Behovet av kroppskontakt blir inte mindre med åren. Känseln, det sinne som utvecklas först, finns kvar livet ut. Ändå är beröring ett försummat område inom vården. På senare år har därför utvecklats olika former av massage, ofta kallad taktil massage, som numera används inom demensvården. Massagen syftar till att frigöra oxytocin, ett hormon som kan ha en rad positiva effekter på hälsan.
Sinnescellerna är kopplade till hjärnan via nervbanor. Genom signalsubstanser når informationen hjärnan där den registreras och bearbetas. Genom att mjukt och medvetet massera huden aktiveras beröringsreceptorerna och personen får tillgång till kroppens samordnande system – oxytocinsystemet.
Oxytocin gör oss avspända
Oxytocin är kroppens "lugn och ro"-hormon som gör oss avspända och harmoniska. Hormonet ger vila och avslappning och aktiverar sårläkning och tillväxt. Dessutom sänker det blodtrycket, minskar halten av stresshormoner och ökar toleransen för smärta. Oxytocin frigörs genom kramar och massage, men också vid träning. Beröringens smärtlindrande effekter verkar på flera nivåer. Oxytocinet skickar signaler till hjärnan så att den tolkar smärta på ett annat sätt. Vi blir inte lika känsliga och smärttröskeln höjs.
Beröringen leder dessutom till minskad stress genom att kroppens nivåer av stresshormon sänks. Vid medveten och strukturerad beröring kan den gravt demenssjuke som kan vara innesluten i sig själv plötsligt ta ögonkontakt och kommunicera verbalt med den person som ger beröring. Vid smärta ger beröringen ökad cirkulation, normalisering av kroppstemperaturen och via oxytocinsystemet smärtlindring.