Senaste nytt
Sämre stöd till anhöriga med närstående som är utrikes födda
Migrationsskolan vid Kunskapscentrum demenssjukdomar, som hör till Region Skåne, har publicerat en ny rapport om stödet till anhöriga som har en närstående med kognitiv sjukdom och som är utrikes född.
I kartläggningen, där Skånes alla 33 kommuner deltagit, har enkätundersökningar, intervjuer och samtal genomförts på 8 språk.
Av rapporten ”Ett anhörigstöd för alla?” framgår att anhöriga som stödjer en närstående som är utrikes född, i mindre utsträckning än andra har fått stöd i form av exempelvis hemtjänst, korttidsboende och dagverksamhet. De anhöriga önskar mer information om anhörigstöd och yrkesverksamma efterfrågar tydligare ramverk och strategier för arbetet med anhörigstöd.
Läs hela rapporten här (nytt fönster)
I kartläggningen, där Skånes alla 33 kommuner deltagit, har enkätundersökningar, intervjuer och samtal genomförts på 8 språk.
Av rapporten ”Ett anhörigstöd för alla?” framgår att anhöriga som stödjer en närstående som är utrikes född, i mindre utsträckning än andra har fått stöd i form av exempelvis hemtjänst, korttidsboende och dagverksamhet. De anhöriga önskar mer information om anhörigstöd och yrkesverksamma efterfrågar tydligare ramverk och strategier för arbetet med anhörigstöd.
Läs hela rapporten här (nytt fönster)
Alzheimerskador kan mätas med blodprov
Ett enkelt blodprov kan avslöja graden av skador i hjärnans nervceller. Det bekräftas av ny svensk forskning publicerad i den ansedda tidskriften JAMA Neurology.
Forskarna har analyserat blodprover hos närmare 1600 patienter under flera år. Fokus har legat på NFL (neurofilament light), ett protein som är kopplat till neurodegenerativa sjukdomar som till exempel Alzheimers sjukom. När nervceller i hjärnan skadas eller dör läcker NFL‑protein ut i ryggvätskan och vidare ut i blodet.
– Vi upptäckte att NFL‑koncentrationen ökar över tid vid Alzheimers sjukdom och att de ökade nivåerna dessutom stämmer överens med den ansamling av hjärnskador som vi kan mäta genom ryggvätskeprov och med magnetkamera, säger Niklas Mattsson, forskare på Lunds universitet, på webbplatsen Neurologi i Sverige.
Fördelen med att kunna mäta NFL-koncentrationer i blodet är att metoden är enklare, snabbare och billigare än både ryggvätskeprov och undersökning med magnetkamera som normalt används för att spåra nervcellsskador i hjärnan. Niklas Mattsson ser flera möjliga användningsområden för metoden.
– Inom läkemedelsutveckling kan det vara värdefullt för att tidigt upptäcka effekter av de läkemedel som testas och för att kunna testa på personer som inte redan har utvecklat sjukdomen fullt ut, säger han och betonar samtidigt vikten av fler bekräftande studier innan metoden kan börja tillämpas kliniskt.
Studien bygger på ett samarbete mellan Lunds universitet och Sahlgrenska Akademin och Sahlgrenska universitetssjukhuset, Neurokemilaboratoriet i Mölndal.
Läs artikel på Neurologi i Sverige (nytt fönster)
Läs artikel ni JAMA Neurology (nytt fönster)
Forskarna har analyserat blodprover hos närmare 1600 patienter under flera år. Fokus har legat på NFL (neurofilament light), ett protein som är kopplat till neurodegenerativa sjukdomar som till exempel Alzheimers sjukom. När nervceller i hjärnan skadas eller dör läcker NFL‑protein ut i ryggvätskan och vidare ut i blodet.
– Vi upptäckte att NFL‑koncentrationen ökar över tid vid Alzheimers sjukdom och att de ökade nivåerna dessutom stämmer överens med den ansamling av hjärnskador som vi kan mäta genom ryggvätskeprov och med magnetkamera, säger Niklas Mattsson, forskare på Lunds universitet, på webbplatsen Neurologi i Sverige.
Fördelen med att kunna mäta NFL-koncentrationer i blodet är att metoden är enklare, snabbare och billigare än både ryggvätskeprov och undersökning med magnetkamera som normalt används för att spåra nervcellsskador i hjärnan. Niklas Mattsson ser flera möjliga användningsområden för metoden.
– Inom läkemedelsutveckling kan det vara värdefullt för att tidigt upptäcka effekter av de läkemedel som testas och för att kunna testa på personer som inte redan har utvecklat sjukdomen fullt ut, säger han och betonar samtidigt vikten av fler bekräftande studier innan metoden kan börja tillämpas kliniskt.
Studien bygger på ett samarbete mellan Lunds universitet och Sahlgrenska Akademin och Sahlgrenska universitetssjukhuset, Neurokemilaboratoriet i Mölndal.
Läs artikel på Neurologi i Sverige (nytt fönster)
Läs artikel ni JAMA Neurology (nytt fönster)
Fyra nya Silvialäkare diplomerade
Nu har fyra nya Silvialäkare diplomerats av H.M. Drottningen. Det skedde vid en högtidlig ceremoni i Bernadottebiblioteket på Slottet.
H.M. Drottningen tillsammans med de nyblivna Silvialäkarna (fr.v.) Vasil Pema (Gnesta), Niran El Kouni (Stockholm), Sedigheh Mazloumi Kavkani (Eskilstuna) och Terje Toomela (Karlstad). FOTO: Yanan Li
Titeln Silvialäkare erhåller de som har genomgått Karolinska Institutets Magisterutbildning i demensvård för läkare. Till dem hör numera Niran El Kouni, specialist i allmänmedicin och verksamhetschef vid Din vårdcentral i Bagarmossen, Stockholm. Torsdagen den 11 april fick hon ta emot diplom ur Drottningens hand.
– Jag ville gå den här utbildningen, eftersom jag hade noterat ett ökat behov av att höja mina kunskaper när det gäller demenssjukdomar. Det är viktigt då jag jobbar med hemsjukvårdspatienter som ofta är äldre och multisjuka, säger Niran El Kouni på Karolinska Institutets webb och fortsätter:
– Det bästa med utbildningen var att man fick orientera sig i utredning, diagnostik och behandling. Och det viktigaste jag tar med mig till min arbetsplats nu, blir nya rutiner som jag kommer att ordna under de kommande veckorna.
Magisterutbildningen i demensvård har tagits fram i samarbete mellan Stiftelsen Silviahemmet och Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Det är en distansutbildning som bedrivs på halvfart i två år med målet att deltagande läkare bland annat ska utveckla sin kompetens kring hjärnan och demens och kunna hantera sitt arbete med större djup och trygghet.
I dag finns sammanlagt 27 Silvialäkare. Fyra av dem är verksamma utanför Sverige, i Luxemburg, Tyskland, Japan och Kina.
Läs mer på andra webbplatser:
Karolinska Institutet (nytt fönster)
Stiftelsen Silviahemmet (nytt fönster)
H.M. Drottningen tillsammans med de nyblivna Silvialäkarna (fr.v.) Vasil Pema (Gnesta), Niran El Kouni (Stockholm), Sedigheh Mazloumi Kavkani (Eskilstuna) och Terje Toomela (Karlstad). FOTO: Yanan Li
Titeln Silvialäkare erhåller de som har genomgått Karolinska Institutets Magisterutbildning i demensvård för läkare. Till dem hör numera Niran El Kouni, specialist i allmänmedicin och verksamhetschef vid Din vårdcentral i Bagarmossen, Stockholm. Torsdagen den 11 april fick hon ta emot diplom ur Drottningens hand.
– Jag ville gå den här utbildningen, eftersom jag hade noterat ett ökat behov av att höja mina kunskaper när det gäller demenssjukdomar. Det är viktigt då jag jobbar med hemsjukvårdspatienter som ofta är äldre och multisjuka, säger Niran El Kouni på Karolinska Institutets webb och fortsätter:
– Det bästa med utbildningen var att man fick orientera sig i utredning, diagnostik och behandling. Och det viktigaste jag tar med mig till min arbetsplats nu, blir nya rutiner som jag kommer att ordna under de kommande veckorna.
Magisterutbildningen i demensvård har tagits fram i samarbete mellan Stiftelsen Silviahemmet och Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Det är en distansutbildning som bedrivs på halvfart i två år med målet att deltagande läkare bland annat ska utveckla sin kompetens kring hjärnan och demens och kunna hantera sitt arbete med större djup och trygghet.
I dag finns sammanlagt 27 Silvialäkare. Fyra av dem är verksamma utanför Sverige, i Luxemburg, Tyskland, Japan och Kina.
Läs mer på andra webbplatser:
Karolinska Institutet (nytt fönster)
Stiftelsen Silviahemmet (nytt fönster)
Ny Checklista demens för dagverksamheter
Dagverksamheter är målgruppen för en ny Checklista demens. ”Jättebra, en trygghet att veta att man faktiskt jobbar utifrån riktlinjerna”, säger Anna Forsberg, enhetschef i Ljusdal, som redan testat checklistan.
Checklista demens Dagverksamhet är den tredje i sitt slag. Sedan tidigare finns checklistor för hemtjänst och särskilt boende. Alla tre är avgiftsfria verktyg för att utveckla personcentrerad omvårdnad och ett stöd för att arbeta efter Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
I de nya riktlinjerna från 2017 har dagverksamhet för personer med demenssjukdom, i mild till måttlig fas, högsta prioritet. Svenskt Demenscentrum har länge fått förfrågningar om en checklista även för dagverksamheter. Den som nu lanseras har tagits fram tillsammans med en referensgrupp med personal från Silviahemmet och dagverksamheter från Enskede-Årsta-Vantör (Stockholm), Falun, Waxholm och Västerås. Checklistan har sedan testats i praktiken, även i Eslöv, Ljusdal och Osby.
Slottegruppen i Ljusdal firade 30-årsjubileum nyligen och är en av landets äldsta dagverksamheter.
– Vi gick igenom checklistan tillsammans i personalgruppen, gäst för gäst, säger enhetschef Anna Forsberg som ger den högt betyg.
– Den är verkligen användbar och tydlig. Genom att jämföra den med genomförandeplanen kan man enkelt se vad som saknas och behöver kompletteras. Och ett jätteplus för att avsnittet om anhöriga finns med.
Checklista demens Dagverksamhet tar upp personcentrerad omvårdnad, läkemedel och sju andra delområden. Den kan användas i sin helhet eller i valda delar, utifrån varje persons behov.
Magnus Westlander
Checklista demens Dagverksamhet kan laddas ned gratis från www.demenscentrum.se/checklistademens
Checklista demens Dagverksamhet är den tredje i sitt slag. Sedan tidigare finns checklistor för hemtjänst och särskilt boende. Alla tre är avgiftsfria verktyg för att utveckla personcentrerad omvårdnad och ett stöd för att arbeta efter Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
I de nya riktlinjerna från 2017 har dagverksamhet för personer med demenssjukdom, i mild till måttlig fas, högsta prioritet. Svenskt Demenscentrum har länge fått förfrågningar om en checklista även för dagverksamheter. Den som nu lanseras har tagits fram tillsammans med en referensgrupp med personal från Silviahemmet och dagverksamheter från Enskede-Årsta-Vantör (Stockholm), Falun, Waxholm och Västerås. Checklistan har sedan testats i praktiken, även i Eslöv, Ljusdal och Osby.
Slottegruppen i Ljusdal firade 30-årsjubileum nyligen och är en av landets äldsta dagverksamheter.
– Vi gick igenom checklistan tillsammans i personalgruppen, gäst för gäst, säger enhetschef Anna Forsberg som ger den högt betyg.
– Den är verkligen användbar och tydlig. Genom att jämföra den med genomförandeplanen kan man enkelt se vad som saknas och behöver kompletteras. Och ett jätteplus för att avsnittet om anhöriga finns med.
Checklista demens Dagverksamhet tar upp personcentrerad omvårdnad, läkemedel och sju andra delområden. Den kan användas i sin helhet eller i valda delar, utifrån varje persons behov.
Magnus Westlander
Checklista demens Dagverksamhet kan laddas ned gratis från www.demenscentrum.se/checklistademens
Nytt bakslag för alzheimerforskningen
Aducanumab heter det senaste hoppet om ett nytt alzheimerläkemedel som har släckts. Det är en antikropp som väckte förhoppningarna i ett mindre försök men som nu har gått i graven. I förra veckan avbröts den mer omfattande fas 3-studien. Biogen, företaget bakom aducanumab, meddelade då att det är osannolikt att antikroppen kan bromsa kognitiva försämringar hos patienter med Alzheimers sjukdom i mild fas.
Biogen fortsätter dock att pröva nya möjliga läkemedel mot alzheimer. Företaget meddelar att en fas 3-studie med BAN 2401 snart ska påbörjas. Det är en annan typ av antikropp, med svenskt intresse, som fick ett stort genomslag vid sommarens stora alzheimerkonferens i Chicago.
Ny läkemedelskandidat får stor uppmärksamhet (nytt fönster)
Biogen fortsätter dock att pröva nya möjliga läkemedel mot alzheimer. Företaget meddelar att en fas 3-studie med BAN 2401 snart ska påbörjas. Det är en annan typ av antikropp, med svenskt intresse, som fick ett stort genomslag vid sommarens stora alzheimerkonferens i Chicago.
Ny läkemedelskandidat får stor uppmärksamhet (nytt fönster)
Samtycke i fokus på Nollvisionskonferens
Hur kan vi få en persons samtycke om hon inte kan utrycka sig med ord? Det var ett återkommande tema den 22 mars när Svenskt Demenscentrum och SveDem arrangerade den tredje Nollvisionskonferensen i Stockholm.
Paneldebatt i Ingenjörshuset under konferensen Nollvision
– från teori till praktik. FOTO: Yanan Li
Det är nu fyra år sedan Svenskt Demenscentrum lanserade utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Att ämnet engagerar visar det stora intresset för att utbilda sig till Nollvisionsambassadör och att dela med sig av lärande exempel. Även antalet deltagare, 175, på konferensen i Ingenjörshuset är ett tecken på att ämnet numera ges stor vikt.
Den positiva utvecklingen understryks även av de siffror som Maria Eriksdotter, professor och registerhållare för Svenska Demensregistret (SveDem), presenterade. Mellan 2014 och 2018 ökade andelen särskilda boenden där levnadsberättelsen ligger till grund för vården från 42 till 72 % (gäller enheter som är registrerade i SveDem). Miljöanpassningar och bemötandestrategier som dokumenterats i bemötandeplanen uppvisar samma mönster.
Samtycke ges oftare
Det kan tyckas nedslående att ”tvångs- och skyddsåtgärder” ändå inte minskar men, påpekade Maria Eriksdotter, andelen åtgärder med samtycke har enligt SveDem ökat. Ett annat sätt att utrycka det är att ”skyddsåtgärder” (med samtycke från personen) har ökat på bekostnad av ”tvångsåtgärder” (utan samtycke).
Just samtycke var ett begrepp som ofta återkom under dagen. Eva Gyllhamn, MAS från Katrineholm, berättade om hur kommunen tagit fram riktlinjer för samtycke, ett stöd för personalen ute i verksamheterna. Silviasystrarna Anita Leppälä och Sosso Leidersten beskrev hemtjänstens utmaning, att navigera mellan självbestämmande och biståndsbeslut. Att få förtroende, och i förlängningen samtycke, för att bli insläppt hos en demenssjuk person med uppenbara hjälpbehov kan ta lång tid och kräver både tålamod och fantasi.
Alla chefer är ambassadörer
Monika Gustavsson och Lina Berankyte-Simeviciene, MAS respektive sjuksköterska i Arboga berättar hur kommunen arbetar med att öka kunskapen på alla nivåer. Samtliga chefer har utbildat sig till Nollvisionsambassadörer och det ställs kvar på att personalen går både Demens ABC och Demens ABC plus, helst en gång per år. Utbildning i BPSD-registret och registrering i SveDem är andra viktiga verktyg för att kunna hitta alternativ till tvångs- och begränsningsåtgärder.
Lena Östlund och Linda Johansson, adjunkt respektive lektor vid Hälsohögskolan i Jönköping, föreläste tillsammans med Annelie Roos, Silviasyster som är verksam i kommunen. I ett spännande forskningsprojekt undersöker de hur personal uppfattar tvångs- och begränsningsåtgärder.
Funktionsnedsättningar begränsar livet
Även sakkunniga från flera myndigheter var på plats, bland andra Michaela Prochaska, äldresamordnare vid Socialstyrelsen och Malin Ekman Aldén, generaldirektör, som pekade på att kognitiva funktionsnedsättningar i sig begränsar personens liv. Hon gav exempel på hur appar och välfärdsteknik delvis kan kompensera för det.
Kaisu R Kull, inspektör vid Inspektionen för vård och omsorg efterlyste ökad kunskap och förståelse för olika typer av samtycke: uttalat, konkluderat och presumerat. Hon ansåg även att personal måste bli bättre på att motivera och dokumentera åtgärder som kan begränsa personens tillvaro.
Magnus Westlander
Ta del av lärande exempel under Arbeta med demens/Nollvision
Paneldebatt i Ingenjörshuset under konferensen Nollvision
– från teori till praktik. FOTO: Yanan Li
Det är nu fyra år sedan Svenskt Demenscentrum lanserade utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Att ämnet engagerar visar det stora intresset för att utbilda sig till Nollvisionsambassadör och att dela med sig av lärande exempel. Även antalet deltagare, 175, på konferensen i Ingenjörshuset är ett tecken på att ämnet numera ges stor vikt.
Den positiva utvecklingen understryks även av de siffror som Maria Eriksdotter, professor och registerhållare för Svenska Demensregistret (SveDem), presenterade. Mellan 2014 och 2018 ökade andelen särskilda boenden där levnadsberättelsen ligger till grund för vården från 42 till 72 % (gäller enheter som är registrerade i SveDem). Miljöanpassningar och bemötandestrategier som dokumenterats i bemötandeplanen uppvisar samma mönster.
Samtycke ges oftare
Det kan tyckas nedslående att ”tvångs- och skyddsåtgärder” ändå inte minskar men, påpekade Maria Eriksdotter, andelen åtgärder med samtycke har enligt SveDem ökat. Ett annat sätt att utrycka det är att ”skyddsåtgärder” (med samtycke från personen) har ökat på bekostnad av ”tvångsåtgärder” (utan samtycke).
Just samtycke var ett begrepp som ofta återkom under dagen. Eva Gyllhamn, MAS från Katrineholm, berättade om hur kommunen tagit fram riktlinjer för samtycke, ett stöd för personalen ute i verksamheterna. Silviasystrarna Anita Leppälä och Sosso Leidersten beskrev hemtjänstens utmaning, att navigera mellan självbestämmande och biståndsbeslut. Att få förtroende, och i förlängningen samtycke, för att bli insläppt hos en demenssjuk person med uppenbara hjälpbehov kan ta lång tid och kräver både tålamod och fantasi.
Alla chefer är ambassadörer
Monika Gustavsson och Lina Berankyte-Simeviciene, MAS respektive sjuksköterska i Arboga berättar hur kommunen arbetar med att öka kunskapen på alla nivåer. Samtliga chefer har utbildat sig till Nollvisionsambassadörer och det ställs kvar på att personalen går både Demens ABC och Demens ABC plus, helst en gång per år. Utbildning i BPSD-registret och registrering i SveDem är andra viktiga verktyg för att kunna hitta alternativ till tvångs- och begränsningsåtgärder.
Lena Östlund och Linda Johansson, adjunkt respektive lektor vid Hälsohögskolan i Jönköping, föreläste tillsammans med Annelie Roos, Silviasyster som är verksam i kommunen. I ett spännande forskningsprojekt undersöker de hur personal uppfattar tvångs- och begränsningsåtgärder.
Funktionsnedsättningar begränsar livet
Även sakkunniga från flera myndigheter var på plats, bland andra Michaela Prochaska, äldresamordnare vid Socialstyrelsen och Malin Ekman Aldén, generaldirektör, som pekade på att kognitiva funktionsnedsättningar i sig begränsar personens liv. Hon gav exempel på hur appar och välfärdsteknik delvis kan kompensera för det.
Kaisu R Kull, inspektör vid Inspektionen för vård och omsorg efterlyste ökad kunskap och förståelse för olika typer av samtycke: uttalat, konkluderat och presumerat. Hon ansåg även att personal måste bli bättre på att motivera och dokumentera åtgärder som kan begränsa personens tillvaro.
Magnus Westlander
Ta del av lärande exempel under Arbeta med demens/Nollvision
Forskare studerar VR-teknik på demensboende
Forskare ska undersöka om virtual reality (VR) kan minska oro och läkemedelsförbrukning samt öka välbefinnandet hos personer med demenssjukdom. Studien genomförs vid Måsta ängs akademiska vård- och omsorgsboende i Eskilstuna.
− Effekten av att använda VR-teknik i vården är relativt outforskad. Ingen tidigare studie har inriktat sig på personer med demens och varit i liknande omfattning som vårt nya projekt, säger Annelie Gusdal, projektledare och universitetslektor i vårdvetenskap, Mälardalens högskola, i ett pressmeddelande.
Två till tre gånger i veckan kommer deltagarna att använda VR-glasögon som visar olika miljöer och situationer. Varje film är 20–30 minuter lång och ska vara rofylld och trygg. Utvärderingen sker genom att vårdpersonalen använder sig av speciella bedömningsinstrument som mäter beteendemässiga och psykiska symtom vid demens.
Svenskt Demenscentrum har tidigare uppmärksammat den nya tekniken i Södertälje. Där har hyresgäster på ett äldreboende, delvis för personer med demenssjukdom, fått pröva VR-glasögon och på så sätt fått tillgång till upplevelser i nya världar. Katarina Talts, Silviasyster och metodutvecklare i Södertälje kommun, kopplades in som rådgivare på ett tidigt stadium:
– Jag kände en viss skepsis i början men den har försvunnit efterhand. Det beror nog mycket på hur tekniken används. Att brukaren inte lämnas ensam utan under hela upplevelsen har en dialog med en person som hon är trygg med och som kan ”känna av” situationen. Läs hela artikeln Fiskelycka i en virtuell värld »
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
VR-pedagog Daniel Kemppi i samspel med Åke på Glasberge vård- och omsorgsboende i Södertälje.
− Effekten av att använda VR-teknik i vården är relativt outforskad. Ingen tidigare studie har inriktat sig på personer med demens och varit i liknande omfattning som vårt nya projekt, säger Annelie Gusdal, projektledare och universitetslektor i vårdvetenskap, Mälardalens högskola, i ett pressmeddelande.
Två till tre gånger i veckan kommer deltagarna att använda VR-glasögon som visar olika miljöer och situationer. Varje film är 20–30 minuter lång och ska vara rofylld och trygg. Utvärderingen sker genom att vårdpersonalen använder sig av speciella bedömningsinstrument som mäter beteendemässiga och psykiska symtom vid demens.
Svenskt Demenscentrum har tidigare uppmärksammat den nya tekniken i Södertälje. Där har hyresgäster på ett äldreboende, delvis för personer med demenssjukdom, fått pröva VR-glasögon och på så sätt fått tillgång till upplevelser i nya världar. Katarina Talts, Silviasyster och metodutvecklare i Södertälje kommun, kopplades in som rådgivare på ett tidigt stadium:
– Jag kände en viss skepsis i början men den har försvunnit efterhand. Det beror nog mycket på hur tekniken används. Att brukaren inte lämnas ensam utan under hela upplevelsen har en dialog med en person som hon är trygg med och som kan ”känna av” situationen. Läs hela artikeln Fiskelycka i en virtuell värld »
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
VR-pedagog Daniel Kemppi i samspel med Åke på Glasberge vård- och omsorgsboende i Södertälje.
Botkyrka utbildar omsorgscoacher
I Botkyrka kommun i södra Stockholm har särskilda omsorgscoacher utbildats i demenskunskap. Det har fallit väl ut anser demenssjuksköterskan Janina Stenlund som är drivande bakom satsningen.
– Man kan se en tydlig skillnad jämfört med tidigare. De enheter som har en coach har kommit långt i sitt förändringsarbete som handlar om att arbeta personcentrerat, säger Janina Stenlund som är samordnare för anhörig- och närståendestöd i Botkyrka kommun.
Hon har märkt att det är lättare att påverka personalen i en enhet genom att gå via en omsorgscoach, en specialutbildad nyckelperson, hellre än att försöka nå fram till en hel grupp direkt.
Mindre medicinering
Teamen där omsorgscoacher ingår har visat sig fungera bättre. Coacherna har till exempel många gånger ifrågasatt och stoppat lugnande medicinering genom att tipsa om olika metoder som kan provas först.
– I BPSD-registrets statistik kan vi se att den olämpliga medicineringen fortsätter att minska. En annan positiv effekt är att utåtagerande beteende har minskat hos de demenssjuka på boendena, berättar Janina Stenlund.
För Janina började egentligen det hela med att hon utbildade sig till Silviasjuksköterska genom samarbetet mellan Silviahemmet och Sophiahemmet. Tack vare det fick hon chansen att prova på projektledarrollen och att jobba med utvecklingsfrågor.
Utbildar nyckelpersoner
Med hjälp av regeringens stimulanspengar drevs ett demensprojekt i Botkyrka kommun mellan 2011 och 2013. Genom det projektet fick Janina Stenlund tid och resurser att skapa en modell för att utbilda särskilda omsorgscoacher. Fokus ligger på att skapa en roll för utvalda nyckelpersoner. Just nu finns det 52 utbildade omsorgscoacher i kommunen. Några jobbar som samordnare, andra finns inom hemtjänsten och dagverksamheter.
– Det gäller att hitta dem som verkligen brinner för demensfrågorna och som vill åta sig extra ansvar. De kan efter utbildningen driva förändringsarbetet vidare. Det är viktigt att de kan skapa bra samarbeten och få stöd från chefer för att lyckas i rollen,påpekar Janina Stenlund.
Konstruktiva diskussioner
– Kunskapsinhämtning är förstås en viktig del i utbildningen, men framför allt uppstår det diskussioner. Enormt mycket diskussioner. Och diskussioner leder till handlingsplaner, fortsätter Janina Stenlund.
Janina talar gärna om ringar-på-vattnet-effekten. Den trygghet och kunskap hon själv fått från sin utbildning på Sophiahemmet och Silviahemmet för hon vidare till coacherna som i sin tur vägleder sina kollegor ute på enheterna.
– På så sätt får man samsyn i bemötandefrågor, säger Janina Stenlund som önskar att fler kommuner ville satsa på att utbilda sin personal i demenskunskap på det här sättet.
Text & foto: Christina Nemell
– Man kan se en tydlig skillnad jämfört med tidigare. De enheter som har en coach har kommit långt i sitt förändringsarbete som handlar om att arbeta personcentrerat, säger Janina Stenlund som är samordnare för anhörig- och närståendestöd i Botkyrka kommun.
Hon har märkt att det är lättare att påverka personalen i en enhet genom att gå via en omsorgscoach, en specialutbildad nyckelperson, hellre än att försöka nå fram till en hel grupp direkt.
Mindre medicinering
Teamen där omsorgscoacher ingår har visat sig fungera bättre. Coacherna har till exempel många gånger ifrågasatt och stoppat lugnande medicinering genom att tipsa om olika metoder som kan provas först.
– I BPSD-registrets statistik kan vi se att den olämpliga medicineringen fortsätter att minska. En annan positiv effekt är att utåtagerande beteende har minskat hos de demenssjuka på boendena, berättar Janina Stenlund.
För Janina började egentligen det hela med att hon utbildade sig till Silviasjuksköterska genom samarbetet mellan Silviahemmet och Sophiahemmet. Tack vare det fick hon chansen att prova på projektledarrollen och att jobba med utvecklingsfrågor.
Utbildar nyckelpersoner
Med hjälp av regeringens stimulanspengar drevs ett demensprojekt i Botkyrka kommun mellan 2011 och 2013. Genom det projektet fick Janina Stenlund tid och resurser att skapa en modell för att utbilda särskilda omsorgscoacher. Fokus ligger på att skapa en roll för utvalda nyckelpersoner. Just nu finns det 52 utbildade omsorgscoacher i kommunen. Några jobbar som samordnare, andra finns inom hemtjänsten och dagverksamheter.
– Det gäller att hitta dem som verkligen brinner för demensfrågorna och som vill åta sig extra ansvar. De kan efter utbildningen driva förändringsarbetet vidare. Det är viktigt att de kan skapa bra samarbeten och få stöd från chefer för att lyckas i rollen,påpekar Janina Stenlund.
Konstruktiva diskussioner
– Kunskapsinhämtning är förstås en viktig del i utbildningen, men framför allt uppstår det diskussioner. Enormt mycket diskussioner. Och diskussioner leder till handlingsplaner, fortsätter Janina Stenlund.
Janina talar gärna om ringar-på-vattnet-effekten. Den trygghet och kunskap hon själv fått från sin utbildning på Sophiahemmet och Silviahemmet för hon vidare till coacherna som i sin tur vägleder sina kollegor ute på enheterna.
– På så sätt får man samsyn i bemötandefrågor, säger Janina Stenlund som önskar att fler kommuner ville satsa på att utbilda sin personal i demenskunskap på det här sättet.
Text & foto: Christina Nemell
Högt blodtryck riskfaktor endast för vaskulär demens?
Diabetes och högt blodtryck i medelåldern ökar risken för demenssjukdom senare i livet – det är forskarna eniga om. Mer oklart är för vilka demenssjukdomar sambandet gäller. En del studier tyder på att diabetes och högt blodtryck inte bara är riskfaktorer för vaskulär demens utan även för Alzheimers sjukdom, den särklassigt vanligaste demenssjukdomen. Detta motsägs av ny forskning från patologen i Lund.
Genom att studera hjärnor från avlidna personer har helt säkra demensdiagnoser kunnat ställas, något som endast är möjligt efter obduktion. Bland dem med vaskulär demens fanns tre gånger så många fall med högt blodtryck som i alzheimergruppen. Diabetes var dubbelt så vanligt.
Lundastudien tyder på att blodtrycksbehandling och förebyggande åtgärder mot diabetes kan motverka vaskulär demens men inte Alzheimers sjukdom. Studien baseras dock på ett relativt litet material, totalt 268 individer.
Läs pressmeddelande från Vetenskap & Hälsa (nytt fönster)
Läs vetenskaplig artikel, Journal of Alzheimer's Disease (nytt fönster)
Genom att studera hjärnor från avlidna personer har helt säkra demensdiagnoser kunnat ställas, något som endast är möjligt efter obduktion. Bland dem med vaskulär demens fanns tre gånger så många fall med högt blodtryck som i alzheimergruppen. Diabetes var dubbelt så vanligt.
Lundastudien tyder på att blodtrycksbehandling och förebyggande åtgärder mot diabetes kan motverka vaskulär demens men inte Alzheimers sjukdom. Studien baseras dock på ett relativt litet material, totalt 268 individer.
Läs pressmeddelande från Vetenskap & Hälsa (nytt fönster)
Läs vetenskaplig artikel, Journal of Alzheimer's Disease (nytt fönster)
Kognitiv medicin bör bli en ny läkarspecialitet
I en debattartikel i Läkartidningen efterlyser sex överläkare en ny specialistutbildning i kognitiv medicin. Förslaget får stöd av Wilhelmina Hoffman, geriatriker och chef vid Svenskt Demenscentrum.
– Det är anmärkningsvärt att det fortfarande saknas en specialistutbildning i kognitiv medicin för läkare. Behovet av samlad medicinsk kompetens inom området kognition är stort och blir ännu större i takt med att befolkningen åldras, säger Wilhelmina Hoffman.
År 2015 blev äldrepsykiatri en tilläggsspecialitet till geriatrik och psykiatri. I äldrepsykiatrin är kognitiv utredning ett viktigt utbildningsmoment men, konstaterar författarna bakom debattartikeln, en stor andel patienter med kognitiva nedsättningar är varken äldre eller uppvisar psykiska symptom. Äldrepsykiatrin är därför en för smal tillägsspecialitet anser de och får medhåll av Wilhelmina Hoffman.
– Demenssjukdomar drabbar även personer som är yngre än 65 år, liksom särskilda patientgrupper som personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom har kognitiv svikt många gånger andra orsaker än demenssjukdom, säger Wilhelmina Hoffman.
Författarna bakom debattartikeln vill att landets 58 specialistmottagningar för minnesrelaterade sjukdomar får huvudrollen vid införandet av den nya specialistutbildningen. Där finns kunskap om hur man bland annat testar kognitiva funktioner, avbildar hjärnan, gör genetiska och biokemiska undersökningar.
Läs debattartikeln i Läkartidningen (nytt fönster)
– Det är anmärkningsvärt att det fortfarande saknas en specialistutbildning i kognitiv medicin för läkare. Behovet av samlad medicinsk kompetens inom området kognition är stort och blir ännu större i takt med att befolkningen åldras, säger Wilhelmina Hoffman.
År 2015 blev äldrepsykiatri en tilläggsspecialitet till geriatrik och psykiatri. I äldrepsykiatrin är kognitiv utredning ett viktigt utbildningsmoment men, konstaterar författarna bakom debattartikeln, en stor andel patienter med kognitiva nedsättningar är varken äldre eller uppvisar psykiska symptom. Äldrepsykiatrin är därför en för smal tillägsspecialitet anser de och får medhåll av Wilhelmina Hoffman.
– Demenssjukdomar drabbar även personer som är yngre än 65 år, liksom särskilda patientgrupper som personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom har kognitiv svikt många gånger andra orsaker än demenssjukdom, säger Wilhelmina Hoffman.
Författarna bakom debattartikeln vill att landets 58 specialistmottagningar för minnesrelaterade sjukdomar får huvudrollen vid införandet av den nya specialistutbildningen. Där finns kunskap om hur man bland annat testar kognitiva funktioner, avbildar hjärnan, gör genetiska och biokemiska undersökningar.
Läs debattartikeln i Läkartidningen (nytt fönster)