Nytt om forskning
Ospecificerad demens vanligaste diagnosen
På vårdcentraler är ospecificerad demens (UNS) den särklassigt vanligaste demensdiagnosen. Det tyder på att en hel del förbättringsarbete finns att göra inom vården menar Maria Eriksdotter, läkare och registerhållare för Svenska Demensregistret.
Det är känt att Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens, följt av vaskulär demens (blodkärlsdemens). Tillsammans beräknas de stå för 80–90 procent av samtliga demensfall. Men inom primärvården förs det betydligt oftare in en annan diagnos i patientjournalerna. Det visar data från Svenska Demensregistret (SveDem).
Nästan hälften av de nydiagnostiserade patienterna som primärvården registrerade i SveDem under 2012 hade diagnosen UNS, det vill säga ”demens utan närmare specifikation”. I dessa fall framgår alltså inte vilken sjukdom som orsakar demenssymtomen, något som är en förutsättning för att kunna erbjuda patienten bästa möjliga vård och behandling. Till exempel finns symptomlindrande läkemedel som har effekt vid vissa demenssjukdomar men inte andra.
Läkaren Maria Eriksdotter, registerhållare för SveDem, menar att UNS i vissa fall är motiverat. Den kan fungera som en temporär diagnos, till exempel för en patient som remitteras till en minnesmottagning för vidare utredning av demenssjukdom.
– Men att andelen patienter med ”ospecificerad demens” är så pass hög tyder på att det finns en hel del förbättringsarbete att göra inom vården, säger Maria Eriksdotter och pekar bland annat på brister i de basala demensutredningar som görs på landets vårdcentraler.
Av Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer framgår vilka tester och undersökningar som bör ingå i en basal utredning. Men det är långtifrån alltid som riktlinjerna följs. Data från SveDem visar att en komplett basal demensutredning endast görs i 46 procent av fallen.
Framför allt saknas klocktest och undersökning av hjärnan med datortomografi eller hjärnröntgen i många demensutredningar. Det förra tar några minuter att genomföra och kräver endast papper och penna. Ändå är klocktest ett viktigt komplement till MMT (minimentaltest, även kallat MMSE) menar Maria Eriksdotter.
– Det ger en uppfattning om personens spatiala förmåga (ung. rumslig orientering) och kan utgöra en viktig pusselbit för att kunna ställa rätt diagnos. Att det ändå inte används i större utsträckning beror nog fortfarande mest på okunskap inom primärvården, säger Maria Eriksdotter.
Vid en vårdcentral med 9000 patienter i upptagningsområdet görs årligen i genomsnitt 20-24 demensutredningar. Utslaget på varje läkare handlar det om kanske 2-3 stycken utredningar per år.
– Det är ganska få tillfällen och säkert en förklaring till att många distriktsläkare är osäkra och därför ställer diagnosen UNS. Här krävs mer utbildning. Att allt fler vårdcentraler ansluter sig till SveDem bidrar också till ett ökat lärande, säger Maria Eriksdotter.
Hon framhåller Värmland som ett bra exempel. Där har man arbetat aktivt med att implementera SveDem på vårdcentralerna.
– Följden har blivit att andelen basala demensutredningar som följer riktlinjerna har ökat i Värmland. Det har sin tur lett till att andelen UNS-diagnoser minskat, säger Maria Eriksdotter.
Magnus Westlander
Det är känt att Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens, följt av vaskulär demens (blodkärlsdemens). Tillsammans beräknas de stå för 80–90 procent av samtliga demensfall. Men inom primärvården förs det betydligt oftare in en annan diagnos i patientjournalerna. Det visar data från Svenska Demensregistret (SveDem).
Nästan hälften av de nydiagnostiserade patienterna som primärvården registrerade i SveDem under 2012 hade diagnosen UNS, det vill säga ”demens utan närmare specifikation”. I dessa fall framgår alltså inte vilken sjukdom som orsakar demenssymtomen, något som är en förutsättning för att kunna erbjuda patienten bästa möjliga vård och behandling. Till exempel finns symptomlindrande läkemedel som har effekt vid vissa demenssjukdomar men inte andra.
Läkaren Maria Eriksdotter, registerhållare för SveDem, menar att UNS i vissa fall är motiverat. Den kan fungera som en temporär diagnos, till exempel för en patient som remitteras till en minnesmottagning för vidare utredning av demenssjukdom.
– Men att andelen patienter med ”ospecificerad demens” är så pass hög tyder på att det finns en hel del förbättringsarbete att göra inom vården, säger Maria Eriksdotter och pekar bland annat på brister i de basala demensutredningar som görs på landets vårdcentraler.
Av Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer framgår vilka tester och undersökningar som bör ingå i en basal utredning. Men det är långtifrån alltid som riktlinjerna följs. Data från SveDem visar att en komplett basal demensutredning endast görs i 46 procent av fallen.
Framför allt saknas klocktest och undersökning av hjärnan med datortomografi eller hjärnröntgen i många demensutredningar. Det förra tar några minuter att genomföra och kräver endast papper och penna. Ändå är klocktest ett viktigt komplement till MMT (minimentaltest, även kallat MMSE) menar Maria Eriksdotter.
– Det ger en uppfattning om personens spatiala förmåga (ung. rumslig orientering) och kan utgöra en viktig pusselbit för att kunna ställa rätt diagnos. Att det ändå inte används i större utsträckning beror nog fortfarande mest på okunskap inom primärvården, säger Maria Eriksdotter.
Vid en vårdcentral med 9000 patienter i upptagningsområdet görs årligen i genomsnitt 20-24 demensutredningar. Utslaget på varje läkare handlar det om kanske 2-3 stycken utredningar per år.
– Det är ganska få tillfällen och säkert en förklaring till att många distriktsläkare är osäkra och därför ställer diagnosen UNS. Här krävs mer utbildning. Att allt fler vårdcentraler ansluter sig till SveDem bidrar också till ett ökat lärande, säger Maria Eriksdotter.
Hon framhåller Värmland som ett bra exempel. Där har man arbetat aktivt med att implementera SveDem på vårdcentralerna.
– Följden har blivit att andelen basala demensutredningar som följer riktlinjerna har ökat i Värmland. Det har sin tur lett till att andelen UNS-diagnoser minskat, säger Maria Eriksdotter.
Magnus Westlander
Carina Stenmark (mitten), regionalkoordinator, och Josefin Hellberg (t.h.), utvecklingsledare i Värmland, prisas för framgångsrikt arbete med implementering av SveDem i primärvården. T.v. Maria Eriksdotter.
EU-studie testar blodtrycksmedicin mot alzheimer
Högt blodtryck kan behandlas med Nilvadipine. Om samma läkemedel kan bromsa Alzheimers sjukdom prövas nu i en EU-studie där Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Universitetssjukhuset deltar.
Forskning har tidigare visat att Nilvadipine motverkar bildandet av amyloida plack i hjärnan hos djur.
Totalt 500 alzheimerpatienter i nio europeiska länder deltar i studien. De kommer att behandlas med Nilvadipine eller placebo (overksam substans) under ett och ett halvt år. Uppföljning och kontroller sker på minnesmottagningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Vi kommer att genomföra upprepade tester på patienterna för att undersöka om det skett förändringar av minne och kognition under försöksperioden, säger Anne Börjesson-Hanson, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Studien leds från irländska Trinity College i Dublin. Förutom Irland och Sverige deltar även forskarlag i Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Grekland, Ungern, Italien och Tyskland.
Läs pressmeddelandet från Sahlgrenska » (nytt fönster)
Forskning har tidigare visat att Nilvadipine motverkar bildandet av amyloida plack i hjärnan hos djur.
Totalt 500 alzheimerpatienter i nio europeiska länder deltar i studien. De kommer att behandlas med Nilvadipine eller placebo (overksam substans) under ett och ett halvt år. Uppföljning och kontroller sker på minnesmottagningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Vi kommer att genomföra upprepade tester på patienterna för att undersöka om det skett förändringar av minne och kognition under försöksperioden, säger Anne Börjesson-Hanson, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Studien leds från irländska Trinity College i Dublin. Förutom Irland och Sverige deltar även forskarlag i Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Grekland, Ungern, Italien och Tyskland.
Läs pressmeddelandet från Sahlgrenska » (nytt fönster)
Laser i kampen mot alzheimer
Med avancerad laserteknik har forskare kunnat identifiera de små proteinklumpar som bildas vid bland annat Alzheimers sjukdom. Upptäckten öppnar nya utvecklingsvägar för diagnos och behandling.
Högintensiv multi-fotonlaser kallas den teknik som använts vid Chalmers Tekniska Högskola. Att tekniken skulle kunna skilja ut proteinansamlingarna – de amyloida placken – från normalfungerande proteiner var inget forskarna räknade med berättar Bengt Nordén, professor i fysikalisk kemi, för Svenskt Demenscentrum.
– Doktoranden Piotr Hanczyc har prövat multi-fotonlaser på en rad olika ämnen. Att effekten skulle bli så kraftig för dessa proteiner var oväntat, säger Bengt Nordén.
Genom undersökningar med bland annat magnetkamera (MRI) och PET-kamera kan man redan i dag spåra typiska alzheimerförändringar i hjärnan. Undersökningarna är dock relativt kostsamma och används i begränsad omfattning. Vilken roll multi-fotonlaser kan spela i detta sammanhang är för tidigt att säga.
Bengt Nordén ser möjligheter att utveckla diagnostiken för alzheimer, parkinson och andra hjärnsjukdomar. Förhoppningar finns även om fungerande behandlingar med lasertekniken. Den stora utmaningen är att kunna rikta och kalibrera laserstrålen så att de amyloida placken ellimineras utan att skada den omkringliggande hjärnvävnaden.
– Men det är en lång väg dit. Nästa steg är bland annat att pröva multi-fotonlasern i modellexperiment med hjärnvävnad. Först om det fungerar kan tekniken bli aktuell att börja prövas på patienter, säger Bengt Nordén.
Magnus Westlander
Högintensiv multi-fotonlaser kallas den teknik som använts vid Chalmers Tekniska Högskola. Att tekniken skulle kunna skilja ut proteinansamlingarna – de amyloida placken – från normalfungerande proteiner var inget forskarna räknade med berättar Bengt Nordén, professor i fysikalisk kemi, för Svenskt Demenscentrum.
– Doktoranden Piotr Hanczyc har prövat multi-fotonlaser på en rad olika ämnen. Att effekten skulle bli så kraftig för dessa proteiner var oväntat, säger Bengt Nordén.
Genom undersökningar med bland annat magnetkamera (MRI) och PET-kamera kan man redan i dag spåra typiska alzheimerförändringar i hjärnan. Undersökningarna är dock relativt kostsamma och används i begränsad omfattning. Vilken roll multi-fotonlaser kan spela i detta sammanhang är för tidigt att säga.
Bengt Nordén ser möjligheter att utveckla diagnostiken för alzheimer, parkinson och andra hjärnsjukdomar. Förhoppningar finns även om fungerande behandlingar med lasertekniken. Den stora utmaningen är att kunna rikta och kalibrera laserstrålen så att de amyloida placken ellimineras utan att skada den omkringliggande hjärnvävnaden.
– Men det är en lång väg dit. Nästa steg är bland annat att pröva multi-fotonlasern i modellexperiment med hjärnvävnad. Först om det fungerar kan tekniken bli aktuell att börja prövas på patienter, säger Bengt Nordén.
Magnus Westlander
Elva nya riskgener funna
I ett omfattande internationellt samarbete har elva hitintills okända riskgener för Alzheimers sjukdom upptäckts. Mer än 180 forskare inom Europa och USA har varit involverade i detta projekt som bygger på DNA-analys av närmare 75 000 personer.
Man har länge vetat att det finns ärftliga faktorer bakom de olika demenssjukdomarna. Men fram till 2009 hade forskarna hittat endast en genvariant, ApoE4, som ökar risken för Alzheimers sjukdom sent i livet (efter 65 års ålder). Med de senaste fynden är det totala antalet riskgener nu uppe i 21. Jämfört med ApoE4 står de elva nyupptäckta generna för en relativt måttlig riskökning.
Den nya rönen publiceras i Nature Genetics och bakom artikeln står bland andra Laura Fratiglioni och Caroline Graff, båda professorer vid Karolinska Institutet.
Man har länge vetat att det finns ärftliga faktorer bakom de olika demenssjukdomarna. Men fram till 2009 hade forskarna hittat endast en genvariant, ApoE4, som ökar risken för Alzheimers sjukdom sent i livet (efter 65 års ålder). Med de senaste fynden är det totala antalet riskgener nu uppe i 21. Jämfört med ApoE4 står de elva nyupptäckta generna för en relativt måttlig riskökning.
Den nya rönen publiceras i Nature Genetics och bakom artikeln står bland andra Laura Fratiglioni och Caroline Graff, båda professorer vid Karolinska Institutet.
Ytterligare ett steg mot tidigare diagnoser
Sex nya markörer för Alzheimers sjukdom presenteras i en ny studie från Linköpings universitet. Forskarna hoppas fyndet på sikt kan leda till tidigare diagnoser av sjukdomen.
Studien bygger på ryggmärgsprov från 40 personer, varav hälften hade diagnosen Alzheimers sjukdom. Av 35 proteiner som undersöktes var sex tydligt förhöjda hos de alzheimersjuka deltagarna. Inget av dem var tidigare känt som markör för alzheimer som är den vanligaste demenssjukdomen.
Att hitta markörer, eller biomarkörer, för Alzheimers sjukdom är ett hett forskningspår där Sverige ligger i framkant. Målet är att genom, t ex ett ryggmärgsprov, kunna identifiera sjukdomen i ett så tidigt skede som möjligt, helst redan innan de första symptomen visar sig. Tidiga tillförlitliga diagnoser kan ge bättre förutsättningar för läkemedelsprövningar och är viktiga för att kunna sätta in behandling i tid, om effektiva botemedel utvecklas.
De sex proteiner som i Linköpingsstudien visat sig kunna fungera som alzheimermarkörer är kopplade till cellernas "sopstationer" – lysosomerna. I en frisk hjärna rensar de bort skadliga överskottsprodukter av t ex betaamyloid som är det äggviteämne som klumpar ihop sig till plack i en alzheimersjuk hjärna.
– Hos de alzheimerdrabbade händer något i lysosomerna som gör att de inte klarar av att ta hand om överskottet av betaamyloid. De blir då fulla med skräp som normalt ska brytas ned i sina beståndsdelar och återanvändas, säger Katarina Kågedal, docent i experimentell patologi, i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.
Katarina Kågedal har lett Linköpingsstudien som publiceras i tidskriften Neuromolecular Medicine. Ryggproverna har tillhandahållits av Laboratoriet för klinisk kemi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Studien bygger på ryggmärgsprov från 40 personer, varav hälften hade diagnosen Alzheimers sjukdom. Av 35 proteiner som undersöktes var sex tydligt förhöjda hos de alzheimersjuka deltagarna. Inget av dem var tidigare känt som markör för alzheimer som är den vanligaste demenssjukdomen.
Att hitta markörer, eller biomarkörer, för Alzheimers sjukdom är ett hett forskningspår där Sverige ligger i framkant. Målet är att genom, t ex ett ryggmärgsprov, kunna identifiera sjukdomen i ett så tidigt skede som möjligt, helst redan innan de första symptomen visar sig. Tidiga tillförlitliga diagnoser kan ge bättre förutsättningar för läkemedelsprövningar och är viktiga för att kunna sätta in behandling i tid, om effektiva botemedel utvecklas.
De sex proteiner som i Linköpingsstudien visat sig kunna fungera som alzheimermarkörer är kopplade till cellernas "sopstationer" – lysosomerna. I en frisk hjärna rensar de bort skadliga överskottsprodukter av t ex betaamyloid som är det äggviteämne som klumpar ihop sig till plack i en alzheimersjuk hjärna.
– Hos de alzheimerdrabbade händer något i lysosomerna som gör att de inte klarar av att ta hand om överskottet av betaamyloid. De blir då fulla med skräp som normalt ska brytas ned i sina beståndsdelar och återanvändas, säger Katarina Kågedal, docent i experimentell patologi, i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.
Katarina Kågedal har lett Linköpingsstudien som publiceras i tidskriften Neuromolecular Medicine. Ryggproverna har tillhandahållits av Laboratoriet för klinisk kemi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Delar av forskargruppen. Rr v Hanna Appelqvist, Linnea Sandin, Katarina Kågedal och Camilla Janefjord.
Till Neuromolecular Medicine »
(nytt fönster)
Relaterad artikel
Dålig sophantering kopplas till alzheimer »
Pionjär inom PET-tekniken prisas
Agneta Nordberg, professor vid Karolinska institutet, får Waijlit och Eric Forsgrens pris till framstående alzheimerforskare 2013. Med hjälp av PET, en metod för att avbilda hjärnan, har hon bland annat följt sjukdomens förlopp i detalj och upptäckt nya möjliga måltavlor för framtida läkemedel.
– Agneta Nordberg var en av de första forskarna i världen som lyckades med att använda PET-metoden och avbilda levande patienters hjärnor. Det var revolutionerande inom alzheimerforskningen, säger Lars Nyberg, professor vid Umeå universitet och ordförande i priskommittén, i ett pressmeddelande från Umeå universitet.
Agneta Nordberg var tidigt ute med att använda olika avbildningstekniker för att kunna följa levande alzheimerpatienter och detaljstudera sjukdomens förlopp i hjärnan. Hennes forskning har visat att klumpar av beta-amyloid bildas i ett tidigt skede av sjukdomen, före patienter uppvisar tydliga minnessymptom.
– Idag upptäcks de flesta patienter alltför sent för att läkemedlen ska vara effektiva. Agneta Nordbergs metoder kan ge ledtrådar om vilka individer som är på väg att utveckla sjukdomen och bör komma under behandling, säger Lars Nyberg.
Agneta Nordberg har också visat att vid vissa former av Alzheimers sjukdomen bildas inte plack av proteinet beta-amyloid i hjärnan, något som under lång tid ansågs vara en grundorsak till sjukdomen. Istället har hon hos dessa patienter hittat mindre och lösliga former av proteinet – så kallade oligomerer – som kan vara en alternativ måltavla för nya läkemedel.
Fakta om priset
Waijlit och Eric Forsgrens pris till framstående Alzheimerforskare tilldelas den forskare verksam vid svenskt lärosäte som bedöms ha svarat för särskilt framstående insatser när det gäller forskning om Alzheimers sjukdom. Prissumman på 100 000 kronor delas ut årligen under fem år med början 2010 till och med 2014. Prisutdelningen sker vid Umeå universitets årshögtid.
Foto: Ulf Sirborn
– Agneta Nordberg var en av de första forskarna i världen som lyckades med att använda PET-metoden och avbilda levande patienters hjärnor. Det var revolutionerande inom alzheimerforskningen, säger Lars Nyberg, professor vid Umeå universitet och ordförande i priskommittén, i ett pressmeddelande från Umeå universitet.
Agneta Nordberg var tidigt ute med att använda olika avbildningstekniker för att kunna följa levande alzheimerpatienter och detaljstudera sjukdomens förlopp i hjärnan. Hennes forskning har visat att klumpar av beta-amyloid bildas i ett tidigt skede av sjukdomen, före patienter uppvisar tydliga minnessymptom.
– Idag upptäcks de flesta patienter alltför sent för att läkemedlen ska vara effektiva. Agneta Nordbergs metoder kan ge ledtrådar om vilka individer som är på väg att utveckla sjukdomen och bör komma under behandling, säger Lars Nyberg.
Agneta Nordberg har också visat att vid vissa former av Alzheimers sjukdomen bildas inte plack av proteinet beta-amyloid i hjärnan, något som under lång tid ansågs vara en grundorsak till sjukdomen. Istället har hon hos dessa patienter hittat mindre och lösliga former av proteinet – så kallade oligomerer – som kan vara en alternativ måltavla för nya läkemedel.
Fakta om priset
Waijlit och Eric Forsgrens pris till framstående Alzheimerforskare tilldelas den forskare verksam vid svenskt lärosäte som bedöms ha svarat för särskilt framstående insatser när det gäller forskning om Alzheimers sjukdom. Prissumman på 100 000 kronor delas ut årligen under fem år med början 2010 till och med 2014. Prisutdelningen sker vid Umeå universitets årshögtid.
Foto: Ulf Sirborn
Högt blodsocker ökar demensrisken
Högt blodsocker är kopplat till ökad demensrisk vid diabetes. Ny forskning har funnit att sambandet möjligen gäller även personer som inte har diabetes.
Det är Läkartidningen (2013:110) som uppmärksammar nya rön, publicerade i New England Journal of Medicine. Studien omfattar 2 067 äldre personer från USA. Under närmare sju år gjordes regelbundna kontroller av deras blodsocker och kognitiva funktioner.
Under undersökningsperioden kom 524 deltagare att drabbas av alzheimer eller någon annan form av demenssjukdom. Av dem som inte hade diabetes låg de genomsnittliga blodsockervärden på ca 6,4 mmol/l, jämfört med ca 5,5 mmol/l hos deltagarna som varken hade diabetes eller utvecklade demens.
Forskarna betonar att orsakssambanden måste utredas ytterligare.
Glucose Levels and Risk of Dementia,
Crane P, et al. N Engl J Med. 2013;369:540-8.
Det är Läkartidningen (2013:110) som uppmärksammar nya rön, publicerade i New England Journal of Medicine. Studien omfattar 2 067 äldre personer från USA. Under närmare sju år gjordes regelbundna kontroller av deras blodsocker och kognitiva funktioner.
Under undersökningsperioden kom 524 deltagare att drabbas av alzheimer eller någon annan form av demenssjukdom. Av dem som inte hade diabetes låg de genomsnittliga blodsockervärden på ca 6,4 mmol/l, jämfört med ca 5,5 mmol/l hos deltagarna som varken hade diabetes eller utvecklade demens.
Forskarna betonar att orsakssambanden måste utredas ytterligare.
Glucose Levels and Risk of Dementia,
Crane P, et al. N Engl J Med. 2013;369:540-8.
Till artikel i New England Journal
of Medicine » (nytt fönster)
Banbrytande alzheimerforskning prisas
Martin Hallbeck, docent, tilldelas Hälsouniversitetets Fernströmpris 2013 för sin banbrytande upptäckt kring överförande av giftigt protein mellan nervceller vid Alzheimers sjukdom.
Genom försök med färgade nervceller har Martin Hallbeck kunnat avbilda förloppet där nervceller invaderas av sjukliga proteiner som sedan förs vidare till närliggande celler.
– Utbredningen av Alzheimers som man kan studera i döda patienters hjärnor följer alltid samma mönster. Tidigare har man inte förstått hur och varför detta sker, berättar Martin Hallbeck i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.
Martin Hallbeck är universitetslektor och överläkare i patologi. Han får motta Eric K. Fernströms pris under en ceremoni i samband med Forskningens Dag i Lund den 6 november. Läs mer i pressmeddelande » (nytt fönster)
Genom försök med färgade nervceller har Martin Hallbeck kunnat avbilda förloppet där nervceller invaderas av sjukliga proteiner som sedan förs vidare till närliggande celler.
– Utbredningen av Alzheimers som man kan studera i döda patienters hjärnor följer alltid samma mönster. Tidigare har man inte förstått hur och varför detta sker, berättar Martin Hallbeck i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.
Martin Hallbeck är universitetslektor och överläkare i patologi. Han får motta Eric K. Fernströms pris under en ceremoni i samband med Forskningens Dag i Lund den 6 november. Läs mer i pressmeddelande » (nytt fönster)
Hormon bakom diabetes och demens
Varför har personer med diabetes typ-2 ökad risk att utveckla demenssjukdom? Mikroskopiska klumpar av ett hormon är en förklaring som förs fram av forskare från Kalifornien.
Forskarna har undersökt hjärnvävnad hos både friska personer och personer med diagnoserna Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens och diabetes typ-2. Hos de senare fann man stora mängder avlagringar av amylin, ett hormon som påverkar kroppens blodsockernivåer och utsöndras med insulin.
Forskarna bakom studien fann även likheter mellan amylin och beta-amyloid som är ett protein förknippat med den vanligaste demenssjukdomen: Alzheimers sjukdom. Tidigt i sjukdomsprocessen börjar kroppen producera beta-amyloid i onormalt stora mängder. Proteinet klumpar ihop sig och bildar mikroskopiska "plack" i hjärnan. Kring dessa plack förstörs hjärnvävnaden gradvis.
Hos personer med diabetes typ 2 bildar även amylinet plackliknade strukturer. Forskarna tror att dessa i sin tur kan påverka produktionen av beta-amyloid och därmed vara en möjlig förklaring till att risken för att utveckla Alzheimers sjukdom ökar.
Studien är gjord vid Alzheimer’s Disease Center at the University of California och publicerad i Annals of Neurology online. Läs mer på National Institute on Aging » (nytt fönster)
Forskarna har undersökt hjärnvävnad hos både friska personer och personer med diagnoserna Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens och diabetes typ-2. Hos de senare fann man stora mängder avlagringar av amylin, ett hormon som påverkar kroppens blodsockernivåer och utsöndras med insulin.
Forskarna bakom studien fann även likheter mellan amylin och beta-amyloid som är ett protein förknippat med den vanligaste demenssjukdomen: Alzheimers sjukdom. Tidigt i sjukdomsprocessen börjar kroppen producera beta-amyloid i onormalt stora mängder. Proteinet klumpar ihop sig och bildar mikroskopiska "plack" i hjärnan. Kring dessa plack förstörs hjärnvävnaden gradvis.
Hos personer med diabetes typ 2 bildar även amylinet plackliknade strukturer. Forskarna tror att dessa i sin tur kan påverka produktionen av beta-amyloid och därmed vara en möjlig förklaring till att risken för att utveckla Alzheimers sjukdom ökar.
Studien är gjord vid Alzheimer’s Disease Center at the University of California och publicerad i Annals of Neurology online. Läs mer på National Institute on Aging » (nytt fönster)
Länk till Annals of Neurology online » (nytt fönster)
Alkoholförgiftning ökar risken för tidig demens
Alkoholförgiftning ger en fem gånger högre risk att drabbas av demenssjukdom före 65 års ålder. Det visar svenska forskare som identifierat ytterligare åtta riskfaktorer för tidig demens.
Resultaten presenteras i den vetenskapliga tidskriften Jama Internal medicine. Den svenska studien visade att efter alkoholförgiftning var stroke och användning av antipsykotiska läkemedel de enskilt största riskfaktorerna för tidig demensjukdom (före 65 år ålder). Därefter följde depression och demenssjukdom hos den drabbades pappa.
Riskfaktorerna förstärkte varandra och gav då upphov till en kraftigt ökad demensrisk. Män med nedsatt kognitiv (mental) funktion och ytterligare minst två av de nio riskfaktorerna hade upp till 20 gånger större risk att drabbas under uppföljningsperioden.
Bakom studien står professor Peter Nordström och hans kollegor vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet. De har följt närmare 490 000 män som kallades till mönstring inför värnpliktstjänstgöring mellan åren 1969 och 1980. Under en uppföljningsperiod på 37 år drabbades 487 män av tidig demens och sjukdomen hos dessa män diagnostiserades när de var i genomsnitt 54 år gamla.
Demenssjukdom är en växande folksjukdom som brukar debutera sent i livet. Man räknar med att av de drygt 150 000 personer i Sverige med en demenssjukdom är mindre än 5 % yngre än 65 år. Demens hos denna åldergrupp förknippas oftast med ärftlighet. Det beror på att de ärftliga former av sjukdomen som finns i vissa släkter nästan uteslutande debuterar i medelåldern. Men de färska rönen från Umeå universitet visar att arvsmassan förklarar långtifrån allt och Peter Nordström menar att studien går att tolka positivt.
För samtidigt som de olika riskfaktorerna som Umeåforskarna identifierat förstärker varandra är många av dem möjliga att påverka. Och eftersom de flesta riskfaktorer kan identifieras redan tidigt i livet finns det goda möjligheter att förebygga sjukdomsutveckling säger Peter Nordström i en kommentar.
Magnus Westlander
Resultaten presenteras i den vetenskapliga tidskriften Jama Internal medicine. Den svenska studien visade att efter alkoholförgiftning var stroke och användning av antipsykotiska läkemedel de enskilt största riskfaktorerna för tidig demensjukdom (före 65 år ålder). Därefter följde depression och demenssjukdom hos den drabbades pappa.
Riskfaktorerna förstärkte varandra och gav då upphov till en kraftigt ökad demensrisk. Män med nedsatt kognitiv (mental) funktion och ytterligare minst två av de nio riskfaktorerna hade upp till 20 gånger större risk att drabbas under uppföljningsperioden.
Bakom studien står professor Peter Nordström och hans kollegor vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet. De har följt närmare 490 000 män som kallades till mönstring inför värnpliktstjänstgöring mellan åren 1969 och 1980. Under en uppföljningsperiod på 37 år drabbades 487 män av tidig demens och sjukdomen hos dessa män diagnostiserades när de var i genomsnitt 54 år gamla.
Demenssjukdom är en växande folksjukdom som brukar debutera sent i livet. Man räknar med att av de drygt 150 000 personer i Sverige med en demenssjukdom är mindre än 5 % yngre än 65 år. Demens hos denna åldergrupp förknippas oftast med ärftlighet. Det beror på att de ärftliga former av sjukdomen som finns i vissa släkter nästan uteslutande debuterar i medelåldern. Men de färska rönen från Umeå universitet visar att arvsmassan förklarar långtifrån allt och Peter Nordström menar att studien går att tolka positivt.
För samtidigt som de olika riskfaktorerna som Umeåforskarna identifierat förstärker varandra är många av dem möjliga att påverka. Och eftersom de flesta riskfaktorer kan identifieras redan tidigt i livet finns det goda möjligheter att förebygga sjukdomsutveckling säger Peter Nordström i en kommentar.
Magnus Westlander