Nytt om forskning

Inom NSÖ, liksom i övriga landet, finns många personer med demenssjukdom utan demensdiagnos. En kartläggning av antalet personer med känd demensdiagnos utfördes 2006 i östra Östergötland. Enligt ett flertal epidemiologiska studier borde det i detta område ha funnits cirka 3000 personer med demensdemenssjukdom, med cirka 300 nyinsjuknande personer per år.  Det framkom då att sjukvården endast hade kännedom om 1100 av dessa, mer än hälften var alltså okända för sjukvården. Utöver detta tog utredarna fram aktuell förskrivning av specifika demensläkemedel och fann att förskrivningen var låg jämfört med övriga länet.

Rapporten resulterade i en satsning på särskilda resurser i form av en nyinrättad geriatrisk enhet. Enhetens huvudsakliga uppgift är att utreda och behandla demenstillstånd av patienter på remiss. Enheten ska även stötta kommun och primärvård i demensfrågor. Dessutom har alla landstingsägda vårdcentraler numera en demenssjuksköterska och ett lokalt vårdprogram för demensutredning och uppföljning.

Kartläggningen följdes upp 2008 och den visade att antalet nya demensdiagnoser nu väl stämde överens med antalet förväntade. Utöver detta följdes utvecklingen i förskrivning av demensläkemedel upp som visade på en kraftigare ökning av förskrivning inom NSÖ jämfört med övriga länet.

Ann Ekdahl konstaterar att ”med hjälp av en tydlig vårdcentralbunden information samt direkt återkoppling till varje vårdcentral om antal diagnoser och förskrivningsmönster har vi fått till ett gott samarbete mellan specialistvård och primärvård kring demenssjukdomarna och mörkertalet gällande personer med demensdiagnos har minskat kraftigt”.

Gunilla Nordberg

ADNI-studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Annals of Neurology. Den är gjord av ett forskarlag vid University of Pennsylvania School of Medicine som följt 411 personer med s k mild kognitiv nedsättning (MCI). Det innebär att de presterat något sämre än genomsnittet när minnet och andra kognitiva förmågor testats. MCI behöver inte leda till demens men är en riskfaktor.

Deltagarna har under åren genomgått undersökningar med bl a magnetröntgen och PET-kamera. Prover har även tagits på ryggmärgsvätska. I den har olika proteiner analyserats för att spåra alzheimer, både hos dem som riskerar att få sjukdomen och dem som utvecklat tydliga demenssymptom. I dag finns nämligen ingen helt säker metod för att ställa diagnosen Alzheimers sjukdom.

Analysmetoden som forskarna använt började utvecklas för drygt tio år sedan vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg i samverkan med läkemedelsbolaget Innogenetics. I ADNI-studien har den utvärderats genom att prover från deltagarna i MCI-gruppen jämförts med de från ”friska” personer och avlidna alzheimerpatienter. Resultatet är positivt.

Analysmetoden visade ha hög tillförlitlighet och gav rätt svar i 87 procent av fallen. 80 procent är gränsen för att ett test ska vara validerat och därmed betraktas som användbart i praktiken.

Vad i ryggmärgsvätskan kan då avslöja alzheimer? Metoden analyserar koncentrationerna av tre olika proteiner: tauprotein, fosfor-tau och betaamyloid.

– Tau finns inuti nervcellerna. När dessa börjar förtvina och gå under släpps proteinet ut i ryggmärgsvätskan vilket leder till ökade koncentrationer av tau, berättar professor Kaj Blennow som är medförfattare till studien och den som lett utvecklingsarbetet med analysmetoden vid Neurokemilabb på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Med betaamyloid förhåller det sig tvärtom. När det börjar produceras i onormalt stora mängder klumpar det ihop sig och bildar senila plack mellan hjärnans nervceller. I ryggmärgsprovet kan man istället avläsa en minskad koncentration av betamyloid.

– Förändringen i koncentrationerna av tau och betamyloid börjar långt innan man märker av sjukdomen. Sedan, när de första symptomen visar sig, stabiliseras nivåerna, säger Kaj Blennow.

Det är detta som gör att man med god säkerhet kan identifiera personer som kommer att utveckla Alzheimers sjukdom redan innan de första symptomen visat sig. Metoden skulle därför kunna användas hälsokontroller för äldre (screeningtester) för att ”hitta” högriskpersoner. Men det är inget som Kaj Blennow förespråkar i dagsläget.

– Vi kan ju ändå inte erbjuda någon behandlig som stoppar processen. Den dagen vi kan det hamnar saken i ett helt annat läge.

Som diagnosinstrument tror Kaj Blennow att analys av ryggmärgsvätska däremot snart får en ökad betydelse. Ett ryggmärgsprov (lumbalpunktion) går fort och är relativt sett billigt, ca 1000 kr, jämfört med magnetröntgen och många andra undersökningsmetoder.

Magnus Westlander

I studien delades 75 patienter med Lewy Body demens slumpmässigt in i två grupper. Den ena gruppen fick läkemedlet memantin, den andra placebo (sockerpiller). 59 patienter fullföljde försöket som visade att läkemedelsbehandlingen hade positiva effekter berättar Elisabet Londos, docent och forskare vid neuropsykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset MAS.

– Memantin gav klart signifikanta förbättringar globalt, det vill säga total sett. Studien visade heller inga biverkningar av läkemedlet.

Studien är den första som undersöker effekterna av memantin på personer med Lewy Body demens. I sommar väntas läkemedelsbolaget Lundbeck presentera en liknande studie.

Tidigare har s k kolinesterashämmare, som används vid Alzheimers sjukdom, visat sig vara effektiv vid Lewy Body demens. Även memantin – Ebixa ® – används för att lindra symptomen vid alzheimer med måttlig till svår demens.

Magnus Westlander

Per-Olof Sandman blev leg sjuksköterska 1975 och tog drygt tio år senare en doktorsexamen i medicinsk vetenskap. 2001 tillträdde han sin nuvarande tjänst som professor vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet. De senaste åren har han bl a varit drivande i arbetet med Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för demensvården som läggs fram senare i år.

Per-Olof Sandman är den fjärde vinnaren av Silviahemmets forsknings- och utvecklingsstipendium. Stipendiet är på 50 000 kronor och delades ut under Silviahemmets stora inspirationsdag i Folkets hus, inför närmare 250 åhörare. Motiveringen lyder:

"Professor Per Olof Sandman tilldelas detta stipendium för att under många år ha bedrivit forskning och förmedlat kunskap om personen med demenssjukdom till medarbetare inom vård och omsorg över hela landet. Personen bakom demenssjukdomen har tydliggjorts liksom vikten av att i vård och omsorgsarbetet både se till den enskilde och de anhöriga i demensutvecklingens alla faser. Genom personligt tilltal har den vetenskapliga teorin förmedlats på ett praktiskt begripligt sätt. Professor Per Olof Sandman har genom åren visat ett stort engagemang för demensfrågorna och har genom sina värdefulla insatser bidragit till den nationella kunskapsutvecklingen inom demensområdet.”

Magnus Westlander (foto: Tomas Södergren)