Nytt om forskning
Ännu ett läkemedelsförsök avbryts
Förhoppningarna att kunna bromsa sjukdomsförloppet vid alzheimer har fått sig en ny törn. Två fas III-studier av ämnet semagacestat har avbrutits.
Semagacestat är en s k gammasekretashämmare. Genom att minska kroppens produktionen av betaamyloid, som klumpar ihop sig i den alzheimersjukes hjärna, ska ämnet hålla sjukdomen i schack. Det har varit arbetshypotesen som nu forskarna alltså fått överge.
Två studier på ca 2600 patienter visar istället att ämnet istället leder till försämrade kognitiva (mentala) funktioner. Även förmågan att utföra vardagliga sysslor försämras i högre grad jämfört med en kontrollgrupp.
I december 2009 avbröts försöken med tarenflurbil, en annan gammasekretashämmare.
Magnus Westlander
Semagacestat är en s k gammasekretashämmare. Genom att minska kroppens produktionen av betaamyloid, som klumpar ihop sig i den alzheimersjukes hjärna, ska ämnet hålla sjukdomen i schack. Det har varit arbetshypotesen som nu forskarna alltså fått överge.
Två studier på ca 2600 patienter visar istället att ämnet istället leder till försämrade kognitiva (mentala) funktioner. Även förmågan att utföra vardagliga sysslor försämras i högre grad jämfört med en kontrollgrupp.
I december 2009 avbröts försöken med tarenflurbil, en annan gammasekretashämmare.
Magnus Westlander
Stress kan leda till demens
Stressade medelålders kvinnor löper större risk att utveckla demenssjukdom. Det framgår av forskning från Sahlgrenska akademin i Göteborg.
Det nya rönen är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Brain och bygger på data från den så kallade kvinnoundersökningen. I den har forskarna följt en grupp kvinnors hälsa mellan åren 1968 och 2000. Vid tre tillfällen – 1968, 1975 och 1980 – har drygt 1 400 av deltagarna besvarat frågor om psykologisk stress, det vill säga om de känner sig irriterade, spända och nervösa, eller har haft sömnproblem under minst en månad, på grund av t ex arbete, hälsa och familjesituation.
Under de 35 år som studien pågick utvecklade 161 av deltagarna demenssjukdom. Risken för att utveckla demens var ungefär 65 procent högre hos de kvinnor som rapporterat upprepade perioder av stress i medelåldern i jämförelse med de som inte rapporterat stress. För de kvinnor som rapporterat stress vid samtliga tre undersökningar var risken mer än fördubblad.
Stress har tidigare visat sig öka risken för bl a stroke och hjärtinfarkt. Göteborgsstudien är den första som visar att stress i medelåldern kan leda till demens i hög ålder säger Lena Johansson, forskare på Enheten för Neuropsykiatrisk Epidemiologi (Epinep), sektionen för psykiatri och neurokemi vid Sahlgrenska akademin.
– Men våra resultat måste bekräftas av andra studier, och kompletterande forskning behövs inom området. De flesta som uppgav att de var stressade fick inte demens. Därför är det i nuläget inte möjligt att råda personer att vara mindre stressade eller att varna för faran med höga stressnivåer på grund av större risk att drabbas av demens, säger hon på Sahlgrenska akademins webb.
Läs mer på Sahlgrenska akademins webbplats » (nytt fönster)
Det nya rönen är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Brain och bygger på data från den så kallade kvinnoundersökningen. I den har forskarna följt en grupp kvinnors hälsa mellan åren 1968 och 2000. Vid tre tillfällen – 1968, 1975 och 1980 – har drygt 1 400 av deltagarna besvarat frågor om psykologisk stress, det vill säga om de känner sig irriterade, spända och nervösa, eller har haft sömnproblem under minst en månad, på grund av t ex arbete, hälsa och familjesituation.
Under de 35 år som studien pågick utvecklade 161 av deltagarna demenssjukdom. Risken för att utveckla demens var ungefär 65 procent högre hos de kvinnor som rapporterat upprepade perioder av stress i medelåldern i jämförelse med de som inte rapporterat stress. För de kvinnor som rapporterat stress vid samtliga tre undersökningar var risken mer än fördubblad.
Stress har tidigare visat sig öka risken för bl a stroke och hjärtinfarkt. Göteborgsstudien är den första som visar att stress i medelåldern kan leda till demens i hög ålder säger Lena Johansson, forskare på Enheten för Neuropsykiatrisk Epidemiologi (Epinep), sektionen för psykiatri och neurokemi vid Sahlgrenska akademin.
– Men våra resultat måste bekräftas av andra studier, och kompletterande forskning behövs inom området. De flesta som uppgav att de var stressade fick inte demens. Därför är det i nuläget inte möjligt att råda personer att vara mindre stressade eller att varna för faran med höga stressnivåer på grund av större risk att drabbas av demens, säger hon på Sahlgrenska akademins webb.
Läs mer på Sahlgrenska akademins webbplats » (nytt fönster)
Relaterad artikel
Svag koppling mellan stress och minnessvikt »
E-vitamin kan motverka alzheimer
Höga halter av olika komponenter av E-vitamin i blodet kan kopplas till minskad risk för att utveckla Alzheimers sjukdom hos personer över 80 år. Det visar en ny svensk-italiensk studie.
 |
| Francesca Mangialasche |
Bakom studien står forskare vid Aging Research Center, Karolinska Institutet och Institute of Gerontology and Geriatrics, universitetet i Perugia, Italien. Forskningen har letts av Francesca Mangialasche, doktorand vid Karolinska Institutet.
– Det vi kallar E-vitamin består egentligen av åtta olika komponenter, men det som oftast har studerats i anknytning till alzheimer och även andra sjukdomar är bara en av dessa komponenter, kallad alpha-tocopherol. I vår studie ville vi pröva om samtliga medlemmar i E-vitaminfamiljen kunde ha en skyddande effekt mot Alzheimers sjukdom, säger Francesca Mangialasche i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
I studien ingick 232 deltagare från det så kallade Kungsholmenprojektet, en befolkningsstudie om åldrande och demens som pågick i Stockholm mellan 1987 och 2000. I början av studien mättes blodnivåerna av samtliga åtta E-vitaminkomponenter hos deltagarna som då var 80 år eller äldre och demensfria.
Forskarna fann att gruppen med de högsta E-vitaminnivåerna hade 45 – 54 procent mindre risk att utveckla alzheimer jämfört med gruppen med de lägsta nivåerna. Hänsyn har då tagits till andra faktorer som kan påverka sambanden i beräkningarna.
Forskarna menar att fynden talar för att den skyddande effekten av E-vitamin kan vara kopplad till en kombination av de olika medlemmarna inom denna vitaminfamilj. En annan färsk studie som gjorts inom området visar att höga doser av kosttillskott bestående av E-vitaminformen alpha-tocopherol kan kopplas till ökad dödlighet, vilket i sin tur tyder på att en god balans mellan olika E-vitaminkomponenter kan ha stor betydelse för hälsan.
– Gamla människor som grupp är stora konsumenter av kosttillskott med E-vitamin, som då oftast bara innehåller alpha-tocopherol i höga doser. Våra forskningsrön måste bekräftas men de öppnar för möjligheten att ett balanserat intag av E-vitamin kan ha en skyddande effekt mot demenssjukdomar, säger Francesca Mangialasche.
Studien är publicerad i julinumret av Journal of Alzheimer’s Disease.
|
| Francesca Mangialasche |
Bakom studien står forskare vid Aging Research Center, Karolinska Institutet och Institute of Gerontology and Geriatrics, universitetet i Perugia, Italien. Forskningen har letts av Francesca Mangialasche, doktorand vid Karolinska Institutet.
– Det vi kallar E-vitamin består egentligen av åtta olika komponenter, men det som oftast har studerats i anknytning till alzheimer och även andra sjukdomar är bara en av dessa komponenter, kallad alpha-tocopherol. I vår studie ville vi pröva om samtliga medlemmar i E-vitaminfamiljen kunde ha en skyddande effekt mot Alzheimers sjukdom, säger Francesca Mangialasche i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
I studien ingick 232 deltagare från det så kallade Kungsholmenprojektet, en befolkningsstudie om åldrande och demens som pågick i Stockholm mellan 1987 och 2000. I början av studien mättes blodnivåerna av samtliga åtta E-vitaminkomponenter hos deltagarna som då var 80 år eller äldre och demensfria.
Forskarna fann att gruppen med de högsta E-vitaminnivåerna hade 45 – 54 procent mindre risk att utveckla alzheimer jämfört med gruppen med de lägsta nivåerna. Hänsyn har då tagits till andra faktorer som kan påverka sambanden i beräkningarna.
Forskarna menar att fynden talar för att den skyddande effekten av E-vitamin kan vara kopplad till en kombination av de olika medlemmarna inom denna vitaminfamilj. En annan färsk studie som gjorts inom området visar att höga doser av kosttillskott bestående av E-vitaminformen alpha-tocopherol kan kopplas till ökad dödlighet, vilket i sin tur tyder på att en god balans mellan olika E-vitaminkomponenter kan ha stor betydelse för hälsan.
– Gamla människor som grupp är stora konsumenter av kosttillskott med E-vitamin, som då oftast bara innehåller alpha-tocopherol i höga doser. Våra forskningsrön måste bekräftas men de öppnar för möjligheten att ett balanserat intag av E-vitamin kan ha en skyddande effekt mot demenssjukdomar, säger Francesca Mangialasche.
Studien är publicerad i julinumret av Journal of Alzheimer’s Disease.
Till abstract i Journal of Alzheimer’s Disease » (nytt fönster)
Amerikanska riktlinjer ger inget stöd för livsstilsråd
Livsstilsråd om Alzheimers sjukdom vilar på en bräcklig vetenskaplig grund. Bevisen är idag otillräckliga för att hävda att t ex medelhavskost och fysisk aktivitet kan förebygga demens. Den slutsatsen drar National Institute of Health efter att ha granskat forskningen på området.
National Institute of Health (NIH) är en federal forskningsmyndighet som sorterar under departementet för hälsa och omsorg i USA. År 2009 tillsatte NIH en oberoende forskargrupp för att granska 165 vetenskapliga artiklar om risk- och friskfaktorer för Alzheimers sjukdom. Artiklarna var publicerade mellan åren 1984 – 2009 och syftet var bl a att utifrån tillgänglig forskning erbjuda läkare tydligare riktlinjer i deras arbete.
Forskningsgenomgången har nu publicerats i Annals of Internal Medicine och slutsatserna ligger till grund för de riktlinjer (NIH consensus and state-of-the-science statements) som NIH nyligen gett ut. Dessa ger inget stöd för att läkare bör ge särskilda råd om kost och livsstil till patienter för att förebygga Alzheimers sjukdom och försämring av kognitiva förmågor.
NIH konstaterar att pågående forskning om bl a omega-3, fysisk aktivitet och social stimulans kan ge nya insikter om hur Alzheimers sjukdom kan förebyggas eller uppskjutas. Men i dagsläget anser myndigheten att det vetenskapliga stödet för sådana "friskfaktorer" är otillräckligt.
NIH:s bedömning skiljer sig från den som Socialstyrelsen gör i Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom som utkom i mitten av maj. En av rekommendationerna rör arbetet med att förebygga demenssjukdom och får prioritetsgrad 3 (1 är högst, 10 lägst). Den säger att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör uppmärksamma att fysisk aktivitet och mentalt och socialt stimulerande aktiviteter kan minska risken för demenssjukdom.
Magnus Westlander
National Institute of Health (NIH) är en federal forskningsmyndighet som sorterar under departementet för hälsa och omsorg i USA. År 2009 tillsatte NIH en oberoende forskargrupp för att granska 165 vetenskapliga artiklar om risk- och friskfaktorer för Alzheimers sjukdom. Artiklarna var publicerade mellan åren 1984 – 2009 och syftet var bl a att utifrån tillgänglig forskning erbjuda läkare tydligare riktlinjer i deras arbete.
Forskningsgenomgången har nu publicerats i Annals of Internal Medicine och slutsatserna ligger till grund för de riktlinjer (NIH consensus and state-of-the-science statements) som NIH nyligen gett ut. Dessa ger inget stöd för att läkare bör ge särskilda råd om kost och livsstil till patienter för att förebygga Alzheimers sjukdom och försämring av kognitiva förmågor.
NIH konstaterar att pågående forskning om bl a omega-3, fysisk aktivitet och social stimulans kan ge nya insikter om hur Alzheimers sjukdom kan förebyggas eller uppskjutas. Men i dagsläget anser myndigheten att det vetenskapliga stödet för sådana "friskfaktorer" är otillräckligt.
NIH:s bedömning skiljer sig från den som Socialstyrelsen gör i Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom som utkom i mitten av maj. En av rekommendationerna rör arbetet med att förebygga demenssjukdom och får prioritetsgrad 3 (1 är högst, 10 lägst). Den säger att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör uppmärksamma att fysisk aktivitet och mentalt och socialt stimulerande aktiviteter kan minska risken för demenssjukdom.
Magnus Westlander
Hjärtsjukdom kan förstärka alzheimersymtom
Glömska och andra kognitiva svårigheter vid Alzheimers sjukdom kan förvärras ytterligare av hjärt-kärlsjukdom. Det visar en färsk svensk studie från Aging Research Center, Karolinska Institutet.
Studien, som bygger på data från Kungsholmsprojektet, har följt drygt 920 äldre personer under en treårsperiod. Ingen av dem hade demenssjukdom vid första undersökningstillfället. Tre år senare hade närmare 140 deltagare utvecklat Alzheimers sjukdom med typiska kognitiva svårigheter som glömska och problem att orientera sig.
Inom alzheimergruppen utmärkte sig de med hjärt-kärlsjukdom. Gruppen uppvisade sämre resultat än övriga på MMT – ett enkelt kognitivt test – vid båda undersökningstillfällena: 0,5 poäng lägre (ej statistiskt säkerställt) tre år innan diagnosen hade ställts, 2 poäng lägre vid diagnostillfället.
Det finns starka vetenskapliga belägg för att vaskulära faktorer, t ex förhöjt blodtryck i medelåldern, ökar risken att utveckla demens senare i livet.
– Vår studie, som ligger i linje med en rad internationella på området, visar även på nya ingångar till att behandla Alzheimers sjukdom. Resultatet tyder på att man genom blodtryckskontroll och annan behandling som förebygger hjärt-kärlsjukdom inte bara kan fördröja insjuknandet utan också minska de kognitiva svårigheterna hos de som utvecklar sjukdomen, säger en av artikelförfattarna Erika Jonsson Laukka, med dr och post doc, på Aging Research Center.
De båda övriga artikelförfattarna är professorerna Laura Fratiglioni och Lars Bäckman. Studien är publicerad i senaste numret av Dementia and Geriatric Cognitive Disorders.
Magnus Westlander
Studien, som bygger på data från Kungsholmsprojektet, har följt drygt 920 äldre personer under en treårsperiod. Ingen av dem hade demenssjukdom vid första undersökningstillfället. Tre år senare hade närmare 140 deltagare utvecklat Alzheimers sjukdom med typiska kognitiva svårigheter som glömska och problem att orientera sig.
Inom alzheimergruppen utmärkte sig de med hjärt-kärlsjukdom. Gruppen uppvisade sämre resultat än övriga på MMT – ett enkelt kognitivt test – vid båda undersökningstillfällena: 0,5 poäng lägre (ej statistiskt säkerställt) tre år innan diagnosen hade ställts, 2 poäng lägre vid diagnostillfället.
Det finns starka vetenskapliga belägg för att vaskulära faktorer, t ex förhöjt blodtryck i medelåldern, ökar risken att utveckla demens senare i livet.
– Vår studie, som ligger i linje med en rad internationella på området, visar även på nya ingångar till att behandla Alzheimers sjukdom. Resultatet tyder på att man genom blodtryckskontroll och annan behandling som förebygger hjärt-kärlsjukdom inte bara kan fördröja insjuknandet utan också minska de kognitiva svårigheterna hos de som utvecklar sjukdomen, säger en av artikelförfattarna Erika Jonsson Laukka, med dr och post doc, på Aging Research Center.
De båda övriga artikelförfattarna är professorerna Laura Fratiglioni och Lars Bäckman. Studien är publicerad i senaste numret av Dementia and Geriatric Cognitive Disorders.
Magnus Westlander
Till studien i Dementia and Geriatric Cognitive Disorders » (nytt fönster)
Ny koppling mellan Downs syndrom och alzheimer
Samma ämne som lagras i en alzheimersjuk hjärna framkallar ögonskador vid Downs syndrom. Upptäckten har gjorts av forskare vid Boston University och kan vara en ny framkomlig väg för att utveckla tester för tidig diagnos.
Det är känt att personer med Downs syndrom ofta utvecklar Alzheimers sjukdom. Hos personer yngre än 50 år är denna form av utvecklingsstörning den vanligaste orsaken till demens. Nu har forskare funnit att proteinet betaamyloid lagras i ögonen och orsakar de sjukliga ögonförändringar (katarakt) som är vanligt förekommande vid Downs syndrom.
Genom en särskild "scanner" som kan avläsa mängden betaamyloid i ögonlinsen har forskarna kunnat se att ämnet börjar lagras redan i unga år hos personer med Downs syndrom. Samma protein är i högsta grad också inblandat i Alzheimers sjukdom då betaamyloidens onormalt höga produktion lagras i hjärnan. Forskarna bakom studien hoppas därför att upptäckten kan leda till nya metoder – ögontest – för att ställa tidig diagnos av Alzheimers sjukdom.
Studien är publicerad i majnumret av PLoS One » (nytt fönster)
Magnus Westlander
Det är känt att personer med Downs syndrom ofta utvecklar Alzheimers sjukdom. Hos personer yngre än 50 år är denna form av utvecklingsstörning den vanligaste orsaken till demens. Nu har forskare funnit att proteinet betaamyloid lagras i ögonen och orsakar de sjukliga ögonförändringar (katarakt) som är vanligt förekommande vid Downs syndrom.
Genom en särskild "scanner" som kan avläsa mängden betaamyloid i ögonlinsen har forskarna kunnat se att ämnet börjar lagras redan i unga år hos personer med Downs syndrom. Samma protein är i högsta grad också inblandat i Alzheimers sjukdom då betaamyloidens onormalt höga produktion lagras i hjärnan. Forskarna bakom studien hoppas därför att upptäckten kan leda till nya metoder – ögontest – för att ställa tidig diagnos av Alzheimers sjukdom.
Studien är publicerad i majnumret av PLoS One » (nytt fönster)
Magnus Westlander
Användbart instrument vid rehabilitering
En ny avhandling från Umeå universitet har undersökt instrumentet A-ONE. Isländskan Gudrún Árnadóttir visar att det kan användas till att mäta förändringar efter rehabilitering.
A-ONE står för ADL-focused Occupation-based Neurobehavioral Evaluation och är ett instrument som används av arbetsterapeuter vid stroke och demens. Frågor som arbetsterapeuter vill ha svar på är varför personer behöver hjälp för att klara dagliga uppgifter, t ex att få in armen i en jacka, vad som kan göras åt det och om den insatta åtgärden förbättrade förmågan?
I avhandlingen undersöks möjligheten att omvandla de rangordnade skalorna i A-ONE till intervallskalor med hjälp av moderna testteorimetoder (Rasch-analys), något som visar sig vara möjligt. Det innebär att A-ONE kan användas inte bara för att beskriva förändring utan även för att mäta förändring, vilket är ett behov som blir allt viktigare inom hälso- och sjukvården, menar Gudrún Árnadóttir.
Avhandlingen har lagts fram vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, arbetsterapi vid Umeå universitet. Den är baserad på data från personer som drabbats av stroke eller demens och som lagts in för behandling på rehabiliteringsavdelningar och geriatriska avdelningar vid Landspítali University Hospital på Island.
Magnus Westlander
A-ONE står för ADL-focused Occupation-based Neurobehavioral Evaluation och är ett instrument som används av arbetsterapeuter vid stroke och demens. Frågor som arbetsterapeuter vill ha svar på är varför personer behöver hjälp för att klara dagliga uppgifter, t ex att få in armen i en jacka, vad som kan göras åt det och om den insatta åtgärden förbättrade förmågan?
I avhandlingen undersöks möjligheten att omvandla de rangordnade skalorna i A-ONE till intervallskalor med hjälp av moderna testteorimetoder (Rasch-analys), något som visar sig vara möjligt. Det innebär att A-ONE kan användas inte bara för att beskriva förändring utan även för att mäta förändring, vilket är ett behov som blir allt viktigare inom hälso- och sjukvården, menar Gudrún Árnadóttir.
Avhandlingen har lagts fram vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, arbetsterapi vid Umeå universitet. Den är baserad på data från personer som drabbats av stroke eller demens och som lagts in för behandling på rehabiliteringsavdelningar och geriatriska avdelningar vid Landspítali University Hospital på Island.
Magnus Westlander
Demensforskningen behöver nya etiska riktlinjer
Demensforskningen står inför många etiska dilemman. I en vetenskaplig artikel pekar docent Stefan Eriksson på en rad svagheter i de etiska riktlinjer som idag reglerar området.
Forskning på personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga behövs. Deras deltagande kan ge värdefull kunskap som på sikt kan leda till nya behandlingar. Problemet är att dessa grupper saknar förmåga att ge sitt informerade samtycke. Därför finns etiska riktlinjer som är till för att skydda deras intressen, men de är ibland missriktade i sin välvilja, menar Stefan Eriksson, docent i forskningsetik vid Centrum för forsknings- och bioetik (CRB) vid Uppsala universitet.
– Ibland förleds vi att tro att de här riktlinjerna säger att forskning på grupper som inte kan bestämma själva bara är tillåtet i undantagsfall, men det stämmer inte, säger han i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
I en artikel i tidskriften Bioethics diskuterar Stefan Eriksson problem och möjligheter att inkludera personer med nedsatt beslutsförmåga i forskningen. Ofta är det idag godtyckligt vad som anses tillåtet, menar han. Önskemål som en person uttryckt före sjukdomen har i princip ingen vikt i de här situationerna.
Stefan Eriksson pekar också på att vissa etiska antaganden saknar mening för dessa grupper. Han nämner bland annat riktlinjernas uttryck om forskning som har ”väldigt liten påverkan” och en ”rutinmässig undersökning”. Dessa uttryck är svåra att översätta eftersom personer med demenssjukdom ofta reagerar olika och helt annorlunda än personer utan kognitiva problem.
Istället för att försöka översätta normen till de som faller utanför vill Stefan Eriksson fokusera på de verkliga problemen. Han efterlyser nya etikriktlinjer som bland annat ger en bättre övervakning av forskningen och som gör att kompensation för eventuella skador ska kunna utkrävas.
– Men vi behöver också fundera på flera frågor, till exempel hur vi kan använda ställföreträdare för att fatta beslut för de här personerna och hitta sätt att uppskatta en patients autonomi. Det är viktigt att diskussionen om de här frågorna fortsätter och att det forskas mer på etiken kring detta, säger Stefan Eriksson.
Magnus Westlander
Forskning på personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga behövs. Deras deltagande kan ge värdefull kunskap som på sikt kan leda till nya behandlingar. Problemet är att dessa grupper saknar förmåga att ge sitt informerade samtycke. Därför finns etiska riktlinjer som är till för att skydda deras intressen, men de är ibland missriktade i sin välvilja, menar Stefan Eriksson, docent i forskningsetik vid Centrum för forsknings- och bioetik (CRB) vid Uppsala universitet.
– Ibland förleds vi att tro att de här riktlinjerna säger att forskning på grupper som inte kan bestämma själva bara är tillåtet i undantagsfall, men det stämmer inte, säger han i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
I en artikel i tidskriften Bioethics diskuterar Stefan Eriksson problem och möjligheter att inkludera personer med nedsatt beslutsförmåga i forskningen. Ofta är det idag godtyckligt vad som anses tillåtet, menar han. Önskemål som en person uttryckt före sjukdomen har i princip ingen vikt i de här situationerna.
Stefan Eriksson pekar också på att vissa etiska antaganden saknar mening för dessa grupper. Han nämner bland annat riktlinjernas uttryck om forskning som har ”väldigt liten påverkan” och en ”rutinmässig undersökning”. Dessa uttryck är svåra att översätta eftersom personer med demenssjukdom ofta reagerar olika och helt annorlunda än personer utan kognitiva problem.
Istället för att försöka översätta normen till de som faller utanför vill Stefan Eriksson fokusera på de verkliga problemen. Han efterlyser nya etikriktlinjer som bland annat ger en bättre övervakning av forskningen och som gör att kompensation för eventuella skador ska kunna utkrävas.
– Men vi behöver också fundera på flera frågor, till exempel hur vi kan använda ställföreträdare för att fatta beslut för de här personerna och hitta sätt att uppskatta en patients autonomi. Det är viktigt att diskussionen om de här frågorna fortsätter och att det forskas mer på etiken kring detta, säger Stefan Eriksson.
Magnus Westlander
Till artikel i Bioethics » (nytt fönster)
Vanligare med begränsningsåtgärder på äldreboenden
Andelen äldre som är föremål för fysiska begränsningsgåtgärder ökar på äldreboenden i Västerbotten. Användningen kan minska genom utbildning av vårdpersonal. Det visar en färsk avhandling från Umeå universitet.
Avhandlingen är skriven av Tony Pellfolk och lades fram den 19 mars och undersöker förekomsten av fysiska begränsningsåtgärder över tid. Syfet med avhandlingen var även att identifiera riskfaktorer för fall bland personer med demenssjukdom och att utvärdera effekten av ett kompetensutvecklings-program för personal med fokus på kunskap, attityder och arbetsmiljö samt på användningen av fysiska begränsningsåtgärder i vård och omsorg av äldre personer med demenssjukdom.
Avhandlingsarbetet bygger på studier utförda bland äldre boende på institution i Västerbotten. Den visar att fysiska begränsningsåtgärder och fall fortfarande är vanligt förekommande, speciellt bland äldre med demenssjukdom. Resultaten visar att andelen personer inom särskilda boenden för äldre som är föremål för fysiska begränsningsåtgärder har ökat mellan år 2000 och 2007. Den vanligaste orsaken till att begränsningsåtgärder sätts in är att hindra personen från att falla eller glida ur en stol.
Avhandlingen visar alltså att fysiska begränsningsåtgärder och fall fortfarande är vanligt förekommande inom särskilda boenden för äldre, och att det även har skett en förändring i användningen av fysiska begränsningsåtgärder som inte helt beror på en förändring av dem som man vårdar. Det är dock möjligt att påverka användningen av begränsningsåtgärder genom att utbilda personalen om demens vård, hur man kan undvika fall och om alternativ till fysiska begränsningsåtgärder i vården av äldre.
Utbildningsprogrammet visade även ha en positiv effekt på personalens upplevda arbetsmiljö genom att de exempelvis upplevde en minskad samvetsstress och och att socialt stöd ökade. Fall bland äldre personer med demenssjukdom förutsätter en viss motorisk förmåga, så som att kunna resa sig upp ur en stol. För att förebygga fall bland personer med demenssjukdom är det viktigt att utreda orsaken till och förebygga såväl oro, ångest som förvirring.
Gunilla Nordberg
Avhandlingen är skriven av Tony Pellfolk och lades fram den 19 mars och undersöker förekomsten av fysiska begränsningsåtgärder över tid. Syfet med avhandlingen var även att identifiera riskfaktorer för fall bland personer med demenssjukdom och att utvärdera effekten av ett kompetensutvecklings-program för personal med fokus på kunskap, attityder och arbetsmiljö samt på användningen av fysiska begränsningsåtgärder i vård och omsorg av äldre personer med demenssjukdom.
Avhandlingsarbetet bygger på studier utförda bland äldre boende på institution i Västerbotten. Den visar att fysiska begränsningsåtgärder och fall fortfarande är vanligt förekommande, speciellt bland äldre med demenssjukdom. Resultaten visar att andelen personer inom särskilda boenden för äldre som är föremål för fysiska begränsningsåtgärder har ökat mellan år 2000 och 2007. Den vanligaste orsaken till att begränsningsåtgärder sätts in är att hindra personen från att falla eller glida ur en stol.
Avhandlingen visar alltså att fysiska begränsningsåtgärder och fall fortfarande är vanligt förekommande inom särskilda boenden för äldre, och att det även har skett en förändring i användningen av fysiska begränsningsåtgärder som inte helt beror på en förändring av dem som man vårdar. Det är dock möjligt att påverka användningen av begränsningsåtgärder genom att utbilda personalen om demens vård, hur man kan undvika fall och om alternativ till fysiska begränsningsåtgärder i vården av äldre.
Utbildningsprogrammet visade även ha en positiv effekt på personalens upplevda arbetsmiljö genom att de exempelvis upplevde en minskad samvetsstress och och att socialt stöd ökade. Fall bland äldre personer med demenssjukdom förutsätter en viss motorisk förmåga, så som att kunna resa sig upp ur en stol. För att förebygga fall bland personer med demenssjukdom är det viktigt att utreda orsaken till och förebygga såväl oro, ångest som förvirring.
Gunilla Nordberg
Forskarpris till professor Laura Fratiglioni
Professor Laura Fratiglioni har tilldelats Silviahemmets Forsknings- och Utbildningsstipendium 2010. Priset delades ut av Drottningen under Silviahemmets Stora Inspirationsdag i Stockholm den 16 mars.
 |
| Fr v Laura Fratiglioni, Drottning Silvia och Wilhelmina Hoffman, verksamhetschef vid Silviahemmet. |
Laura Fratiglioni är professor vid Karolinska Institutet och leder den epidemiologiska forskningen vid Aging Research Center (ARC) i Stockholm. I höstas tilldelades hon Folksams pris för epidemiologisk forskning. Silviahemmets stipendium, som är på 50 000 kronor, får hon för "sina banbrytande forskningsinsatser inom demensområdet".
"Hon är av de främsta experterna i världen när det handlar om livsstilssamband gällande både friskfaktorer och riskfaktorer för utveckling av demenssjukdom", skriver juryn i sin motivering och fortsätter: "Professor Laura Fratiglioni har genom sin forskning bidragit till att belysa och öka förståelsen för tidigare okända faktorer som har betydelse för utveckling av demenssjukdom. Med denna kunskap kan viktigt förebyggande hälsoarbete initieras och bedrivas".
Drygt 250 personer var närvarande under prisceremonin då Laura Fratiglioni tog emot blommor och diplom från Drottning Silvia. Även medlemmarna i Bromma demensteam fick ta emot ett fint pris ur Drottningens hand: Bästa demensteam inom hemtjänsten 2009
 |
| Bromma demensteam vid prisutdelningen på Hotell Hilton. |
Foto: Tomas Södergren
|
| Fr v Laura Fratiglioni, Drottning Silvia och Wilhelmina Hoffman, verksamhetschef vid Silviahemmet. |
Laura Fratiglioni är professor vid Karolinska Institutet och leder den epidemiologiska forskningen vid Aging Research Center (ARC) i Stockholm. I höstas tilldelades hon Folksams pris för epidemiologisk forskning. Silviahemmets stipendium, som är på 50 000 kronor, får hon för "sina banbrytande forskningsinsatser inom demensområdet".
"Hon är av de främsta experterna i världen när det handlar om livsstilssamband gällande både friskfaktorer och riskfaktorer för utveckling av demenssjukdom", skriver juryn i sin motivering och fortsätter: "Professor Laura Fratiglioni har genom sin forskning bidragit till att belysa och öka förståelsen för tidigare okända faktorer som har betydelse för utveckling av demenssjukdom. Med denna kunskap kan viktigt förebyggande hälsoarbete initieras och bedrivas".
Drygt 250 personer var närvarande under prisceremonin då Laura Fratiglioni tog emot blommor och diplom från Drottning Silvia. Även medlemmarna i Bromma demensteam fick ta emot ett fint pris ur Drottningens hand: Bästa demensteam inom hemtjänsten 2009
|
| Bromma demensteam vid prisutdelningen på Hotell Hilton. |
Foto: Tomas Södergren