Nytt om forskning
Svag koppling mellan stress och minnessvikt
Stress kan göra att man glömmer ibland. Men att stress kan leda till en varaktig försämring av minnet får inget stöd i en ny avhandling från Lunds universitet.
Stress och minnesproblem har på senare år diskuterats flitigt. Rubriker som "Stress kan leda till demens" har dykt upp i medierna. Men sambandet tonas ned i en avhandling av neuropsykolog Susanna Vestberg, forskare vid avdelningen för geriatrisk psykiatri vid Lunds universitet.
– Det finns ingen tydlig koppling mellan en hög stressnivå och en påtaglig och varaktig nedsättning av minnet. Åtminstone inte i den här studien, säger hon i ett pressmeddelande.
Susanna Vestberg, som försvarar sin avhandling den 12 juni, har följt 65 patienter som sökt sig till minnesmottagningen vid Universitetssjukhuset i Lund. De flesta upplevde stressymptom och uttryckte en oro över att drabbas av demens. Samtliga upplevde besvärande minnesnedsättning i sin vardag. Många var fortfarande yrkesaktiva och berättade om svårigheter att lära sig nya rutiner på arbetet, att komma ihåg namn eller var de hade lagt sina saker.
Efter utredningen visade det sig att endast hälften av patienterna hade minnessvikt. De båda grupperna skilde sig inte åt, varken vad gäller personlighetsdrag eller på symptom på ångest eller depressivitet. I båda grupperna fanns det personer med påtagliga stressymptom. Kvinnorna i studien kände sig mer stressade än männen.
– Men det finns ingen självklar koppling mellan stress och ett försämrat minne. När patienterna under utredningen i lugn och ro fick sitta ner fungerade minnet. Det som de här patienterna upplever tolkar jag istället som en situationsbetingad glömska, när de har för många bollar i luften samtidigt, vilket man inte klarar i längden.
Ingen patient i studien hade hade insjuknat i demens efter drygt ett års uppföljning. Däremot led många fortsatt av oro och nedstämdhet och var fortfarande sjukskrivna. Susanna Vestberg anser att avhandlingen visar vikten av att upplevda minnessvårigheter uppmärksammas, även bland personer i medelåldern.
– Patienterna i den här studien är en grupp som har svårigheter, men glädjande är att ungefär hälften av dem kände sig mindre oroliga efter att ha genomgått en utredning, oavsett om de hade en påtaglig minnesnedsättning eller inte. Förmodligen för att de fått en förklaring till sina svårigheter.
– De här patienterna finns inte bara på minnesmottagningar. De söker sig till vårdcentraler, företagshälsovården och psykiatrin. Det är viktigt för läkaren att känna till, att bakom oron och nedstämdheten kan dölja sig en rejäl minnessvikt, säger Susanna Vestberg.
Magnus Westlander
Stress och minnesproblem har på senare år diskuterats flitigt. Rubriker som "Stress kan leda till demens" har dykt upp i medierna. Men sambandet tonas ned i en avhandling av neuropsykolog Susanna Vestberg, forskare vid avdelningen för geriatrisk psykiatri vid Lunds universitet.
– Det finns ingen tydlig koppling mellan en hög stressnivå och en påtaglig och varaktig nedsättning av minnet. Åtminstone inte i den här studien, säger hon i ett pressmeddelande.
Susanna Vestberg, som försvarar sin avhandling den 12 juni, har följt 65 patienter som sökt sig till minnesmottagningen vid Universitetssjukhuset i Lund. De flesta upplevde stressymptom och uttryckte en oro över att drabbas av demens. Samtliga upplevde besvärande minnesnedsättning i sin vardag. Många var fortfarande yrkesaktiva och berättade om svårigheter att lära sig nya rutiner på arbetet, att komma ihåg namn eller var de hade lagt sina saker.
Efter utredningen visade det sig att endast hälften av patienterna hade minnessvikt. De båda grupperna skilde sig inte åt, varken vad gäller personlighetsdrag eller på symptom på ångest eller depressivitet. I båda grupperna fanns det personer med påtagliga stressymptom. Kvinnorna i studien kände sig mer stressade än männen.
– Men det finns ingen självklar koppling mellan stress och ett försämrat minne. När patienterna under utredningen i lugn och ro fick sitta ner fungerade minnet. Det som de här patienterna upplever tolkar jag istället som en situationsbetingad glömska, när de har för många bollar i luften samtidigt, vilket man inte klarar i längden.
Ingen patient i studien hade hade insjuknat i demens efter drygt ett års uppföljning. Däremot led många fortsatt av oro och nedstämdhet och var fortfarande sjukskrivna. Susanna Vestberg anser att avhandlingen visar vikten av att upplevda minnessvårigheter uppmärksammas, även bland personer i medelåldern.
– Patienterna i den här studien är en grupp som har svårigheter, men glädjande är att ungefär hälften av dem kände sig mindre oroliga efter att ha genomgått en utredning, oavsett om de hade en påtaglig minnesnedsättning eller inte. Förmodligen för att de fått en förklaring till sina svårigheter.
– De här patienterna finns inte bara på minnesmottagningar. De söker sig till vårdcentraler, företagshälsovården och psykiatrin. Det är viktigt för läkaren att känna till, att bakom oron och nedstämdheten kan dölja sig en rejäl minnessvikt, säger Susanna Vestberg.
Magnus Westlander
Kemisk förening kan avslöja tidig alzheimer
En upptäckt av japanska forskare väcker förhoppningarna om ett tidigt test för att avslöja Alzheimers sjukdom. Det handlar om en s k peptid, ett proteinliknande ämne, som finns i ryggmärgsvätskan.
Forskarna har funnit att peptiden finns i extra stora mängder hos personer som håller på att utveckla alzheimer, något som kan bidra till att diagnosen i framtiden kan ställas tidigare.
Ryggmärgsprov görs redan på många håll för att diagnosticera alzheimer men då i ett skede när skadorna på hjärnan är omfattande. Då mäts framför allt betamyloid 42, ett protein som finns i de senila placken som är typiska för sjukdomen. Det berättar Agneta Nordberg, överläkare vid minnesmottagningen på Karolinska sjukhuset i Huddinge.
– Den här studien visar att det kanske finns mer känsliga ämnen att mäta. Just nu händer mycket inom den här forskningen. Om just japanernas nu upptäckta peptid visar på rätt väg, mot den åtråvärda tidiga diagnosen och tidiga effektivare behandlingen, får vidare forskning utvisa, säger hon i Vetenskapsradion.
Magnus Westlander
Forskarna har funnit att peptiden finns i extra stora mängder hos personer som håller på att utveckla alzheimer, något som kan bidra till att diagnosen i framtiden kan ställas tidigare.
Ryggmärgsprov görs redan på många håll för att diagnosticera alzheimer men då i ett skede när skadorna på hjärnan är omfattande. Då mäts framför allt betamyloid 42, ett protein som finns i de senila placken som är typiska för sjukdomen. Det berättar Agneta Nordberg, överläkare vid minnesmottagningen på Karolinska sjukhuset i Huddinge.
– Den här studien visar att det kanske finns mer känsliga ämnen att mäta. Just nu händer mycket inom den här forskningen. Om just japanernas nu upptäckta peptid visar på rätt väg, mot den åtråvärda tidiga diagnosen och tidiga effektivare behandlingen, får vidare forskning utvisa, säger hon i Vetenskapsradion.
Magnus Westlander
Låg blodsockerhalt ökar demensrisken hos diabetiker
Ny forskning talar för att diabetiker bör undvika blodsockerfall. Personer med typ 2-diabetes som haft episoder av låg blodsockerhalt (hypoglykemi) löper en större risk att utveckla demens. Det visar en amerikansk studie i den medicinska tidskriften JAMA.
Forskarna har följt mer än 16000 personer med typ 2 diabetes under perioden 1989 till 2002. Under denna period vårdades 1465 av dessa på sjukhus eller erhöll akut sjukvård på grund av svår hypoglykemi. Ingen av dessa hade år 2002 diagnostiserats med demenssjukdom eller kognitiv nedsättning. Samtliga deltagare i studien följdes därefter fram till 2007 avseende kognition och utvecklande av demenssjukdom.
Resultatet visar att bland de personer som haft minst en episod av låg blodsockerhalt ökade risken för demens med 26 procent jämfört med personer som inte hade haft motsvarande episod. Risken att insjukna i demenssjukdom ökade ännu mer vid två och tre episoder av låg blodsockerhalt. Dessa resultat stod sig även när forskarna justerade för faktorer som kunde påverka resultaten som exempelvis ålder, kön, BMI och hur låg tid de hade haft diabetessjukdomen.
De amerikanska forskarna undersökte även om det fanns ett omvänt orsakssammanhang, d v s om diabetiker med begynnande demenssjukdom löper större risk att drabbas av låg blodsockerhalt på grund av att de missköter diabetesmedicineringen. Forskarna tittade därför specifikt på hypoglykemi-episoder hos de medelålders deltagarna i studien, där demenssjukdom normalt inte brukar debutera. Även hos dessa var episoder av lågt blodsocker kopplat till ökad risk för demens senare i livet.
Resultaten av studien gör att man enligt författarna bör diskutera hur effektivt man ska behandla äldre personer med typ 2 diabetes. En alltför strikt behandling kan medföra att risken för demens ökar så mycket att det därför kanske inte är att eftersträva alltför en bra kontroll av blodsockerhalten. För att bekräfta dessa resultat behövs dock fler studier om sambandet mellan episoder av hypoglykemi och risken att insjukna i demenssjukdom.
Gunilla Nordberg
Forskarna har följt mer än 16000 personer med typ 2 diabetes under perioden 1989 till 2002. Under denna period vårdades 1465 av dessa på sjukhus eller erhöll akut sjukvård på grund av svår hypoglykemi. Ingen av dessa hade år 2002 diagnostiserats med demenssjukdom eller kognitiv nedsättning. Samtliga deltagare i studien följdes därefter fram till 2007 avseende kognition och utvecklande av demenssjukdom.
Resultatet visar att bland de personer som haft minst en episod av låg blodsockerhalt ökade risken för demens med 26 procent jämfört med personer som inte hade haft motsvarande episod. Risken att insjukna i demenssjukdom ökade ännu mer vid två och tre episoder av låg blodsockerhalt. Dessa resultat stod sig även när forskarna justerade för faktorer som kunde påverka resultaten som exempelvis ålder, kön, BMI och hur låg tid de hade haft diabetessjukdomen.
De amerikanska forskarna undersökte även om det fanns ett omvänt orsakssammanhang, d v s om diabetiker med begynnande demenssjukdom löper större risk att drabbas av låg blodsockerhalt på grund av att de missköter diabetesmedicineringen. Forskarna tittade därför specifikt på hypoglykemi-episoder hos de medelålders deltagarna i studien, där demenssjukdom normalt inte brukar debutera. Även hos dessa var episoder av lågt blodsocker kopplat till ökad risk för demens senare i livet.
Resultaten av studien gör att man enligt författarna bör diskutera hur effektivt man ska behandla äldre personer med typ 2 diabetes. En alltför strikt behandling kan medföra att risken för demens ökar så mycket att det därför kanske inte är att eftersträva alltför en bra kontroll av blodsockerhalten. För att bekräfta dessa resultat behövs dock fler studier om sambandet mellan episoder av hypoglykemi och risken att insjukna i demenssjukdom.
Gunilla Nordberg
Läs engelsk sammanfattning av studien » (nytt fönster)
D-vitamin kan förebygga demenssjukdom
Forskare vid universitetet i Manchester, England, har tillsammans med forskarkollegor i Europa, visat att det finns ett samband mellan låga halter av D-vitamin och minnessvårigheter hos medelålders och äldre män.
Den nya studien kommer att publiceras i det senaste numret av den medicinska tidskriften Journal of Neurology, Neurosurgery, and Psychiatry. Forskare vid åtta olika forskningcentran i Europa har följt mer än 3000 män i åldrarna 40 till 79 år.
Resultatet visar att de i studien som hade höga halter av D vitamin presterade bättre på minnestester än de med låga halter. Studien visar att bibehållen nivå av D vitamin kan ha betydelse för att förhindra försämrad hjärnfunktion. Det behövs dock mer forskning för att undersöka om vitamin D kan minska risken för demens.
Vitamin D påverkar balansen av kalcium och fosfat i blodet och är bra för skelettbildning och tandbildning. Engelska sjukan orsakas av brist på detta vitamin. Allt mer forskning talar för att det kan ha en roll i långt fler sjukdomar än benskörhet. Infektionssjukdomar och hjärtsjukdomar är exempel på sjukdomstillstånd som kan ha samband med brist på vitamin D.
D vitamin bildas i huden när den utsätts för solljus, men finns även i mat t ex fet fisk, lever och mejeriprodukter. Äldre personer har nedsatt förmåga att ta upp vitaminet genom huden vid solbestrålning och bör därför tänka på att äta förståndig kost.
Gunilla Nordberg
Den nya studien kommer att publiceras i det senaste numret av den medicinska tidskriften Journal of Neurology, Neurosurgery, and Psychiatry. Forskare vid åtta olika forskningcentran i Europa har följt mer än 3000 män i åldrarna 40 till 79 år.
Resultatet visar att de i studien som hade höga halter av D vitamin presterade bättre på minnestester än de med låga halter. Studien visar att bibehållen nivå av D vitamin kan ha betydelse för att förhindra försämrad hjärnfunktion. Det behövs dock mer forskning för att undersöka om vitamin D kan minska risken för demens.
Vitamin D påverkar balansen av kalcium och fosfat i blodet och är bra för skelettbildning och tandbildning. Engelska sjukan orsakas av brist på detta vitamin. Allt mer forskning talar för att det kan ha en roll i långt fler sjukdomar än benskörhet. Infektionssjukdomar och hjärtsjukdomar är exempel på sjukdomstillstånd som kan ha samband med brist på vitamin D.
D vitamin bildas i huden när den utsätts för solljus, men finns även i mat t ex fet fisk, lever och mejeriprodukter. Äldre personer har nedsatt förmåga att ta upp vitaminet genom huden vid solbestrålning och bör därför tänka på att äta förståndig kost.
Gunilla Nordberg
Läs engelsk sammanfattning av studien » (nytt fönster)
Kroppslig sjukdom kan påverka hjärnans funktioner
Blodbrist hos äldre personer ökar risken för demens. Även en rad andra kroppsliga åkommor kan försämra minnet och andra kognitiva förmågor. Det visar en ny avhandling från Karolinska Institutet.
Blodbrist, på fackspråk anemi, innebär att blodets syreupptagningsförmåga är nedsatt på grund av t ex för få röda blodkroppar. Tillståndet är inte ovanligt bland äldre personer, något som den italienska läkaren Anna Rita Atti noterat i sitt arbete på minneskliniken i Bologna. När hon fick möjligheten att börja forska på Aging Research Center i Stockholm föll det sig därför naturligt att undersöka kopplingen mellan blodbrist och demens.
– Det finns få studier på detta. Min forskning, som bygger på data från Kungsholmsprojektet, visar att äldre personer med anemi löper 60 procent större risk att drabbas av demens. Men givetvis behövs fler studier som styrker detta samband för att man ska kunna säga att anemi är en riskfaktor för demens, säger Anna Rita Atti.
Studien omfattar 1435 äldre invånare från stadsdelen Kungsholmen. Deltagarna som följts över tiden, med början från 75 års ålder, ingår även i avhandlingens andra delstudie. I den undersöks sambandet mellan kroppsvikt och demens. Anna Rita Atti har använt Body Mass Index (BMI), ett mått som anger en relation mellan kroppsvikt och -längd, för att definiera under- och övervikt. Resultaten både överraskar och ligger i linje med tidigare forskning.
– Det finns flera studier som pekar på att övervikt i medelåldern är en riskfaktor för demens. Min studie visade att äldre överviktiga personer snarare hade en lägre risk att utveckla demens. Vad dessa personer vägde i medelåldern framgår inte av mina data, säger säger Anna Rita Atti.
En kraftig minskning av BMI under en treårsperiod ökade risken att utveckla demens under påföljande treårsperiod. Det sambandet får stöd av en nyligen publicerad studie i tidskriften Neurology (se högerspalt).
Anna Rita Atti undersökte även en rad kroppsliga (somatiska) sjukdomars effekt på hjärnans funktionsförmåga. Stroke, diabetes och depressionssymptom var förknippade med en måttlig försämring av minnet och andra s k kognitiva förmågor (CIND), något som i sin tur ökar risken för att en demenssjukdom utvecklas.
Hennes avhandling heter The effect of somatic disorders on brain aging and dementia och försvaras den 3 juni 2009 vid Institutionen för neurobiologi, Karolinska institutet.
Magnus Westlander
Blodbrist, på fackspråk anemi, innebär att blodets syreupptagningsförmåga är nedsatt på grund av t ex för få röda blodkroppar. Tillståndet är inte ovanligt bland äldre personer, något som den italienska läkaren Anna Rita Atti noterat i sitt arbete på minneskliniken i Bologna. När hon fick möjligheten att börja forska på Aging Research Center i Stockholm föll det sig därför naturligt att undersöka kopplingen mellan blodbrist och demens.
– Det finns få studier på detta. Min forskning, som bygger på data från Kungsholmsprojektet, visar att äldre personer med anemi löper 60 procent större risk att drabbas av demens. Men givetvis behövs fler studier som styrker detta samband för att man ska kunna säga att anemi är en riskfaktor för demens, säger Anna Rita Atti.
Studien omfattar 1435 äldre invånare från stadsdelen Kungsholmen. Deltagarna som följts över tiden, med början från 75 års ålder, ingår även i avhandlingens andra delstudie. I den undersöks sambandet mellan kroppsvikt och demens. Anna Rita Atti har använt Body Mass Index (BMI), ett mått som anger en relation mellan kroppsvikt och -längd, för att definiera under- och övervikt. Resultaten både överraskar och ligger i linje med tidigare forskning.
– Det finns flera studier som pekar på att övervikt i medelåldern är en riskfaktor för demens. Min studie visade att äldre överviktiga personer snarare hade en lägre risk att utveckla demens. Vad dessa personer vägde i medelåldern framgår inte av mina data, säger säger Anna Rita Atti.
En kraftig minskning av BMI under en treårsperiod ökade risken att utveckla demens under påföljande treårsperiod. Det sambandet får stöd av en nyligen publicerad studie i tidskriften Neurology (se högerspalt).
Anna Rita Atti undersökte även en rad kroppsliga (somatiska) sjukdomars effekt på hjärnans funktionsförmåga. Stroke, diabetes och depressionssymptom var förknippade med en måttlig försämring av minnet och andra s k kognitiva förmågor (CIND), något som i sin tur ökar risken för att en demenssjukdom utvecklas.
Hennes avhandling heter The effect of somatic disorders on brain aging and dementia och försvaras den 3 juni 2009 vid Institutionen för neurobiologi, Karolinska institutet.
Magnus Westlander
Anna Rita Atti, läkare från Italien, har doktorerat på somatiska sjukdomars påverkan på hjärnans åldrande.
Relaterad artikel
Snabb viktminskning tidigt tecken på demens »
Snabb viktminskning tidigt tecken på demens
Snabb viktnedgång hos äldre personer kan vara ett tidigt varningstecken på begynnande demenssjukdom. Det visar en ny amerikansk studie som presenteras i det senaste numret av den medicinska tidskriften Neurology.
I studien har forskarna följt 1836 personer av japanskt ursprung boende i Washington, USA. Vid studiens början var den genomsnittliga åldern på deltagarna 72 år och ingen uppvisade några tecken på begynnande demens. Deltagarna följdes med två års mellanrum under åtta år fram till 2001. Då hade 129 personer utvecklat någon form av demenssjukdom.
Resultaten av studien visade att ett högt BMI (Body Mass Index) vid studiestarten var kopplat till mindre risk för att utveckla Alzheimers sjukdom men resultaten visade även att långsam viktnedgång minskade risken för demens, i synnerhet hos personer som hade högt BMI vid studiestarten.
Enligt forskarna tyder resultaten av studien på att en snabb viktnedgång eller ett lågt BMI kan vara ett första tecken på demenssjukdom innan minnesstörningar uppträder. Detta gäller särskilt hos personer som tidigare varit överviktiga.
Gunilla Nordberg
I studien har forskarna följt 1836 personer av japanskt ursprung boende i Washington, USA. Vid studiens början var den genomsnittliga åldern på deltagarna 72 år och ingen uppvisade några tecken på begynnande demens. Deltagarna följdes med två års mellanrum under åtta år fram till 2001. Då hade 129 personer utvecklat någon form av demenssjukdom.
Resultaten av studien visade att ett högt BMI (Body Mass Index) vid studiestarten var kopplat till mindre risk för att utveckla Alzheimers sjukdom men resultaten visade även att långsam viktnedgång minskade risken för demens, i synnerhet hos personer som hade högt BMI vid studiestarten.
Enligt forskarna tyder resultaten av studien på att en snabb viktnedgång eller ett lågt BMI kan vara ett första tecken på demenssjukdom innan minnesstörningar uppträder. Detta gäller särskilt hos personer som tidigare varit överviktiga.
Gunilla Nordberg
Läs engelsk sammanfattning av studien » (nytt fönster)
Psykologiska tester ger inget svar på demensrisk
Psykologiska tester för att hitta äldre personer i riskzonen för demens fungerar inte längre. Orsaken är att 70-åringar numera klarar testerna betydligt bättre än vad 70-åringar gjorde förr. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
Avhandlingen bygger på data från H70-studien vid Sahlgrenska Akademin. I början av 1970-talet började forskare där följa en grupp 70-åriga Göteborgare över tiden. År 2000 påbörjades en ny studie med 70-åringar. Deltagarna har i båda fallen genomgått flera olika undersökningar över åren, bland annat en rad psykologiska tester som mäter språk, logik, rumsuppfattning och andra kognitiva funktioner.
Utifrån testresultaten har man försökt identifiera personer i riskzonen för att utveckla demens, något som fungerade bra för gruppen 70-åringar födda 1901 visar avhandlingen. Men för nästa generation, 70-åringar födda 1931, gav de psykologiska testerna ingen vägledning om demensrisken.
– Den senare generationen presterade betydligt bättre på de psykologiska testerna, skillnaderna i resultat inom denna grupp var väldigt små. Det är den huvudsakliga förklaringen till att dessa tester, som tidigare användes för att förutsäga demensrisken, inte längre fungerar, säger läkaren Simona Sacuiu som försvarar sin avhandlig den 15 maj.
Hennes studier visade att minnesstörningar, uppmätta i psykiatriska utvärderingar, var det enda som kunde ge en indikation om vilka 70-åringar som befinner sig riskzonen för demens. Men långtifrån alla som hade dåligt minne utvecklade demens. Sambandet blev dessutom svagare med åren. I studien ingick över 300 demensfria 85-åringar, efter tre år hade 17 procent av dem utvecklat demens.
– För 85-åringarna går det inte att säga att bara dåligt minne är ett tecken på annalkande demens, eftersom det behövdes ytterligare symptom utöver försämrat minne, som svårigheter att hitta ord eller rita en geometrisk figur, för att deras risk att få demens skulle öka, säger Simona Sacuiu.
Varför presterar då dagens 70-åringar bättre i psykologiska tester? Utvecklingen av arbetslivet och samhället i stort har inneburit en ökad betoning på problemlösning och intellektuell verksamhet. Det är en kortfattad men tänkbar förklaring menar Simona Sacuiu. Samtidigt är förekomsten av demens i stort sett oförändrad – det är lika vanligt nu som förr i de olika åldersgrupperna.
– Det verkar som om tröskeln till demenssjukdomen blivit högre, förstadiet blivit mindre tydligt. Man klarar av sin vardag en längre period innan de typiska demenssymptomen uppträder.
Magnus Westlander
Prodromal Cognitive Signs of Dementia
Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi,
avdelningen för neuropsykiatrisk epidemiologi
Avhandlingen bygger på data från H70-studien vid Sahlgrenska Akademin. I början av 1970-talet började forskare där följa en grupp 70-åriga Göteborgare över tiden. År 2000 påbörjades en ny studie med 70-åringar. Deltagarna har i båda fallen genomgått flera olika undersökningar över åren, bland annat en rad psykologiska tester som mäter språk, logik, rumsuppfattning och andra kognitiva funktioner.
Utifrån testresultaten har man försökt identifiera personer i riskzonen för att utveckla demens, något som fungerade bra för gruppen 70-åringar födda 1901 visar avhandlingen. Men för nästa generation, 70-åringar födda 1931, gav de psykologiska testerna ingen vägledning om demensrisken.
– Den senare generationen presterade betydligt bättre på de psykologiska testerna, skillnaderna i resultat inom denna grupp var väldigt små. Det är den huvudsakliga förklaringen till att dessa tester, som tidigare användes för att förutsäga demensrisken, inte längre fungerar, säger läkaren Simona Sacuiu som försvarar sin avhandlig den 15 maj.
Hennes studier visade att minnesstörningar, uppmätta i psykiatriska utvärderingar, var det enda som kunde ge en indikation om vilka 70-åringar som befinner sig riskzonen för demens. Men långtifrån alla som hade dåligt minne utvecklade demens. Sambandet blev dessutom svagare med åren. I studien ingick över 300 demensfria 85-åringar, efter tre år hade 17 procent av dem utvecklat demens.
– För 85-åringarna går det inte att säga att bara dåligt minne är ett tecken på annalkande demens, eftersom det behövdes ytterligare symptom utöver försämrat minne, som svårigheter att hitta ord eller rita en geometrisk figur, för att deras risk att få demens skulle öka, säger Simona Sacuiu.
Varför presterar då dagens 70-åringar bättre i psykologiska tester? Utvecklingen av arbetslivet och samhället i stort har inneburit en ökad betoning på problemlösning och intellektuell verksamhet. Det är en kortfattad men tänkbar förklaring menar Simona Sacuiu. Samtidigt är förekomsten av demens i stort sett oförändrad – det är lika vanligt nu som förr i de olika åldersgrupperna.
– Det verkar som om tröskeln till demenssjukdomen blivit högre, förstadiet blivit mindre tydligt. Man klarar av sin vardag en längre period innan de typiska demenssymptomen uppträder.
Magnus Westlander
Prodromal Cognitive Signs of Dementia
Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi,
avdelningen för neuropsykiatrisk epidemiologi
Tröskeln till demenssjukdomen tycks ha blivit högre, säger med dr Simona Sacuiu.
Vänner och teaterbesök kan skjuta upp demens
Umgås med vänner, gå på teater och andra fritidsaktiviteter kan både minska risken för demens och skjuta upp debuten av sjukdomen. Det visar en avhandling från Karolinska Institutet.
Stephanie Paillard-Borg, som är verksam vid Aging Research Center, har under fyra och ett halvt år studerat hur livsstil och fritidsaktiviteter påverkar risken att utveckla demenssjukdom. Den 11 maj försvarar hon avhandlingen Leisure Activities At Old Age And Their Influence On Dementia Development. Den bygger på fyra studier av personer 75 år och äldre ur Kungsholmsprojektet. Deltagarna följdes under 6–9 år med start 1987–1989.
Huvudfrågan som samtliga studier bygger på är: utövar du någon/några fritidsaktiviteter? En öppen fråga som gav de äldre personerna möjligheten att själva räkna upp sina fritidsaktiviteter.
– I en studie tittade vi på de mentala, sociala och fysiska komponenterna inom varje enskild aktivitet. I en annan studie identifierade vi alla tre delarna bland flera av fritidsaktiviteterna. De olika metoderna gav liknande resultat som bekräftade våra observationer, säger Stephanie Paillard-Borg.
Aktiviteter som att vistas i sommarstugan och att träffa vänner innehåller alla tre komponenterna. Likaså att gå på teater. Många fysiska aktiviteter är också sociala då man kan utföra aktiviteten med andra människor, tex promenad i skogen. En högre grad i minst två av aktivitetsgrupperna visade en tidsfördröjning av demens med åtta månader, något som tidigare aldrig visats.
– Vi vet ju redan att det ännu inte finns någon bot mot demens. Det som är intressant är hur mycket de olika faktorerna fördröjer sjukdomen. Om vi kunde skjuta upp början av sjukdomen med fem år genom att finna den perfekta kombinationen av livsstilsfaktorer och mediciner skulle det vara fenomenalt både på ett samhälleligt och på ett personligt plan.
– Förhoppningsvis är vi på rätt spår.
Malin Hallberg
Stephanie Paillard-Borg, som är verksam vid Aging Research Center, har under fyra och ett halvt år studerat hur livsstil och fritidsaktiviteter påverkar risken att utveckla demenssjukdom. Den 11 maj försvarar hon avhandlingen Leisure Activities At Old Age And Their Influence On Dementia Development. Den bygger på fyra studier av personer 75 år och äldre ur Kungsholmsprojektet. Deltagarna följdes under 6–9 år med start 1987–1989.
Huvudfrågan som samtliga studier bygger på är: utövar du någon/några fritidsaktiviteter? En öppen fråga som gav de äldre personerna möjligheten att själva räkna upp sina fritidsaktiviteter.
– I en studie tittade vi på de mentala, sociala och fysiska komponenterna inom varje enskild aktivitet. I en annan studie identifierade vi alla tre delarna bland flera av fritidsaktiviteterna. De olika metoderna gav liknande resultat som bekräftade våra observationer, säger Stephanie Paillard-Borg.
Aktiviteter som att vistas i sommarstugan och att träffa vänner innehåller alla tre komponenterna. Likaså att gå på teater. Många fysiska aktiviteter är också sociala då man kan utföra aktiviteten med andra människor, tex promenad i skogen. En högre grad i minst två av aktivitetsgrupperna visade en tidsfördröjning av demens med åtta månader, något som tidigare aldrig visats.
– Vi vet ju redan att det ännu inte finns någon bot mot demens. Det som är intressant är hur mycket de olika faktorerna fördröjer sjukdomen. Om vi kunde skjuta upp början av sjukdomen med fem år genom att finna den perfekta kombinationen av livsstilsfaktorer och mediciner skulle det vara fenomenalt både på ett samhälleligt och på ett personligt plan.
– Förhoppningsvis är vi på rätt spår.
Malin Hallberg
Stephanie Paillard-Borg har visat att sociala och fysiska fritidsaktiviteter minskar risken för demens.
Avhandling om demens och diabetes får pris
Svensk Förening för Diabetologi, en sektion inom Svenska Läkaresällskapet, har beslutat att tilldela Weili Xu, demensforskare vid Aging Research Center på Karolinska Institutet, pris för bästa kliniska avhandling inom diabetes området 2008.
Weili Xu disputerade förra året med en avhandling som visar ett tydligt samband mellan diabetes och demens. Resultaten i avhandlingen stöder det ökande antalet studier om sambandet mellan nedsatt funktion för reglering av blodsocker, skada i blodkärlen och neurodegenerativa förändringar i hjärnan. Hon kommer att ta emot priset vid den nationella konferensen DiabetesForum i Uppsala den 11 maj.
Gunilla Nordberg
Weili Xu disputerade förra året med en avhandling som visar ett tydligt samband mellan diabetes och demens. Resultaten i avhandlingen stöder det ökande antalet studier om sambandet mellan nedsatt funktion för reglering av blodsocker, skada i blodkärlen och neurodegenerativa förändringar i hjärnan. Hon kommer att ta emot priset vid den nationella konferensen DiabetesForum i Uppsala den 11 maj.
Gunilla Nordberg
Weili Xu, forskare vid KI
Värktabletter gav inget skydd mot demens
En ny amerikansk studie motsäger tidigare forskning. Smärtstillande läkemedel, s k NSAID-preparat, skyddar varken mot Alzheimers sjukdom eller andra demenssjukdomar.
NSAID är en engelsk förkortning för non steroidal anti-inflammatory drugs. Till läkemedelsgruppen hör kända varumärken som Bamyl och Magnecyl, smärtstillande NSAID-mediciner som finns i var och varannat badrumsskåp.
Våren 2008 visade ett par studier i tidskriften Neurology att användning av NSAID-läkemedel minskade risken att drabbas av Alzheimers sjukdom. Förhoppningarna om ett demensskyddande läkemedel stärktes men dämpas nu något av en ny studie, även denna publicerad i Neurology.
Forskare från University of Washington har följt 2 736 personer som var 65 år eller mer, det vill säga betydligt äldre än i de tidigare studierna. Ingen av deltagarna hade demenssymptom när försöket inleddes. Forskarna har sammanställt både förskrivning och direktförsäljning av NSAID till deltagarna under de 12 år studien pågick. Deltagarna har även tillfrågats om läkemedelsanvändningen.
Resulatet visar, tvärtemot tidigare forskning, att NSAID ökar risken för demenssjukdom. Riskökningen var mest uttalad hos dem som konsumerade NSAID mest. Förklaringen till det kan dock vara kroniskt medicinska problem snarare än läkemedlet i sig. Bland storkonsumenterna fanns fler diabetiker och fler hade tecken på hjärt-kärlsjukdom.
– Det troliga är att det man ser är personer som använder dessa läkemedel för att de börjar få allt svårare att klara sin vardag, säger doktor John Breitner, en av artikelförfattarna.
Doktor John Breitner utesluter inte att NSAID trots allt kan ha en skyddande effekt mot demens, även om det omvända gällde i den undersökta gruppen. De tidigare studierna har gjorts på yngre personer. En möjlig tolkning är att NSAID skjuter upp demenssjukdomens debut och att äldre som inte tar dessa läkemedel insjuknar tidigare. Mer forskning på området behövs innan några säkra slutsatser kan dras.
Magnus Westlander
NSAID är en engelsk förkortning för non steroidal anti-inflammatory drugs. Till läkemedelsgruppen hör kända varumärken som Bamyl och Magnecyl, smärtstillande NSAID-mediciner som finns i var och varannat badrumsskåp.
Våren 2008 visade ett par studier i tidskriften Neurology att användning av NSAID-läkemedel minskade risken att drabbas av Alzheimers sjukdom. Förhoppningarna om ett demensskyddande läkemedel stärktes men dämpas nu något av en ny studie, även denna publicerad i Neurology.
Forskare från University of Washington har följt 2 736 personer som var 65 år eller mer, det vill säga betydligt äldre än i de tidigare studierna. Ingen av deltagarna hade demenssymptom när försöket inleddes. Forskarna har sammanställt både förskrivning och direktförsäljning av NSAID till deltagarna under de 12 år studien pågick. Deltagarna har även tillfrågats om läkemedelsanvändningen.
Resulatet visar, tvärtemot tidigare forskning, att NSAID ökar risken för demenssjukdom. Riskökningen var mest uttalad hos dem som konsumerade NSAID mest. Förklaringen till det kan dock vara kroniskt medicinska problem snarare än läkemedlet i sig. Bland storkonsumenterna fanns fler diabetiker och fler hade tecken på hjärt-kärlsjukdom.
– Det troliga är att det man ser är personer som använder dessa läkemedel för att de börjar få allt svårare att klara sin vardag, säger doktor John Breitner, en av artikelförfattarna.
Doktor John Breitner utesluter inte att NSAID trots allt kan ha en skyddande effekt mot demens, även om det omvända gällde i den undersökta gruppen. De tidigare studierna har gjorts på yngre personer. En möjlig tolkning är att NSAID skjuter upp demenssjukdomens debut och att äldre som inte tar dessa läkemedel insjuknar tidigare. Mer forskning på området behövs innan några säkra slutsatser kan dras.
Magnus Westlander
Alzheimerforskningen intresserar sig för våra vanliga smärtstillande läkemedel.
Länk till studien i Neurology » (nytt fönster)