Familjeläkarna äldrevård är den första läkargruppen att bli Silviahemscertifierad. Gruppen mottog certfikatet av H.M. Drottningen vid en ceremoni i Vår Gård, Saltsjöbaden.
Familjeläkarna äldrevård ansvarar för läkarinsatserna på ett 70-tal äldreboenden över hela Storstockholm med totalt runt 7 000 boende.
– Vi är stolta över att vara den första läkarorganisationen att bli Silviahemscertifierad. Vi har fördjupat våra kunskaper, vilket kommer till nytta för patienter på vårdboende och vårdcentraler där Familjeläkarna äldrevård är verksamt, säger grundaren och verksamhetschefen Stefan Amér.
Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext.
Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext. Här är en bildtext.
En bild
Silviahemscertifieringen innebär att alla medarbetare vid en vård- och omsorgsenhet får Silviahemmets utbildning i god demensomsorg. Snart finns det 100 Silviahemscertifierade enheter runt om i Sverige, bland annat hela sjukhusavdelningar vid Danderyds sjukhus, Norrtälje sjukhus och Mälarsjukhuset i Eskilstuna.
Certifieringen följs årligen upp och förnyas vart tredje år genom kompletterande utbildning. Efterfrågan på Silviahemscertifieringen är stor och utbildning av flera enheter pågår.
– Allt fler inser att det krävs välutbildad personal, gott ledarskap och ett gemensamt arbetssätt för att uppnå hög kvalitet i vård och omsorg av personer drabbade av demenssjukdom, säger Silviahemmets rektor Wilhelmina Hoffman.
Christina Nemell
Silviahemscertifieringen innebär att alla medarbetare vid en vård- och omsorgsenhet får Silviahemmets utbildning i god demensomsorg. Snart finns det 100 Silviahemscertifierade enheter runt om i Sverige, bland annat hela sjukhusavdelningar vid Danderyds sjukhus, Norrtälje sjukhus och Mälarsjukhuset i Eskilstuna.
Certifieringen följs årligen upp och förnyas vart tredje år genom kompletterande utbildning. Efterfrågan på Silviahemscertifieringen är stor och utbildning av flera enheter pågår.
– Allt fler inser att det krävs välutbildad personal, gott ledarskap och ett gemensamt arbetssätt för att uppnå hög kvalitet i vård och omsorg av personer drabbade av demenssjukdom, säger Silviahemmets rektor Wilhelmina Hoffman.
Christina Nemell
Den 6 september höll Silviahemmet sin årliga diplomeringsceremoni på Drottningholms Slottsteater. För första gången diplomerades tandläkare, tandhygienister och logoped. Och mannen bakom PER-modellen fick ta emot Alzhimer Life-stipendiet.
Varje år examineras deltagare från Stiftelsen Silviahemmets demensutbildningar som tagits fram i samarbete med Karolinska Institutet, Marie Cederschiöld högskola eller Sophiahemmets Högskola. Utbildningarna avslutas med en högtidlig diplomeringsceremoni i närvaro av Drottning Silvia.
Årets ceremoni på Drottningsholms slottsteater innehöll en del nyheter. Förutom Silviasystrar, Silviasjuksköterskor, biståndshandläggare och diakoner diplomerades i år även tandläkare, tandhygienister och en logoped. De har genomfört kursen Demenssjukdom från cell till samhälle som hålls vid Karolinska Institutet.
Sveriges första tandläkare, tandhygienister och logoped med diplom från Stiftelsen Silviahemmet och utbildningen Demenssjukdom från cell till samhälle. H.M. Drottningen med Silviahemmets rektor, KI:s rektor, lärare och examinerade logopeden Sara Stormoen, tandhygienisterna Annette Nordström, Maria Söråker och Nathalie Sheerin samt tandläkaren Christer Stenvinkel. Foto: Yanan Li.
Drottningen delade även ut 2022 års Alzheimer Life-stipendium till Pär Hägglund, fil.mag. i socialt arbete. Han inledde sin yrkesbana som mentalskötare på ett demensboende. Där kom han att fundera över varför patienterna var i sämre skick än de borde vara? Varför kunde patienter som de anhöriga visste var mörkrädda inte bara få ha en nattlampa tänd?
Det hela landade i den s k PER-modellen som nu används i Härnösands kommun. Redan 3-4 veckor efter att läkaren lämnat den livsavgörande diagnosen blir patienten den närmast anhörige kallad till en stödgrupp. Där samtalar man först med både patient och den anhörige, sedan med dem var för sig. Läs mer om PER-modellen på Alzheimer Lifes webb (nytt fönster)
Drottning Silvia tillsammans med Alzheimer Life-stipendiaten Pär Hägglund och Henrik Frenkel, stiftelsen Alzheimer Life.
Drottningen delade även ut 2022 års Alzheimer Life-stipendium till Pär Hägglund, fil.mag. i socialt arbete. Han inledde sin yrkesbana som mentalskötare på ett demensboende. Där kom han att fundera över varför patienterna var i sämre skick än de borde vara? Varför kunde patienter som de anhöriga visste var mörkrädda inte bara få ha en nattlampa tänd?
Det hela landade i den s k PER-modellen som nu används i Härnösands kommun. Redan 3-4 veckor efter att läkaren lämnat den livsavgörande diagnosen blir patienten den närmast anhörige kallad till en stödgrupp. Där samtalar man först med både patient och den anhörige, sedan med dem var för sig. Läs mer om PER-modellen på Alzheimer Lifes webb (nytt fönster)
Drottning Silvia tillsammans med Alzheimer Life-stipendiaten Pär Hägglund och Henrik Frenkel, stiftelsen Alzheimer Life.
En bok för dig med demenssjukdom har getts ut som ljudbok. Den är tillgänglig via Youtube och kan senare under 2020 gå att lyssna på direkt från vår webb.
Bildtext: Lorem Ipsum colores Lorem Ipsum coloresLorem Ipsum coloresLorem Ipsum coloresLorem Ipsum coloresLorem Ipsum coloresLorem Ipsum coloresLorem Ipsum coloresLorem Ipsum coloresLorem Ipsum coloresLorem Ipsum coloresLorem Ipsum coloresLorem Ipsum colores
Boken vänder sig i första hand till personer som fått en demensdiagnos. Den innehåller konkreta tips och råd om hur man kan övervinna svårigheter i vardagen och vart man kan vända sig för att få hjälp. Flera personer med demenssjukdom berättar öppenhjärtigt om sin vardag och delar med sig av sina erfarenheter.
Klicka på valfritt kapitel så öppnas ett nytt fönster i Youtube:
Boken vänder sig i första hand till personer som fått en demensdiagnos. Den innehåller konkreta tips och råd om hur man kan övervinna svårigheter i vardagen och vart man kan vända sig för att få hjälp. Flera personer med demenssjukdom berättar öppenhjärtigt om sin vardag och delar med sig av sina erfarenheter.
Klicka på valfritt kapitel så öppnas ett nytt fönster i Youtube:
Varje år skickar Socialstyrelsen ut en enkät om vad personer över 65 år tycker om sin hemtjänst eller särskilda boende. Årets lista över enheter med mest nöjda toppas av Tätörtsvägen i Åhus.
– Det känns otroligt roligt och vi är fantastiskt stolta över den här utmärkelsen. Den är en bekräftelse på att vi är på rätt väg, säger verksamhetschefen Maria Bergström.
Tätörtsvägen är ett av de boenden där personalen genomfört Svenskt Demenscentrums Stjärnmärkt, en utbildningsmodell som fokuserar på det personcentrerade arbetssättet.
– Utbildningen har absolut haft stor betydelse för oss. Även om vi redan innan jobbade personcentrerat har vi nu fått ett verktyg som sätter ord på det, en kvalitetssäkring, säger Maria Bergström.
Att vara Stjärnmärkt innebär bland annat att hålla reflektionsträffar så att personalen kan utbyta erfarenheter och diskutera situationer som uppstått.
– Reflektionsträffarna är det bästa med Stjärnmärkt, tycker Maria Bergström.
– Vi delar med oss och pratar på ett annat sätt nu. Det har också lyft medarbetarna. Deras idéer tas tillvara.
Att de boende trivs så bra på Tätörtsvägen tror Maria beror just på personalens personcentrerade arbetssätt, att se varje människa bakom sjukdomen och fokusera på det friska.
– Och så händer det alltid något här. Vi försöker hitta glädjeämnena i vardagen och anordnar pubkvällar, chokladprovningar, spelar pingis och gör utflykter, berättar Maria Bergström som också nominerats till Årets bästa vård- och omsorgschef som utses av organisationen Ledarna.
Christina Nemell
– Utbildningen har absolut haft stor betydelse för oss. Även om vi redan innan jobbade personcentrerat har vi nu fått ett verktyg som sätter ord på det, en kvalitetssäkring, säger Maria Bergström.
Att vara Stjärnmärkt innebär bland annat att hålla reflektionsträffar så att personalen kan utbyta erfarenheter och diskutera situationer som uppstått.
– Reflektionsträffarna är det bästa med Stjärnmärkt, tycker Maria Bergström.
– Vi delar med oss och pratar på ett annat sätt nu. Det har också lyft medarbetarna. Deras idéer tas tillvara.
Att de boende trivs så bra på Tätörtsvägen tror Maria beror just på personalens personcentrerade arbetssätt, att se varje människa bakom sjukdomen och fokusera på det friska.
– Och så händer det alltid något här. Vi försöker hitta glädjeämnena i vardagen och anordnar pubkvällar, chokladprovningar, spelar pingis och gör utflykter, berättar Maria Bergström som också nominerats till Årets bästa vård- och omsorgschef som utses av organisationen Ledarna.
Christina Nemell
Den 10 oktober under Stockholms läns demensdag lanserade Svenskt Demenscentrum Checklista demens Biståndshandläggare. Det är den fjärde versionen som liksom de tidigare kan laddas ned gratis från webben.
Anna Björngård (till höger på bild) metodutvecklare på Kungsholmen och en av initiativtagarna till checklistan, var på plats under lanseringen i den fullsatta konferenssalen i Ingenjörshuset i Stockholm. Hon ser checklistan som ett komplement till den obligatoriska dokumentationen.
– Som biståndshandläggare fokuserar vi främst på utredningen och personens behov av bistånd. Checklistan hjälper oss att även se andra viktiga aktörer i nätverket runt personen, något vi ibland glömmer bort. Har personen en etablerad tandläkarkontakt? Har hon fått hjälpmedel i den utsträckning som behövs?, säger Anna Björngård.
I och med den nya checklistans officiella lansering får nu stadsdelen Kungsholmen den första Stjärnmärkta biståndshandläggarenheten i landet. Även andra biståndshandläggarenheter har nu möjlighet att uppfylla kriterierna för att bli Stjärnmärkta enligt Svenskt Demenscentrums utbildningsmodell. Läs mer på Stjärnmärkts webbplats.
Anna Björngård (till höger på bild) metodutvecklare på Kungsholmen och en av initiativtagarna till checklistan, var på plats under lanseringen i den fullsatta konferenssalen i Ingenjörshuset i Stockholm. Hon ser checklistan som ett komplement till den obligatoriska dokumentationen.
– Som biståndshandläggare fokuserar vi främst på utredningen och personens behov av bistånd. Checklistan hjälper oss att även se andra viktiga aktörer i nätverket runt personen, något vi ibland glömmer bort. Har personen en etablerad tandläkarkontakt? Har hon fått hjälpmedel i den utsträckning som behövs?, säger Anna Björngård.
I och med den nya checklistans officiella lansering får nu stadsdelen Kungsholmen den första Stjärnmärkta biståndshandläggarenheten i landet. Även andra biståndshandläggarenheter har nu möjlighet att uppfylla kriterierna för att bli Stjärnmärkta enligt Svenskt Demenscentrums utbildningsmodell. Läs mer på Stjärnmärkts webbplats.
Checklistan hjälper oss att även se andra viktiga aktörer i nätverket runt personen. Det säger Anna Björngård, metodutvecklare på Kungsholmen och en av initiativtagarna till Checklista demens Biståndshandläggning som lanseras den 10 oktober.
Det är den fjärde versionen av Checklista demens som kommer att finnas nedladdningsbar på Svenskt Demenscentrums webb. Även denna version är baserad på Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Till skillnad mot tidigare checklistor – hemtjänst, särskilt boende och dagverksamhet – har större delen av utvecklingsarbetet denna gång skett externt, närmare bestämt inom Stockholmsstadsdelen Kungsholmen.
2018 genomförde stadsdelens biståndshandläggare utbildningsmodellen Stjärnmärkt. Det var då idén väcktes berättar Anna Björngård, metodutvecklare inom Kungsholmens äldreomsorg.
– I Stjärnmärkts tredje steg ingår att börja arbeta med Checklista demens men någon sådan fanns ännu inte för oss biståndshandläggare. Vi ägnade därför träffarna åt att kika på checklistorna för hemtjänst och särskilt boende; hur de var uppbyggda och hur de skulle kunna anpassas för att bli ett stöd för biståndshandläggare.
Utifrån diskussionerna tog Anna Björngård och kollegan Pia Lindman fram ett förslag till en checklista för biståndshandläggare. Det möttes med entusiasm när det presenterades för Svenskt Demenscentrum. Förslaget skickades ut på remiss till biståndshandläggare från olika delar av landet och modifierades sedan något. Att checklistan nu är klar för lansering tycker Anna Björngård är ”jätteroligt”. Men vilka behov kan den fylla?
– Som biståndshandläggare fokuserar vi främst på utredningen och personens behov av bistånd. Checklistan hjälper oss att även se andra viktiga aktörer i nätverket runt personen, något vi ibland glömmer bort. Har personen en etablerad tandläkarkontakt? Har hon fått hjälpmedel i den utsträckning som behövs?
– Ytterst handlar det om att även vi biståndshandläggare måste bidra till att insatser som forskningen faktiskt visat vara viktiga vid demenssjukdom inte tappas bort.
Anna Björngård ser checklistan som ett värdefullt stöd i biståndshandläggaren roll som lots.
– Det är en viktig uppgift, särskilt när det gäller personer med kognitiva nedsättningar som själva har svårt att be om hjälp. Det handlar om att lotsa personen rätt i vården och nätverken, inte att vi ska utföra andras arbetsuppgifter. Här på Kungsholmen har vi till exempel tillgång till kuratorer som kan stötta personen.
På Kungsholmen importeras checklistan till personens digitala akt. Den ses som ett komplement till den obligatoriska dokumentationen. Av egen erfarenhet vet Anna Björngård att nya papper att fylla i ofta möts med skepsis. Men gensvaret på Checklista demens har så här långt varit bra.
– Jag tror att biståndshandläggarna ser fördelarna. Var och en bestämmer när den ska uppdateras. Vi har bara sagt att det ska var ett levande dokument, en ”check” för biståndshandläggaren själv, säger Anna Björngård.
Checklista demens Biståndshandläggning lanseras den 10 oktober vid Stockholms läns demensdag. Då kan den även laddas ned gratis på Svenskt Demenscentrums webb.
Magnus Westlander
Gå till nedladdningssidan för Checklista demens
Läs mer om utbildningsmodellen Stjärnmärkt (nytt fönster)
Det är den fjärde versionen av Checklista demens som kommer att finnas nedladdningsbar på Svenskt Demenscentrums webb. Även denna version är baserad på Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Till skillnad mot tidigare checklistor – hemtjänst, särskilt boende och dagverksamhet – har större delen av utvecklingsarbetet denna gång skett externt, närmare bestämt inom Stockholmsstadsdelen Kungsholmen.
2018 genomförde stadsdelens biståndshandläggare utbildningsmodellen Stjärnmärkt. Det var då idén väcktes berättar Anna Björngård, metodutvecklare inom Kungsholmens äldreomsorg.
– I Stjärnmärkts tredje steg ingår att börja arbeta med Checklista demens men någon sådan fanns ännu inte för oss biståndshandläggare. Vi ägnade därför träffarna åt att kika på checklistorna för hemtjänst och särskilt boende; hur de var uppbyggda och hur de skulle kunna anpassas för att bli ett stöd för biståndshandläggare.
Utifrån diskussionerna tog Anna Björngård och kollegan Pia Lindman fram ett förslag till en checklista för biståndshandläggare. Det möttes med entusiasm när det presenterades för Svenskt Demenscentrum. Förslaget skickades ut på remiss till biståndshandläggare från olika delar av landet och modifierades sedan något. Att checklistan nu är klar för lansering tycker Anna Björngård är ”jätteroligt”. Men vilka behov kan den fylla?
– Som biståndshandläggare fokuserar vi främst på utredningen och personens behov av bistånd. Checklistan hjälper oss att även se andra viktiga aktörer i nätverket runt personen, något vi ibland glömmer bort. Har personen en etablerad tandläkarkontakt? Har hon fått hjälpmedel i den utsträckning som behövs?
– Ytterst handlar det om att även vi biståndshandläggare måste bidra till att insatser som forskningen faktiskt visat vara viktiga vid demenssjukdom inte tappas bort.
Anna Björngård ser checklistan som ett värdefullt stöd i biståndshandläggaren roll som lots.
– Det är en viktig uppgift, särskilt när det gäller personer med kognitiva nedsättningar som själva har svårt att be om hjälp. Det handlar om att lotsa personen rätt i vården och nätverken, inte att vi ska utföra andras arbetsuppgifter. Här på Kungsholmen har vi till exempel tillgång till kuratorer som kan stötta personen.
På Kungsholmen importeras checklistan till personens digitala akt. Den ses som ett komplement till den obligatoriska dokumentationen. Av egen erfarenhet vet Anna Björngård att nya papper att fylla i ofta möts med skepsis. Men gensvaret på Checklista demens har så här långt varit bra.
– Jag tror att biståndshandläggarna ser fördelarna. Var och en bestämmer när den ska uppdateras. Vi har bara sagt att det ska var ett levande dokument, en ”check” för biståndshandläggaren själv, säger Anna Björngård.
Checklista demens Biståndshandläggning lanseras den 10 oktober vid Stockholms läns demensdag. Då kan den även laddas ned gratis på Svenskt Demenscentrums webb.
Magnus Westlander
Gå till nedladdningssidan för Checklista demens
Läs mer om utbildningsmodellen Stjärnmärkt (nytt fönster)
26 biståndshandläggare har nyligen avslutat en kurs i demensvård på Sophiahemmets högskola. I veckan fick de ta emot diplom och brosch av Drottning Silvia.
Stockholms äldreborgarråd Erik Slottner var på plats vid den högtidliga ceremonin som ägde rum på Silviahemmet. Bland de nydiplomerade fanns biståndshandläggare från bland annat Hörby, Sollefteå, Stockholm och Upplands Väsby.
Kursen Den äldre människan med demenssjukdom i ett socialt perspektiv är en webbaserad uppdragsutbildning som riktar sig till biståndshandläggare. Den ges av Sophiahemmets Högskola och har tagits fram i samarbete med Siviahemmet.
Wilhelmina Hoffman, rektor för Silviahemmet och chef för Svenskt Demenscentrum, lyfter fram biståndshandläggarnas betydelse i vården av personer med demenssjukdom.
– Biståndshandläggare har en mycket viktig roll när det avser demensdrabbade och möjlighet för dessa att få bästa möjliga stöd. Vi hoppas att fler kommuner runt om i landet vill erbjuda sina biståndshandläggare denna kurs, säger Wilhelmina Hoffman.
Foto: Yanan Li
Läs mer på Silviahemmets webb (nytt fönster)
Läs artikeln Biståndshandläggare fördjupar sig i demens
Stockholms äldreborgarråd Erik Slottner var på plats vid den högtidliga ceremonin som ägde rum på Silviahemmet. Bland de nydiplomerade fanns biståndshandläggare från bland annat Hörby, Sollefteå, Stockholm och Upplands Väsby.
Kursen Den äldre människan med demenssjukdom i ett socialt perspektiv är en webbaserad uppdragsutbildning som riktar sig till biståndshandläggare. Den ges av Sophiahemmets Högskola och har tagits fram i samarbete med Siviahemmet.
Wilhelmina Hoffman, rektor för Silviahemmet och chef för Svenskt Demenscentrum, lyfter fram biståndshandläggarnas betydelse i vården av personer med demenssjukdom.
– Biståndshandläggare har en mycket viktig roll när det avser demensdrabbade och möjlighet för dessa att få bästa möjliga stöd. Vi hoppas att fler kommuner runt om i landet vill erbjuda sina biståndshandläggare denna kurs, säger Wilhelmina Hoffman.
Foto: Yanan Li
Läs mer på Silviahemmets webb (nytt fönster)
Läs artikeln Biståndshandläggare fördjupar sig i demens
Sedan drygt ett år tillbaka driver Svenskt Demenscentrum konceptet Stjärnmärkt, en utbildningsmodell som riktar sig till demensboenden, äldreboenden, biståndshandläggare och hemtjänstenheter.
Utbildningen genomförs i fyra steg och leds av specialutbildade s.k. Stjärninstruktörer. Under en utbildningsdag som hölls för Stockholms stad nyligen blev Katarina Nilsson, som jobbar inom hemtjänsten i Farsta, den 100:e Stjärninstruktören.
Katarina, vad tyckte du om utbildningen till Stjärninstruktör?
Bara positivt. Den var jättenyttig och vi fick mycket utbildningsmaterial.
På vilket sätt tror du att Stjärnmärkningen av er enhet kan göra skillnad?
Jag tror att vi kommer att prata och diskutera mycket mer än vi gör idag. Kanske tipsa varandra om hur man kan lösa vissa situationer. Några besitter ju mycket kunskap som de kan sprida till kollegorna.
Hur känns det att leda reflektionsmötena med dina kollegor?
Vi drar igång mötena först till hösten men det ska nog går bra, även om jag inte är någon talare. Det ska bli roligt att komma igång. Jag ser fram emot det.
Stjärninstruktören Katarina Nilsson flankerad av Laila Becker och Ann-Christine Kärrman från Svenskt Demenscentrum.
Utbildningen genomförs i fyra steg och leds av specialutbildade s.k. Stjärninstruktörer. Under en utbildningsdag som hölls för Stockholms stad nyligen blev Katarina Nilsson, som jobbar inom hemtjänsten i Farsta, den 100:e Stjärninstruktören.
Katarina, vad tyckte du om utbildningen till Stjärninstruktör?
Bara positivt. Den var jättenyttig och vi fick mycket utbildningsmaterial.
På vilket sätt tror du att Stjärnmärkningen av er enhet kan göra skillnad?
Jag tror att vi kommer att prata och diskutera mycket mer än vi gör idag. Kanske tipsa varandra om hur man kan lösa vissa situationer. Några besitter ju mycket kunskap som de kan sprida till kollegorna.
Hur känns det att leda reflektionsmötena med dina kollegor?
Vi drar igång mötena först till hösten men det ska nog går bra, även om jag inte är någon talare. Det ska bli roligt att komma igång. Jag ser fram emot det.
Stjärninstruktören Katarina Nilsson flankerad av Laila Becker och Ann-Christine Kärrman från Svenskt Demenscentrum.
Nu har fyra nya Silvialäkare diplomerats av H.M. Drottningen. Det skedde vid en högtidlig ceremoni i Bernadottebiblioteket på Slottet.
H.M. Drottningen tillsammans med de nyblivna Silvialäkarna (fr.v.) Vasil Pema (Gnesta), Niran El Kouni (Stockholm), Sedigheh Mazloumi Kavkani (Eskilstuna) och Terje Toomela (Karlstad). FOTO: Yanan Li
Titeln Silvialäkare erhåller de som har genomgått Karolinska Institutets Magisterutbildning i demensvård för läkare. Till dem hör numera Niran El Kouni, specialist i allmänmedicin och verksamhetschef vid Din vårdcentral i Bagarmossen, Stockholm. Torsdagen den 11 april fick hon ta emot diplom ur Drottningens hand.
– Jag ville gå den här utbildningen, eftersom jag hade noterat ett ökat behov av att höja mina kunskaper när det gäller demenssjukdomar. Det är viktigt då jag jobbar med hemsjukvårdspatienter som ofta är äldre och multisjuka, säger Niran El Kouni på Karolinska Institutets webb och fortsätter:
– Det bästa med utbildningen var att man fick orientera sig i utredning, diagnostik och behandling. Och det viktigaste jag tar med mig till min arbetsplats nu, blir nya rutiner som jag kommer att ordna under de kommande veckorna.
Magisterutbildningen i demensvård har tagits fram i samarbete mellan Stiftelsen Silviahemmet och Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Det är en distansutbildning som bedrivs på halvfart i två år med målet att deltagande läkare bland annat ska utveckla sin kompetens kring hjärnan och demens och kunna hantera sitt arbete med större djup och trygghet.
I dag finns sammanlagt 27 Silvialäkare. Fyra av dem är verksamma utanför Sverige, i Luxemburg, Tyskland, Japan och Kina.
Läs mer på andra webbplatser:
Karolinska Institutet (nytt fönster)
Stiftelsen Silviahemmet (nytt fönster)
H.M. Drottningen tillsammans med de nyblivna Silvialäkarna (fr.v.) Vasil Pema (Gnesta), Niran El Kouni (Stockholm), Sedigheh Mazloumi Kavkani (Eskilstuna) och Terje Toomela (Karlstad). FOTO: Yanan Li
Titeln Silvialäkare erhåller de som har genomgått Karolinska Institutets Magisterutbildning i demensvård för läkare. Till dem hör numera Niran El Kouni, specialist i allmänmedicin och verksamhetschef vid Din vårdcentral i Bagarmossen, Stockholm. Torsdagen den 11 april fick hon ta emot diplom ur Drottningens hand.
– Jag ville gå den här utbildningen, eftersom jag hade noterat ett ökat behov av att höja mina kunskaper när det gäller demenssjukdomar. Det är viktigt då jag jobbar med hemsjukvårdspatienter som ofta är äldre och multisjuka, säger Niran El Kouni på Karolinska Institutets webb och fortsätter:
– Det bästa med utbildningen var att man fick orientera sig i utredning, diagnostik och behandling. Och det viktigaste jag tar med mig till min arbetsplats nu, blir nya rutiner som jag kommer att ordna under de kommande veckorna.
Magisterutbildningen i demensvård har tagits fram i samarbete mellan Stiftelsen Silviahemmet och Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Det är en distansutbildning som bedrivs på halvfart i två år med målet att deltagande läkare bland annat ska utveckla sin kompetens kring hjärnan och demens och kunna hantera sitt arbete med större djup och trygghet.
I dag finns sammanlagt 27 Silvialäkare. Fyra av dem är verksamma utanför Sverige, i Luxemburg, Tyskland, Japan och Kina.
Läs mer på andra webbplatser:
Karolinska Institutet (nytt fönster)
Stiftelsen Silviahemmet (nytt fönster)
Hur kan vi få en persons samtycke om hon inte kan utrycka sig med ord? Det var ett återkommande tema den 22 mars när Svenskt Demenscentrum och SveDem arrangerade den tredje Nollvisionskonferensen i Stockholm.
Paneldebatt i Ingenjörshuset under konferensen Nollvision
– från teori till praktik. FOTO: Yanan Li
Det är nu fyra år sedan Svenskt Demenscentrum lanserade utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Att ämnet engagerar visar det stora intresset för att utbilda sig till Nollvisionsambassadör och att dela med sig av lärande exempel. Även antalet deltagare, 175, på konferensen i Ingenjörshuset är ett tecken på att ämnet numera ges stor vikt.
Den positiva utvecklingen understryks även av de siffror som Maria Eriksdotter, professor och registerhållare för Svenska Demensregistret (SveDem), presenterade. Mellan 2014 och 2018 ökade andelen särskilda boenden där levnadsberättelsen ligger till grund för vården från 42 till 72 % (gäller enheter som är registrerade i SveDem). Miljöanpassningar och bemötandestrategier som dokumenterats i bemötandeplanen uppvisar samma mönster.
Det kan tyckas nedslående att ”tvångs- och skyddsåtgärder” ändå inte minskar men, påpekade Maria Eriksdotter, andelen åtgärder med samtycke har enligt SveDem ökat. Ett annat sätt att utrycka det är att ”skyddsåtgärder” (med samtycke från personen) har ökat på bekostnad av ”tvångsåtgärder” (utan samtycke).
Just samtycke var ett begrepp som ofta återkom under dagen. Eva Gyllhamn, MAS från Katrineholm, berättade om hur kommunen tagit fram riktlinjer för samtycke, ett stöd för personalen ute i verksamheterna. Silviasystrarna Anita Leppälä och Sosso Leidersten beskrev hemtjänstens utmaning, att navigera mellan självbestämmande och biståndsbeslut. Att få förtroende, och i förlängningen samtycke, för att bli insläppt hos en demenssjuk person med uppenbara hjälpbehov kan ta lång tid och kräver både tålamod och fantasi.
Monika Gustavsson och Lina Berankyte-Simeviciene, MAS respektive sjuksköterska i Arboga berättar hur kommunen arbetar med att öka kunskapen på alla nivåer. Samtliga chefer har utbildat sig till Nollvisionsambassadörer och det ställs kvar på att personalen går både Demens ABC och Demens ABC plus, helst en gång per år. Utbildning i BPSD-registret och registrering i SveDem är andra viktiga verktyg för att kunna hitta alternativ till tvångs- och begränsningsåtgärder.
Lena Östlund och Linda Johansson, adjunkt respektive lektor vid Hälsohögskolan i Jönköping, föreläste tillsammans med Annelie Roos, Silviasyster som är verksam i kommunen. I ett spännande forskningsprojekt undersöker de hur personal uppfattar tvångs- och begränsningsåtgärder.
Även sakkunniga från flera myndigheter var på plats, bland andra Michaela Prochaska, äldresamordnare vid Socialstyrelsen och Malin Ekman Aldén, generaldirektör, som pekade på att kognitiva funktionsnedsättningar i sig begränsar personens liv. Hon gav exempel på hur appar och välfärdsteknik delvis kan kompensera för det.
Kaisu R Kull, inspektör vid Inspektionen för vård och omsorg efterlyste ökad kunskap och förståelse för olika typer av samtycke: uttalat, konkluderat och presumerat. Hon ansåg även att personal måste bli bättre på att motivera och dokumentera åtgärder som kan begränsa personens tillvaro.
Magnus Westlander
Ta del av lärande exempel under Arbeta med demens/Nollvision
Paneldebatt i Ingenjörshuset under konferensen Nollvision
– från teori till praktik. FOTO: Yanan Li
Det är nu fyra år sedan Svenskt Demenscentrum lanserade utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Att ämnet engagerar visar det stora intresset för att utbilda sig till Nollvisionsambassadör och att dela med sig av lärande exempel. Även antalet deltagare, 175, på konferensen i Ingenjörshuset är ett tecken på att ämnet numera ges stor vikt.
Den positiva utvecklingen understryks även av de siffror som Maria Eriksdotter, professor och registerhållare för Svenska Demensregistret (SveDem), presenterade. Mellan 2014 och 2018 ökade andelen särskilda boenden där levnadsberättelsen ligger till grund för vården från 42 till 72 % (gäller enheter som är registrerade i SveDem). Miljöanpassningar och bemötandestrategier som dokumenterats i bemötandeplanen uppvisar samma mönster.
Det kan tyckas nedslående att ”tvångs- och skyddsåtgärder” ändå inte minskar men, påpekade Maria Eriksdotter, andelen åtgärder med samtycke har enligt SveDem ökat. Ett annat sätt att utrycka det är att ”skyddsåtgärder” (med samtycke från personen) har ökat på bekostnad av ”tvångsåtgärder” (utan samtycke).
Just samtycke var ett begrepp som ofta återkom under dagen. Eva Gyllhamn, MAS från Katrineholm, berättade om hur kommunen tagit fram riktlinjer för samtycke, ett stöd för personalen ute i verksamheterna. Silviasystrarna Anita Leppälä och Sosso Leidersten beskrev hemtjänstens utmaning, att navigera mellan självbestämmande och biståndsbeslut. Att få förtroende, och i förlängningen samtycke, för att bli insläppt hos en demenssjuk person med uppenbara hjälpbehov kan ta lång tid och kräver både tålamod och fantasi.
Monika Gustavsson och Lina Berankyte-Simeviciene, MAS respektive sjuksköterska i Arboga berättar hur kommunen arbetar med att öka kunskapen på alla nivåer. Samtliga chefer har utbildat sig till Nollvisionsambassadörer och det ställs kvar på att personalen går både Demens ABC och Demens ABC plus, helst en gång per år. Utbildning i BPSD-registret och registrering i SveDem är andra viktiga verktyg för att kunna hitta alternativ till tvångs- och begränsningsåtgärder.
Lena Östlund och Linda Johansson, adjunkt respektive lektor vid Hälsohögskolan i Jönköping, föreläste tillsammans med Annelie Roos, Silviasyster som är verksam i kommunen. I ett spännande forskningsprojekt undersöker de hur personal uppfattar tvångs- och begränsningsåtgärder.
Även sakkunniga från flera myndigheter var på plats, bland andra Michaela Prochaska, äldresamordnare vid Socialstyrelsen och Malin Ekman Aldén, generaldirektör, som pekade på att kognitiva funktionsnedsättningar i sig begränsar personens liv. Hon gav exempel på hur appar och välfärdsteknik delvis kan kompensera för det.
Kaisu R Kull, inspektör vid Inspektionen för vård och omsorg efterlyste ökad kunskap och förståelse för olika typer av samtycke: uttalat, konkluderat och presumerat. Hon ansåg även att personal måste bli bättre på att motivera och dokumentera åtgärder som kan begränsa personens tillvaro.
Magnus Westlander
Ta del av lärande exempel under Arbeta med demens/Nollvision
I en debattartikel i Läkartidningen efterlyser sex överläkare en ny specialistutbildning i kognitiv medicin. Förslaget får stöd av Wilhelmina Hoffman, geriatriker och chef vid Svenskt Demenscentrum.
– Det är anmärkningsvärt att det fortfarande saknas en specialistutbildning i kognitiv medicin för läkare. Behovet av samlad medicinsk kompetens inom området kognition är stort och blir ännu större i takt med att befolkningen åldras, säger Wilhelmina Hoffman.
År 2015 blev äldrepsykiatri en tilläggsspecialitet till geriatrik och psykiatri. I äldrepsykiatrin är kognitiv utredning ett viktigt utbildningsmoment men, konstaterar författarna bakom debattartikeln, en stor andel patienter med kognitiva nedsättningar är varken äldre eller uppvisar psykiska symptom. Äldrepsykiatrin är därför en för smal tillägsspecialitet anser de och får medhåll av Wilhelmina Hoffman.
– Demenssjukdomar drabbar även personer som är yngre än 65 år, liksom särskilda patientgrupper som personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom har kognitiv svikt många gånger andra orsaker än demenssjukdom, säger Wilhelmina Hoffman.
Författarna bakom debattartikeln vill att landets 58 specialistmottagningar för minnesrelaterade sjukdomar får huvudrollen vid införandet av den nya specialistutbildningen. Där finns kunskap om hur man bland annat testar kognitiva funktioner, avbildar hjärnan, gör genetiska och biokemiska undersökningar.
Läs debattartikeln i Läkartidningen (nytt fönster)
– Det är anmärkningsvärt att det fortfarande saknas en specialistutbildning i kognitiv medicin för läkare. Behovet av samlad medicinsk kompetens inom området kognition är stort och blir ännu större i takt med att befolkningen åldras, säger Wilhelmina Hoffman.
År 2015 blev äldrepsykiatri en tilläggsspecialitet till geriatrik och psykiatri. I äldrepsykiatrin är kognitiv utredning ett viktigt utbildningsmoment men, konstaterar författarna bakom debattartikeln, en stor andel patienter med kognitiva nedsättningar är varken äldre eller uppvisar psykiska symptom. Äldrepsykiatrin är därför en för smal tillägsspecialitet anser de och får medhåll av Wilhelmina Hoffman.
– Demenssjukdomar drabbar även personer som är yngre än 65 år, liksom särskilda patientgrupper som personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom har kognitiv svikt många gånger andra orsaker än demenssjukdom, säger Wilhelmina Hoffman.
Författarna bakom debattartikeln vill att landets 58 specialistmottagningar för minnesrelaterade sjukdomar får huvudrollen vid införandet av den nya specialistutbildningen. Där finns kunskap om hur man bland annat testar kognitiva funktioner, avbildar hjärnan, gör genetiska och biokemiska undersökningar.
Läs debattartikeln i Läkartidningen (nytt fönster)
