Senaste nytt
Högskola och FoU samverkar om utbildning
Nyligen avslutades kursen Demenskunskap för sjuksköterskor. Den är resultatet av ett samarbete mellan Nestor FoU-center och Karolinska Institutet.
Katrin Randviir, sjuksköterska på vårdcentralen i Bollmora, har både gått kursen och deltagit i planeringen av den.
– Vi diskuterade på Nestor vad som var särkilt viktigt för den här typen av utbildning, som ges till yrkesverksamma. Förutom närheten till undervisningslokal betonades vikten av att kursen berättigar till högskolepoäng.
Det senare blev möjligt genom ett samarbete mellan Nestor FoU-center och Karolinska Institutet som har legitimerat kursen. De 15 deltagarna kan nu tillgodoräkna sig 7,5 högskolepoäng.
Kursen, som gått under nio månader, har gett ämnesfördjupning i demenskunskap ur ett omvårdnadsperspektiv. Även vetenskaplig metodik och informationssökning har tagits upp för att deltagarna ska kunna ta del av forskningsrön. Katrin Randviir, som är knuten till en dagverksamhet för personer med demens, lyfter fram betoningen av nya förhållningssätt som de mest värdefulla med utbildningen.
– Jag gick ut min grundutbilning 1987 och blev distriktssjuksköterska 1998. Det har hänt mycket sedan dess. Att sträva efter att se människan bakom sjukdomen var ju inget som var viktig på den tiden.
Wallis Jansson, projektledare på Nestor FoU-center och lärare på kursen, säger att det finns intresse för att ge kursen på nytt. Det finns även planer på en vidareutbildning.
Magnus Westlander
Katrin Randviir, sjuksköterska på vårdcentralen i Bollmora, har både gått kursen och deltagit i planeringen av den.
– Vi diskuterade på Nestor vad som var särkilt viktigt för den här typen av utbildning, som ges till yrkesverksamma. Förutom närheten till undervisningslokal betonades vikten av att kursen berättigar till högskolepoäng.
Det senare blev möjligt genom ett samarbete mellan Nestor FoU-center och Karolinska Institutet som har legitimerat kursen. De 15 deltagarna kan nu tillgodoräkna sig 7,5 högskolepoäng.
Kursen, som gått under nio månader, har gett ämnesfördjupning i demenskunskap ur ett omvårdnadsperspektiv. Även vetenskaplig metodik och informationssökning har tagits upp för att deltagarna ska kunna ta del av forskningsrön. Katrin Randviir, som är knuten till en dagverksamhet för personer med demens, lyfter fram betoningen av nya förhållningssätt som de mest värdefulla med utbildningen.
– Jag gick ut min grundutbilning 1987 och blev distriktssjuksköterska 1998. Det har hänt mycket sedan dess. Att sträva efter att se människan bakom sjukdomen var ju inget som var viktig på den tiden.
Wallis Jansson, projektledare på Nestor FoU-center och lärare på kursen, säger att det finns intresse för att ge kursen på nytt. Det finns även planer på en vidareutbildning.
Magnus Westlander
Deltagarna i kursen demenskunskap
(nederst, två fr v: Katrin Randviir) Förstora bild »
Nestor FoU-center ligger södra Storstockholm, gå till www.nestor-foucenter.se » (nytt fönster)
Nationella riktlinjer publiceras i juni
Arbetet med de nationella riktlinjerna för demensvården närmar sig sitt slut. Den 10 juni publiceras en preliminär version som läggs ut på Socialstyrelsen webbplats. Slutversionen kommer i början av 2010.
För tre år sedan påbörjade Socialstyrelsen arbetet med att ta fram nationella riktlinjer för demensvården. Ett 40-tal experter har sammmanställt bästa tillgängliga kunskap, det vill säga forskning och beprövad erfarenhet, inom områden som diagnostik, läkemedelsbehandling, hjälpmedel och omvårdnad. Under hela demensförloppet, från början till livets slut, ska vårdpersonal kunna få beslutsstöd och rekommendationer om vad som bör göras. Riktlinjerna vänder sig även till beslutsfattare.
– Den preliminära version som vi publicerar i juni ska behandlas under hösten på ett tiotal dialogkonferenser runt om i landet. Från konferenserna görs en återkoppling som eventuellt leder till att riktlinjerna revideras. I början på nästa år kommer sedan den slutgiltiga versionen, säger Ulla Höjgård, projektledare vid Socialstyrelsen, som lett arbetet med riktlinjerna.
Förutom rekommendationer innehåller riktlinjerna en rad vetenskapliga underlag, bl a studier om hälso- och socioekonomi samt olika insatsers kostnadseffektivitet. Även en populärversion av riktlinjerna kommer att tas fram. Svenskt Demenscentrum har fått i uppdrag att ta fram en plattform för utbildning utifrån de Nationella riktlijerna.
Magnus Westlander
För tre år sedan påbörjade Socialstyrelsen arbetet med att ta fram nationella riktlinjer för demensvården. Ett 40-tal experter har sammmanställt bästa tillgängliga kunskap, det vill säga forskning och beprövad erfarenhet, inom områden som diagnostik, läkemedelsbehandling, hjälpmedel och omvårdnad. Under hela demensförloppet, från början till livets slut, ska vårdpersonal kunna få beslutsstöd och rekommendationer om vad som bör göras. Riktlinjerna vänder sig även till beslutsfattare.
– Den preliminära version som vi publicerar i juni ska behandlas under hösten på ett tiotal dialogkonferenser runt om i landet. Från konferenserna görs en återkoppling som eventuellt leder till att riktlinjerna revideras. I början på nästa år kommer sedan den slutgiltiga versionen, säger Ulla Höjgård, projektledare vid Socialstyrelsen, som lett arbetet med riktlinjerna.
Förutom rekommendationer innehåller riktlinjerna en rad vetenskapliga underlag, bl a studier om hälso- och socioekonomi samt olika insatsers kostnadseffektivitet. Även en populärversion av riktlinjerna kommer att tas fram. Svenskt Demenscentrum har fått i uppdrag att ta fram en plattform för utbildning utifrån de Nationella riktlijerna.
Magnus Westlander
Ingo alzheimersjuk de sista åren
Boxaren Ingemar Johansson som avled i fredags insjuknade för fem år sedan i Alzheimers sjukdom. Ingen kan säga säkert att hans karriär bidrog till sjukdomen men forskarna ser ändå tydliga samband mellan upprepade slag mot huvudet och demenssymptom.
När Ingemar Johansson knockade Floyd Pattersson för snart 50 år sedan skrevs idrottshistoria. Ingo blev Sveriges första världsmästare i boxning (han var också den senaste "vita" boxaren som haft titeln). Skådespelaren John Wayne följde matchen vid "ringside" och ett par miljoner svenskar höll sig vakna i den ljumma sommarnatten för att lyssna på matchreferatet från New York.
Idag rankar många bedömare Ingos prestation som den allra främsta inom svensk idrott. Men kanske priset för den var högt.
År 2003 fick Ingo diagnosen Alzheimers sjukdom, har var då 71 år. Samma sjukdom drabbade Ingos forne motsåndare och sedemera vän Floyd Patterson. Han hade inte hunnit fylla 65 år när diagnosen ställdes.
En senare världsmästare, boxaren Muhammed Ali, har sedan flera år Parkinsons sjukdom (som inte sällan leder till demens). Ingen kan säga säkert att de tre boxarnas aktiviteter i ringen bidragit till uppkomsten av hjärnsjukdomarna. Forskarna ser dock tydliga samband mellan kroniska hjärnskador och upprepade hårda slag mot huvudet, i den utsträckning som förekommer i proffsboxning. I amatörboxningen, som har mer restriktiva regler, saknas sambandet. Det visar en studie av bl a Kaj Blennow, professor vid Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet, publicerad i Läkartidningen (2005).
I röntgenbilder av f d proffsboxares hjärnor såg forskarna skador i nervcellernas utskott. Dessa kroniska hjärnskador kunde vara mer eller mindre allvarliga, i 20 procent av fallen var skadorna allvarliga.
Magnus Westlander
När Ingemar Johansson knockade Floyd Pattersson för snart 50 år sedan skrevs idrottshistoria. Ingo blev Sveriges första världsmästare i boxning (han var också den senaste "vita" boxaren som haft titeln). Skådespelaren John Wayne följde matchen vid "ringside" och ett par miljoner svenskar höll sig vakna i den ljumma sommarnatten för att lyssna på matchreferatet från New York.
Idag rankar många bedömare Ingos prestation som den allra främsta inom svensk idrott. Men kanske priset för den var högt.
År 2003 fick Ingo diagnosen Alzheimers sjukdom, har var då 71 år. Samma sjukdom drabbade Ingos forne motsåndare och sedemera vän Floyd Patterson. Han hade inte hunnit fylla 65 år när diagnosen ställdes.
En senare världsmästare, boxaren Muhammed Ali, har sedan flera år Parkinsons sjukdom (som inte sällan leder till demens). Ingen kan säga säkert att de tre boxarnas aktiviteter i ringen bidragit till uppkomsten av hjärnsjukdomarna. Forskarna ser dock tydliga samband mellan kroniska hjärnskador och upprepade hårda slag mot huvudet, i den utsträckning som förekommer i proffsboxning. I amatörboxningen, som har mer restriktiva regler, saknas sambandet. Det visar en studie av bl a Kaj Blennow, professor vid Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet, publicerad i Läkartidningen (2005).
I röntgenbilder av f d proffsboxares hjärnor såg forskarna skador i nervcellernas utskott. Dessa kroniska hjärnskador kunde vara mer eller mindre allvarliga, i 20 procent av fallen var skadorna allvarliga.
Magnus Westlander
Mer om proffsboxning och hjärnskador,
läs artikel i Läkartidningen » (nytt fönster)
Insamling vill hedra Ingos minne,
se Alzheimerfonden » (nytt fönster)
Färre kalorier kan ge äldre bättre minne
Ett minskat intag av kalorier kan ge bättre minne hos äldre. Det visar en ny tysk studie som publiceras i den amerikanska tidskriften PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America).
Intresset för möjliga fördelar på hälsan av att äta en diet med färre kalorier har ökat de senaste åren . Djurstudier har visat att en begränsning av kaloriintag och en kost rik på omättat fett ger bättre kognition. De tyska forskarna har prövat om denna effekt kan ses även på människor.
Ett femtiotal normal- och överviktiga friska personer delades in i tre grupper. Den första gruppen åt som vanligt med normalt kaloriintag, den andra gruppen åt en liknande kost men med en högre andel omättat fett. Den sista gruppen åt 30 % färre kalorier än normalt . Deltagarna gjorde ett minnestest före starten av studien.
Efter tre månader hade personerna i den gruppen som åt färre kalorier förbättrat sina resultat av minnestestet med i genomsnitt 20 %. Det två andra grupperna hade ungefär samma resultat som tidigare. De som åt mindre än tidigare hade även minskade insulinhalter och visade färre tecken på inflammatoriska processer i kärlen. Forskarna tror att dessa förändringar kan förklara det bättre resultatet vid minnestestet, dvs. hjärncellerna behåller sin funktion bättre.
Varningar har dock utfärdas av experter som säger att människor bör vara ytterst försiktiga att använda sådan diet. Det finns belägg för att en minskning av matintag kan försämra minnet och hjärnans funktioner. En minskning av kaloriintaget med 30 % är mycket för en normalviktig person och kan vara direkt farlig för en person som redan är underviktig.
Gunilla Nordberg
Till studien i PNAS » (nytt fönster)
Intresset för möjliga fördelar på hälsan av att äta en diet med färre kalorier har ökat de senaste åren . Djurstudier har visat att en begränsning av kaloriintag och en kost rik på omättat fett ger bättre kognition. De tyska forskarna har prövat om denna effekt kan ses även på människor.
Ett femtiotal normal- och överviktiga friska personer delades in i tre grupper. Den första gruppen åt som vanligt med normalt kaloriintag, den andra gruppen åt en liknande kost men med en högre andel omättat fett. Den sista gruppen åt 30 % färre kalorier än normalt . Deltagarna gjorde ett minnestest före starten av studien.
Efter tre månader hade personerna i den gruppen som åt färre kalorier förbättrat sina resultat av minnestestet med i genomsnitt 20 %. Det två andra grupperna hade ungefär samma resultat som tidigare. De som åt mindre än tidigare hade även minskade insulinhalter och visade färre tecken på inflammatoriska processer i kärlen. Forskarna tror att dessa förändringar kan förklara det bättre resultatet vid minnestestet, dvs. hjärncellerna behåller sin funktion bättre.
Varningar har dock utfärdas av experter som säger att människor bör vara ytterst försiktiga att använda sådan diet. Det finns belägg för att en minskning av matintag kan försämra minnet och hjärnans funktioner. En minskning av kaloriintaget med 30 % är mycket för en normalviktig person och kan vara direkt farlig för en person som redan är underviktig.
Gunilla Nordberg
Till studien i PNAS » (nytt fönster)
Demensteam i Malmö läggs ned
Malmö var tidigt ute med att bilda särskilda hemtjänstgrupper för personer med demens. Nu avvecklas ett av demensteamen, trots starka protester från anhöriga och personal.
Det är stadsdelsfullmäktige i Limhamn-Bunkeflo som har beslutat lägga ned stadsdelens enda demensteam. Nedläggningen berör sjutton äldre demenssjuka. Från och med den första mars 2009 kommer de att istället få hjälp av den ordinarie hemtjänsten.
Eva Granath, demenssjuksköterska i Limhamn--Bunkeflo, beklagar beslutet.
– Det känns oerhört tråkigt. Man avvecklar en väl fungerande verksamhet som garanterar en kvalitet och kontinuitet i demensvården som inte vanlig hemtjänst kan ge. Många förtvivlade anhöriga har ringt mig och är oroliga för vad som skall hända efter nedläggningen.
Malmö Anhörigföreningen menar att fullmäktiges beslut går stick i stäv med Malmö stads äldreomsorgsplan från 2004. Den lyfter fram demensvården som ett prioriterat område: "Demensvården ska utformas så att Malmöbon ska kunna bo kvar i sitt egna boende så länge som möjligt. Färre Malmöbor ska till följd av demenssjukdom behöva flytta från sitt egna boende."
Att demensteamen uppfyller planens intentioner får stöd av utvärderingar. En hälsoekonomisk analys av European Health Economics tyder på att teamens verksamhet skjuter upp behovet av särskilt boende och därmed även sparar på kommunala utgifter. Men Jamal El-Haj (s), ordförande i Limhamns stadsdelsfulllmäktige, bedömer besparingen vara liten. Av de sjutton som får hjälp av demensteamet har fem redan sökt särskilt boende så, menar han, behovet uppstår förr eller senare ändå.
– Stadsdelens äldreomsorg är i ekonomisk kris, förra året gick den back med 17 miljoner kronor. Alternativet till att spara är att dra in på andra verksamheter men då drabbas istället daghem och skolor.
Men motivet till nedläggningen är inte bara ekonomiskt. Det finns uppemot 70 demenssjuka personer i stadsdelen och det är fel, menar Jamal El-Haj, att ge endast sjutton av dem särskilda resurser. Demensteamets 14 anställda kommer nu att slussas in i stadsdelens fem ordinarie hemtjänstgrupper.
– På det sätter tar vi till vara på deras kompetens och sprider den inom hela hemtjänsten, säger han.
En hörnsten i demensteamets arbete har varit att vårdtagaren endast mött ett litet antal väl bekanta ansikten. All beprövad erfarenhet visar att en sådan personkontinuitet är centralt för kvaliteten i demensvård. Men är den verkligen möjlig att upprätthålla inom ramen för de ordinarie hemtjänstgrupperna? Gisela Green, vård- och omsorgschef i Limhamn-Bunkeflo:
– Vi ska försöka tillgodose detta så långt som det är möjligt. Vi kommer till exempel inte att sätta in servicegruppen – som sköter inköp, städning och tvätt – utan låta hemtjänstens personal ta hand om även dessa sysslor hos personer med demens.
Magnus Westlander
Det är stadsdelsfullmäktige i Limhamn-Bunkeflo som har beslutat lägga ned stadsdelens enda demensteam. Nedläggningen berör sjutton äldre demenssjuka. Från och med den första mars 2009 kommer de att istället få hjälp av den ordinarie hemtjänsten.
Eva Granath, demenssjuksköterska i Limhamn--Bunkeflo, beklagar beslutet.
– Det känns oerhört tråkigt. Man avvecklar en väl fungerande verksamhet som garanterar en kvalitet och kontinuitet i demensvården som inte vanlig hemtjänst kan ge. Många förtvivlade anhöriga har ringt mig och är oroliga för vad som skall hända efter nedläggningen.
Malmö Anhörigföreningen menar att fullmäktiges beslut går stick i stäv med Malmö stads äldreomsorgsplan från 2004. Den lyfter fram demensvården som ett prioriterat område: "Demensvården ska utformas så att Malmöbon ska kunna bo kvar i sitt egna boende så länge som möjligt. Färre Malmöbor ska till följd av demenssjukdom behöva flytta från sitt egna boende."
Att demensteamen uppfyller planens intentioner får stöd av utvärderingar. En hälsoekonomisk analys av European Health Economics tyder på att teamens verksamhet skjuter upp behovet av särskilt boende och därmed även sparar på kommunala utgifter. Men Jamal El-Haj (s), ordförande i Limhamns stadsdelsfulllmäktige, bedömer besparingen vara liten. Av de sjutton som får hjälp av demensteamet har fem redan sökt särskilt boende så, menar han, behovet uppstår förr eller senare ändå.
– Stadsdelens äldreomsorg är i ekonomisk kris, förra året gick den back med 17 miljoner kronor. Alternativet till att spara är att dra in på andra verksamheter men då drabbas istället daghem och skolor.
Men motivet till nedläggningen är inte bara ekonomiskt. Det finns uppemot 70 demenssjuka personer i stadsdelen och det är fel, menar Jamal El-Haj, att ge endast sjutton av dem särskilda resurser. Demensteamets 14 anställda kommer nu att slussas in i stadsdelens fem ordinarie hemtjänstgrupper.
– På det sätter tar vi till vara på deras kompetens och sprider den inom hela hemtjänsten, säger han.
En hörnsten i demensteamets arbete har varit att vårdtagaren endast mött ett litet antal väl bekanta ansikten. All beprövad erfarenhet visar att en sådan personkontinuitet är centralt för kvaliteten i demensvård. Men är den verkligen möjlig att upprätthålla inom ramen för de ordinarie hemtjänstgrupperna? Gisela Green, vård- och omsorgschef i Limhamn-Bunkeflo:
– Vi ska försöka tillgodose detta så långt som det är möjligt. Vi kommer till exempel inte att sätta in servicegruppen – som sköter inköp, städning och tvätt – utan låta hemtjänstens personal ta hand om även dessa sysslor hos personer med demens.
Magnus Westlander
Lugna utåtriktade personer har lägre demensrisk
Personer som inte oroar sig och har en utåtriktad livsstil med många vänner löper mindre risk att drabbas av demens på äldre dagar. Det visar en ny svensk studie från Karolinska Institutet.
Resultaten presenteras i januarinumret av den vetenskapliga tidskriften Neurology. Forskarlaget vid Aging Research Center (ARC) i Stockholm har följt 506 personer 78 år och äldre som inte var drabbade av demens när studien inleddes. Deltagarna fick svara på en enkät med frågor om sin livssituation och sin personlighet som bedömdes utifrån hur känsliga de var för stress.
Under de sex år som studien pågick utvecklade 144 av dem demens. Resultatet visade de som var lugna och utåtriktade med ett socialt nätverk hade hälften så stor risk att drabbas av demenssjukdom jämfört med dem som var lättstressade och socialt isolerade.
Tidigare forskning har visat att hög stress och benägenhet för oro kan påverka delar av hjärnan, exempelvis hippocampus, på ett sådant sätt att det skulle kunna bidra till demenssjukdom. Våra fynd visar nu att ett sätt att motverka demens kan vara att ha en aktiv och utåtriktad livsstil och att ta saker med ro, säger en av forskarna bakom studien Hui-Xin Wang, i ett pressmeddelande.
Gunilla Nordberg
Läs pressmeddelandet från Karolinska Institutet » (nytt fönster)
Resultaten presenteras i januarinumret av den vetenskapliga tidskriften Neurology. Forskarlaget vid Aging Research Center (ARC) i Stockholm har följt 506 personer 78 år och äldre som inte var drabbade av demens när studien inleddes. Deltagarna fick svara på en enkät med frågor om sin livssituation och sin personlighet som bedömdes utifrån hur känsliga de var för stress.
Under de sex år som studien pågick utvecklade 144 av dem demens. Resultatet visade de som var lugna och utåtriktade med ett socialt nätverk hade hälften så stor risk att drabbas av demenssjukdom jämfört med dem som var lättstressade och socialt isolerade.
Tidigare forskning har visat att hög stress och benägenhet för oro kan påverka delar av hjärnan, exempelvis hippocampus, på ett sådant sätt att det skulle kunna bidra till demenssjukdom. Våra fynd visar nu att ett sätt att motverka demens kan vara att ha en aktiv och utåtriktad livsstil och att ta saker med ro, säger en av forskarna bakom studien Hui-Xin Wang, i ett pressmeddelande.
Gunilla Nordberg
Läs pressmeddelandet från Karolinska Institutet » (nytt fönster)
Landets första Silviasjuksköterskor tar examen
Jag har stärkts i min yrkesroll och känner verkligen lust att jobba vidare. Det säger Ann-Marie Wall som numera kan titulera sig Silviasjuksköterska. Ett 40-tal sjuksköterskor som gått utbildningen fick i går Silviahemmets brosch och diplom ur Drottningens hand.
Ann-Marie Wall ingår i den första kullen av elever som går ut denna ettåriga högskoleutbildning inom demensområdet. Det är den enda i sitt slag för landets sjuksköterskor. Sedan 1996 har undersköterskor kunnat förkovra sig inom demensområdet genom en utbildning till Silviasyster. Denna blev högskoleutbildning 2004. Idag är båda utbildningarna nätbaserade och ges av Sophiahemmets Högskola i samverkan med Stiftelsen Silviahemmet.
Utbildningen till Silviasjuksköterska utgår från den palliativa vårdfilosofin. Den innehåller fyra kurser: Palliativ omvårdnad vid demenssjukdomar,
Specifik omvårdnad vid demenssjukdom, Ledarskap med fokus på god omvårdnad inom demensvård och Förbättringsarbete, kvalitetssäkring och pedagogiska strategier inom demensvård.
Den sista delkursen gav Anne-Marie Wall mest. Då fick demenssjuksköterskan från Säffle kommun bl a beskriva en förändringsprocess.
– Det var värdefullt eftersom jag tidigare inte jobbat så mycket med detta, samtidigt är det just det som ligger framför mig. Vi ska bilda ett demensteam i kommunen där jag, två undersköterskor och en arbetsterapeut kommer att ingå.
Anne-Marie Wall ser mest fördelar med att gå en nätbaserad distansutbildning.
– Du är inte beroende av tider och kan studera när du vill. Sen är det ju faktiskt en viss fördel att jobba och plugga samtidigt eftersom man gradvis kan tillämpa det man lär sig.
Hon får medhåll av studiekamraten Trine Johansson, demenssjuksköterska i Strömstad, som arbetat heltid under utbildningstiden.
– Det har varit ett tufft men roligt år. Och så har man blivt sporrad av kollegernas idéer, genom kontakterna man fått via nätet, säger hon.
Drottning Silvia delade inte bara ut diplom och broscher vid avslutningsceromomin på Silviahemmet på Drottningholm. Hon har även varit personligt engagerad i tillkomsten av denna utbildning, liksom tidigare i den för undersköterskor (Silviasystrar).
– Det här är en stor dag även för mig. Nu har vi avancerade utbildningar i demens för både sjuksköterskor och undersköterskor. Båda yrkeskategorierna är ju så viktiga för teamarbetet. Min dröm är att så småningom kunna erbjuda läkarna en motsvarande utbildning, säger Drottningen.
Magnus Westlander
Ann-Marie Wall ingår i den första kullen av elever som går ut denna ettåriga högskoleutbildning inom demensområdet. Det är den enda i sitt slag för landets sjuksköterskor. Sedan 1996 har undersköterskor kunnat förkovra sig inom demensområdet genom en utbildning till Silviasyster. Denna blev högskoleutbildning 2004. Idag är båda utbildningarna nätbaserade och ges av Sophiahemmets Högskola i samverkan med Stiftelsen Silviahemmet.
Utbildningen till Silviasjuksköterska utgår från den palliativa vårdfilosofin. Den innehåller fyra kurser: Palliativ omvårdnad vid demenssjukdomar,
Specifik omvårdnad vid demenssjukdom, Ledarskap med fokus på god omvårdnad inom demensvård och Förbättringsarbete, kvalitetssäkring och pedagogiska strategier inom demensvård.
Den sista delkursen gav Anne-Marie Wall mest. Då fick demenssjuksköterskan från Säffle kommun bl a beskriva en förändringsprocess.
– Det var värdefullt eftersom jag tidigare inte jobbat så mycket med detta, samtidigt är det just det som ligger framför mig. Vi ska bilda ett demensteam i kommunen där jag, två undersköterskor och en arbetsterapeut kommer att ingå.
Anne-Marie Wall ser mest fördelar med att gå en nätbaserad distansutbildning.
– Du är inte beroende av tider och kan studera när du vill. Sen är det ju faktiskt en viss fördel att jobba och plugga samtidigt eftersom man gradvis kan tillämpa det man lär sig.
Hon får medhåll av studiekamraten Trine Johansson, demenssjuksköterska i Strömstad, som arbetat heltid under utbildningstiden.
– Det har varit ett tufft men roligt år. Och så har man blivt sporrad av kollegernas idéer, genom kontakterna man fått via nätet, säger hon.
Drottning Silvia delade inte bara ut diplom och broscher vid avslutningsceromomin på Silviahemmet på Drottningholm. Hon har även varit personligt engagerad i tillkomsten av denna utbildning, liksom tidigare i den för undersköterskor (Silviasystrar).
– Det här är en stor dag även för mig. Nu har vi avancerade utbildningar i demens för både sjuksköterskor och undersköterskor. Båda yrkeskategorierna är ju så viktiga för teamarbetet. Min dröm är att så småningom kunna erbjuda läkarna en motsvarande utbildning, säger Drottningen.
Magnus Westlander
Drottningen delar ut diplom till Ann-Marie Wall som nu kan titulera sig Silviasjuksköterska.
Kaffe kan skydda mot demens
Kaffedrickande i medelåldern kan minska risken för att drabbas av demens senare i livet. Det visar en ny svensk-finsk studie som publiceras i januarinumret av den medicinska tidskriften Journal of Alzheimer´s Disease.
Studien som undersöker sambandet mellan kaffe- och tekonsumtion i medelåldern och insjuknande i demenssjukdom senare har genomförts vid Kuopios Universitet i Finland i samarbete med Karolinska Institutet. Drygt 1400 personer har följts under ett ett tjugotal år. Totalt utvecklade 61 personer demens. Av dessa hade 48 personer Alzheimer´s sjukdom.
Resultatet visar att deltagarna i studien som i medelåldern drack tre till fem koppar kaffe om dagen hade lägre risk att utveckla demens senare i livet jämfört med dem som drack lite eller inget kaffe. Tedrickande bland deltagarna i studien var relativt ovanlig och forskarna kunde inte visa på något samband mellan tekonsumtion och risk för insjuknande i demenssjukdom.
– Med hänsyn till den stora kaffekonsumtionen över hela världen kan resultaten få viktiga konsekvenser för att förebygga eller fördröja debuten av demens coh Alzheimers sjukdom. Fyndet behöver bekräftas av andra studier, men det öppnar en möjlighet för att koståtgärder kan ändra risken för demens, säger forskningsledare Miia Kivipelto i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
Gunilla Nordberg
Läs pressmeddelandet från Karolinska Institutet » (nytt fönster)
Studien som undersöker sambandet mellan kaffe- och tekonsumtion i medelåldern och insjuknande i demenssjukdom senare har genomförts vid Kuopios Universitet i Finland i samarbete med Karolinska Institutet. Drygt 1400 personer har följts under ett ett tjugotal år. Totalt utvecklade 61 personer demens. Av dessa hade 48 personer Alzheimer´s sjukdom.
Resultatet visar att deltagarna i studien som i medelåldern drack tre till fem koppar kaffe om dagen hade lägre risk att utveckla demens senare i livet jämfört med dem som drack lite eller inget kaffe. Tedrickande bland deltagarna i studien var relativt ovanlig och forskarna kunde inte visa på något samband mellan tekonsumtion och risk för insjuknande i demenssjukdom.
– Med hänsyn till den stora kaffekonsumtionen över hela världen kan resultaten få viktiga konsekvenser för att förebygga eller fördröja debuten av demens coh Alzheimers sjukdom. Fyndet behöver bekräftas av andra studier, men det öppnar en möjlighet för att koståtgärder kan ändra risken för demens, säger forskningsledare Miia Kivipelto i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
Gunilla Nordberg
Läs pressmeddelandet från Karolinska Institutet » (nytt fönster)
Ny riskgen kan förklara könsskillnader vid alzheimer
I hög ålder löper kvinnor större risk att drabbas av demens än män. Ny forskning pekar på att orsaken till skillnaden delvis går att hitta i arvsmassan.
Det är forskare från USA som i tidskriften Nature genetics presenterar en ny könsspecifik riskfaktor för alzheimer. Efter att ha studerat arvsmassan hos 844 alzheimersjuka och 1255 friska individer har de identifierat en variant av en gen (arvsanlag), kallad PCDH11X. Genen sitter på X-kromosomen och påverkar hur cellerna kommunicerar i det centrala nervsystemet.
Eftersom kvinnor har två X-kromosomer kan vissa ha dubbel uppsättning av den genvariant forskarna identifierat. Det var framför allt hos dessa kvinnor som studien visade på en tydligt (signifikant) ökad risk för alzheimer. Hos män, som ju bara har en X-kromosom och därför endast kan ha ett exemplar av genvarianten, uppmättes ingen riskökning.
Doktor Steven Younkin, som lett studien, säger till BBC News nätupplaga att det är spännande att ha hittat en ny riskgen för Alzheimers sjukdom, speciellt den första könsspecifika.
– Men det återstår mycket mer arbete innan vi har löst den komplicerade genetiken bakom sjukomen, säger han
Magnus Westlander
Det är forskare från USA som i tidskriften Nature genetics presenterar en ny könsspecifik riskfaktor för alzheimer. Efter att ha studerat arvsmassan hos 844 alzheimersjuka och 1255 friska individer har de identifierat en variant av en gen (arvsanlag), kallad PCDH11X. Genen sitter på X-kromosomen och påverkar hur cellerna kommunicerar i det centrala nervsystemet.
Eftersom kvinnor har två X-kromosomer kan vissa ha dubbel uppsättning av den genvariant forskarna identifierat. Det var framför allt hos dessa kvinnor som studien visade på en tydligt (signifikant) ökad risk för alzheimer. Hos män, som ju bara har en X-kromosom och därför endast kan ha ett exemplar av genvarianten, uppmättes ingen riskökning.
Doktor Steven Younkin, som lett studien, säger till BBC News nätupplaga att det är spännande att ha hittat en ny riskgen för Alzheimers sjukdom, speciellt den första könsspecifika.
– Men det återstår mycket mer arbete innan vi har löst den komplicerade genetiken bakom sjukomen, säger han
Magnus Westlander
Till studien i Nature genetics » (nytt fönster)
Östersund öppnar telefonjour
I Östersund öppnas ett särskilt telefonnummer för demens. Det nybildade demensteamet är beredd att besvara frågor från kommunens demenssjuka, anhöriga och vårpersonal – dygnet runt.
Telefonjouren ingår i den verksamhet som Östersundsteamet ska driva. Demensteamet, som drivs som ett projekt, ska ge råd och stöd till främst hemmaboende personer med demens och deras anhöriga. Kontakter förmedlas via primärvården efter att en demensdiagnos är ställd.
Medan de flesta demensteam håller telefonen öppen under kontorstid, eller endast vissa veckodagar, satsar Östersundsteamet på en 24-timmarsjour.
– Vi vet ju inte riktigt när på dygnet behoven finns så därför vill vi pröva att ha någon tillgänglig i telefon dygnet runt. Just nu för vi diskussioner om 
ett samarbete med sjukvårdsupplysningen som skulle kunna avlasta oss – om vi skulle bli nedringda, säger sjuksköterskan Meta Aringstam, en av demensteamets fem medlemmar.
Meta Aringstam tror att bara vetskapen att det alltid finns någonstans att vända sig kommer att skapa en ökad trygghet, inte minst för många anhöriga. Men även vårdpersonal inom hemtjänst och särskilda boendeformer kan kontakta telefonjouren, till exempel när man behöver råd i en svår situation.
Magnus Westlander
Telefonjouren ingår i den verksamhet som Östersundsteamet ska driva. Demensteamet, som drivs som ett projekt, ska ge råd och stöd till främst hemmaboende personer med demens och deras anhöriga. Kontakter förmedlas via primärvården efter att en demensdiagnos är ställd.
Medan de flesta demensteam håller telefonen öppen under kontorstid, eller endast vissa veckodagar, satsar Östersundsteamet på en 24-timmarsjour.
– Vi vet ju inte riktigt när på dygnet behoven finns så därför vill vi pröva att ha någon tillgänglig i telefon dygnet runt. Just nu för vi diskussioner om ett samarbete med sjukvårdsupplysningen som skulle kunna avlasta oss – om vi skulle bli nedringda, säger sjuksköterskan Meta Aringstam, en av demensteamets fem medlemmar.
Meta Aringstam tror att bara vetskapen att det alltid finns någonstans att vända sig kommer att skapa en ökad trygghet, inte minst för många anhöriga. Men även vårdpersonal inom hemtjänst och särskilda boendeformer kan kontakta telefonjouren, till exempel när man behöver råd i en svår situation.
Magnus Westlander
Östersunds demensteam fr v: Annelie Persson, Mona Eriksson, Anna Boström, Meta Aringstam, Lena Sundstedt